Jag skulle kunna skriva om konventionell kärlek.
Om den som innefattar familjen, vännerna, pojkvännerna, till och med kollegorna man träffar varje dag.
Men den kärleken som påverkat mig mest är ju tveklöst kärleken till städer.
Tre städer, närmare bestämt.
Tokyo blev jag kär i på distans.
Efter ett antal år av Tokyo i periferin (genom japanskapluggandet) och en två månader lång semester där allt var nytt och spännande och väldigt, väldigt exotiskt var jag så hopplöst förälskad att jag faktiskt gav upp en riktig kärlek för att befinna mig i staden som stulit mitt hjärta.
Dansade mig igenom nätterna och var jävligt nöjd med en stad som på ytan var aningen tillrättalagt, men i verkligheten var ganska oförutsägbar, och framför allt, som gjorde mig oförutsägbar.
Men under ett helt år träffades vi nästan inte alls, jag och Tokyo, och jag umgicks mycket med Oslo, som jag försökte älska, men vi blev aldrig någonting mer än kompisar. Och till och med det är lite av en överdrift.
Och Hong Kong.
Jag visste redan från början att jag bara skulle befinna mig i Hong Kong i sex månader, varför det var helt ologiskt för mig att bli kär i den staden. Tanken var att vi skulle hålla det på en strikt professionell nivå. Men Hong Kong, som visserligen inte var lika snygg och stylad som Tokyo, lirkade på något sätt in sig med sin fantastiska personlighet, oförställdhet och vänlighet och efter tre månader var det bara att inse att jag hade misslyckats fullständigt med att hålla det på en strikt proffesionell nivå.
Jag och Hong Kong hade barbecues, åkte till stranden tillsammans och myste över eggtarts ihop på söndagarna när vi gick hand i hand och shoppade på Initial i Causeway Bay.
Och så den senaste.
Kärlek vid första ögonkastet.
Det tog inte ens tio minuter innan jag visste att New York och jag skulle kunna bli en farligt snygg kombo. Där Tokyo har blivit förutsägbart är New York fortfarande nytt. Där Tokyo har blivit stelt och aningen tråkigt är New York fortfarande charmigt, piggt och fullt av potentiella äventyr.
Och vet ni?
Jag slängde faktiskt iväg en ansökan till the green card lottery för 2012.
Om jag får det sticker jag till New York på momangen.
Och då måste jag byta namn på bloggen.
Fast nu vill jag gärna veta om det är någon annan som är kär i några städer?
Är ni det?
måndag, november 22, 2010
Labels: kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentar(er):
Hej! Undrar hur länge du har bott i tokyo och sen när? :)
Är själv förtjust i staden och har planer på att åka dit så snart jag får råd. En annan stad som är underbara är definitivt London, har varit där ett par gånger på semester och älskar den fortfarande!
ps Lycka till med h&m jobbet! :D
aldrig varit kär i en stad, men har hånglat med öresundsbron på fyllan. Rekommenderas ej. POK
Städer är inte min stil. Jag kan tycka om vissa städer mer än andra, men jag har aldrig känt någon kärlek till någon. Däremot har jag blivit smått förälskad i vissa små byar i Italien.
Jag har bott i Tokyo strax två år.
(Herregud, var det verkligen så längesedan jag flyttade hit?) Rekommenderar verkligen att man åker hit någon gång i sitt liv. Helst när den japanska yenen är lite svag!
Byar är fina grejer.
Italien är finare grejer.
Rackarns. Nu blev jag sugen på pizza.
Jakob... jag har bara en fråga.
Varför?
Varför har du hånglat med Öresundsbron?
Jag är inte bara kär i en stad, utan ett helt land.
Det började med att jag fick lära mig Santa Lucia på italienska och slutade med att jag gnuggade vildsvinets nos så mycket att jag fick skavsår på handflatan natten innan jag åkte därifrån.
Florens stal mitt hjärta men Italien stal min själ...
Längtar tillbaka varje dag när jag inser hur slentrianmässigt mitt liv har blivit.
När jag varje dag kom på mig själv med att fånle när jag gick runt på gatorna i Florens, något jag tråkigt nog inte gör här.
Nu värker mitt hjärta...
Det går inte en dag utan att jag ställer mig samma fråga..... Varför!! Jag var väl ung och dumdristig. Öresundsbron gav mig, direkt och indirekt, mycket inspiration. Jag komponerade sånger och blev ett fan av Lisbeth Åkerman, som var värd för invigningen i tv ...
Ska nog sluta nu, jag är konstig.
Gud ja. Stadcrushar. Är alltid kär i London, men det är en kärlek med edge eftersom jag samtidigt tycker att stan är lite av ett as. Har en liten bubblande crush på Krakow, och är allmänt kåt på Berlin fast vi inte känner varandra. Sen finns det ju städer som man verkligen inte kommer överens med också. Typ Paris, jag gillar fan inte Paris. Eller Torquay, vi hatar nog faktiskt varandra. Och städer som man aldrig får en åsikt om, hur mycket man än ses. Som Göteborg (förlåt!).
Skicka en kommentar