Jag tycks aldrig komma till den biten av resan som tillbringades i New York. Kanske för att det är så mycket att beskriva. Den staden lämnade intryck av det mer bestående slaget.
När jag befunnit mig i staden i ungefär 30 minuter ville jag, på blodigt allvar, flytta dit.
Någonting om hur människor interagerar med varandra.
Eller kanske det faktum att människorna interagerade med varandra.
Främlingar.
Som pratar med varandra.
Skrattar.
Skämtar.
Och det intrycket har hållit i sig.
När jag kom tillbaka till Tokyo kände jag, för absolut första gången någonsin, att den här staden är över för min del. De första dagarna äcklades jag rentav av hur lite man interagerar med andra människor, i en stad där det bor så otroligt många.
Där man aldrig möter någons blick på gatan med flit.
Där man vänder bort blicken, om man nu skulle råka få ögonkontakt av misstag, utan tillstymmelsen av ett leende.
Där man nästan inte finns.
Där jag själv märker att jag plötsligt inte känner lika mycket.
Där jag visst långsamt förvandlas till en robot.
Jodå, jag har bott här så länge nu att jag blivit assimilerad.
Jag ler inte längre mot folk på gatorna, och med mitt promenad-pokerface skulle jag kunna spela hem en smärre förmögenhet, om jag bara visste hur man spelade poker.
Och det är väl synd.
Ett slöseri med leenden och så vidare.
Så jag nu har jag siktet inställt på New York.
Ge mig ett år eller så bara.
Sjukt massa pengar och en plan – näst på "att göra"-listan.
söndag, augusti 22, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentar(er):
Intressant. Själv tycker jag samma om Stockholm och att Tokyo verkar mycket mer interagerande. Kanske är det för att det "händer" mer i Tokyo. I Stockholm känner man allt och alla och vet ungefär vad man kan förvänta sig av att gå ut och försöka roa sig..
Jaa, precis! Det var också mitt första intryck av USA, folk pratade med en, gav en komplimanger bara för att, log mot en.. Man kände sig verkligen som en del av något :)
Rim, din bror delar dina känslor fullt ut. Jag har inte varit i New York, men väl i stora delar av Europa och bara Sverige känns mera "välkomnande" när det kommer till interaktion än Tokyo. Men jag tror faktiskt att det blir bättre bara av att röra sig från Tokyo metropolen. Jag funderar på att söka mig till Kansai varuhusen eller Kyuushuu när det börjar byggas. Jag minns att Love också är rätt less på attityden här. Synd. Världens coolaste, livligaste stad. Men ack utan mänsklig värme.
Jag vill också bo i New York fast jag aldrig varit där. Men inte pga interaktiviteten, mer för att det bara verkar så... fint. Tycker att amerikaner (och nu generaliserar jag som fan) mest vill prata om sig själva, inte med varandra. Men det kan nog vara intressant att leva det också.
Tycker du ska flytta iväg till New York så snart du bara kan. Börja smid dina planer och se till att du är där och hemmastad någon gång i 2011. Och se till att hålla minnet och känslorna därifrån vid liv under tiden. Så kommer det vara lättare att nå målet. Lätt att man trillar tillbaks och bara accepterar läget där man är annars.
Ja, det är lite som Ponchan säger, det är synd. För som stad i sig gillar jag nog Tokyo bättre. Men vad är allt det coola, blinkande neonet, alla hemliga mini-klubbar, allt knasigt mode i världen värt när ingen vill prata med en?!
Och, ja... det är lätt att tappa känslan. Att trilla tillbaka in i lunken. Vänja sig vid att vara osynlig igen. Särskilt när man verkligen, innerst inne, faktiskt älskar en stad så som jag älskar Tokyo. Men det börjar bli nog nu...
Oavsett vart du tar vägen kommer det i alla fall finnas somliga människor här i världen som gärna åker över halva världen för att få träffa dig. De flesta tror jag bor i göteborg :)
Naaw.
Fast det är nog ändå lättare att ta sig till New York än Tokyo. Om inte annat för att det är lite billigare...!
Fascinerande att läsa! Kan verkligen känna igen mig i din känsla av New York. Kände mig som hemma där och kunda irra omkring själv på gatorna i timmar, fast jag bara var 13 första gången...
Tokyo har jag dock aldrig besökt, känns som att den staden måste upplevas också. Hong Kong var dock supercoolt. Inte som New York, men Asien tilltalar en annan del av mig liksom :)
Skicka en kommentar