Möter upp min finaste Erika för en frukost på Café Biscuit vid Hagakyrkan klockan 9. Hemmagjord müsli, scones, mörkt bröd och prat om allt och inget. Det är sånt här jag verkligen kommer sakna när jag flugit tillbaka till Tokyo i slutet av veckan. Och det svider nästan att vinka av henne när hon tar vagnen in till jobbet ett par timmar senare, trots att vi ses igen på torsdag. Fan.
Och måste man inte älska optimismen med uteservering i januari?
Jo.
Det måste man.
1 kommentar(er):
Lilla sötbubbla. Tack för bästa frukostsällskapet. Imorgon. Då du. Och snart bör vi ses på din hemmaplan.
Skicka en kommentar