Donuts & Coffee i shimokita

Ja, ja, vi vet alla att Shimokita är ett av mina absolut favoritområden i Tokyo vid det här laget. (Så till den grad att jag såg till att bosätta mig på cykelavstånd från stadsdelen i fråga.)
Men hur skulle jag kunna låta bli att älska ett ställe som har skumma munkar och sjukt gott kaffe, det undrar jag nu, yo!

Var där igår i solskenet och köpte för första gången en munk på Hara Donuts, som ligger lite avsides. Tog ett bett och insåg att munkarna inte alls har samma konsistens som vanliga friterade munkar, utan var mer brödiga. Som ett extremt fluffigt, luftigt bröd med hål i. Rullat i socker.
När jag kommit över chocken fick jag syn på det extremt vältrafikerade espressohuset tvärs över gatan, Bear Coffee, och knatade över och köpte en islatte, trots att en skylt varnande upplyste mig om att Keiichi, huvudbaristan befann sig i USA för tillfället.

Fick vänta i hundra år på kaffet, men när det väl kom... herremingud!
Jag vet inte hur jag ska beskriva det, förutom att det var så sjukt jävla gott!

För er som inte vet, Tokyo är ingen kaffestad. En massa Starbucks och Tully's Coffee, Dutour (rent ut sagt äckligt kaffe!) och andra kedjor finns det gott om, men riktigt goda kaffeställen är det ont om!

Jorå, såatteh nu har man hittat ett sjukt bra kaffeställe på cykelavstånd.
Nöjd.

Hara Donuts

Sitter utanför Hara Donuts med min munk.
Bear Coffe på andra sidan gatan.

Godaste. Kaffet. Någonsin.