"Om mig" känns litegrann som den där boken man fick göra om sig själv när man gick i förskolan. Måla in sitt ansikte på första sidan med kritor, klippa ut, bokstäverna i sitt namn och klistra in över teckningen och sedan fylla i luckorna i meningar som började med
"Mitt namn är ______"
"Jag är __ år gammal."
"Min favoritmat är ___________"
"När jag blir stor ____________"
Mitt namn är fortfarande Rim, och jag är 26 år gammal.
En ålder vid vilken jag minns att jag tyckte att det var lämpligt att föda sitt första barn när jag var fortfarande var väldigt liten, och redan hade hunnit tänka ut min livsplan.
Jag tyckte också att 20 år lät extremt vuxet, att jag helst ville gifta mig när jag var 24, och att jag minsann skulle äta godis närhelst jag ville när jag var vuxen och fick bestämma själv.
Det sista är nog det enda jag håller med mitt lilla jag om.
Min favoritmat är mormors fisk,
och den fyllda laxen är det faktiskt fortfarande få grejer som klår i matväg.
och den fyllda laxen är det faktiskt fortfarande få grejer som klår i matväg.
"När jag blir stor vill jag äga en leksaksfabrik."
Så blev det ju inte riktigt, men jag minns att jag tänkte ganska storskaligt på den tiden.
Jag gillar leksaker, jag vill ha leksaker, alltså; äga leksaksfabrik måste ju vara guld!!!
Fast jag ville också bli målare och författare, men mest av allt ville jag bli sångerska.
I stället jobbar jag på H&M och leker med kläder, fast i Japan.
Det hade jag nog aldrig trott när jag var liten.
Att jag skulle flytta till Tjottahejti.
Men när jag var 20, och således "extremt vuxen", ville jag inte äga en leksaksfabrik längre.
Jag ville bo i Japan och när jag var tjugofyra och ett halvt lyckade jag flytta hit med ett arbetsvisum i handen, och känner mig på det stora hela rätt nöjd med det.
Faktiskt.
Faktiskt.
4 kommentar(er):
Hejsan! Som boned i Tokyo har jag en fraga angaende visum i Japan, var det latt att fa din? Jag ar japanskastudent har och talar bra japanska, men vill avsluta mina studier och jobba men behover darfor ett visum for att fa stanna och jobba. Moment 22 liksom.
Som svensk verkar det vara sa svart att fa working visa. All hjalp emottages tacksamt :)
För mig var det väldigt svårt att få ett visum, faktiskt.
Men det hade en del att göra med att jag inte har tagit någon examen i någonting.
Så fort man har en examen går allting väldigt mycket lättare...
Hm, ja jag har ingen examen heller direkt nu typiskt. Hur kom det sig att du fick jobbet på H&M? Hade du tagit JLPT 2 eller högre?
Absolut inte.
Jag sökte jobbet när jag var i Japan och fick det.
Det var ett helvete att fixa visum och jag var tvungen att jobba i Oslo och ett halvår i Hong Kong innan det var klart.
Trauma.
Men jag hade nog mest bara tur.
Skicka en kommentar