20100110

Jag har landat. Helt utan jet lag, för ovanlighets skull, och rakt in i ett vårvarmt Tokyo.
Solsken. Åtta grader plus och vindstilla.
En fejkvår som får en att se staden med nya ögon.
De gamla vande sig lite för mycket.
Allt blev ju vardag!
Man träffar samma människor på samma ställen, vecka ut och vecka in.
Rör sig sällan utanför de redan upptrampade stigarna.
Och jag tänker att det är förskräckligt synd att tappa äventyrslustan just i en sån här stad.
En stad där det aldrig tar slut på saker att upptäcka, och känner att det nog är dags att dra ut på äventyr igen. Jaga lite nya smultronställen, träffa nya människor.
Och jag börjar i kväll, med att dra till en klubb, tillsammans med världens finaste Skinka, som jag min bästa partner in crime i Tokyonatten för ett par år sedan.
Nu är hon här i bara tre dagar till innan hon åker hem igen.
Det kanske är lite av en universums lag...
Landar man i Tokyo utan jet lag, måste man oundvikligen hitta på någonting som fuckar upp dygnsrytmen ordentligt till nästa dag ändå.
Som att köra en helnattare på en måndag, till exempel...