20100310

Jag, just nu.
Sömnig som fan och paralyserad av resfeber.
Har packat det allra mesta, bara datorn kvar, och måste egentligen bara plocka i ordning mitt rum och dammsuga. Det är fem timmar kvar till jag måste vara på flygplatsen, men med tanke på min historia med Narita flygplats, det vill säga att jag i 50% av fallen när jag reser från Tokyo är farligt nära att missa mitt flyg, tänkte jag börja röra på mig snart.

Eftersom jag kommer tillbaka den 17:e, men inte behöver börja jobba förrän den 20:e tänkte jag dessutom ta en sväng förbi Osaka och hälsa på i den nya butiken och kolla hur min trainee sköter sig (förväntar mig ingenting mindre än extraordinärt!) och passa på att träffa en tjej jag jobbade ihop med i Göteborg som är här som support för Osaka-teamet.
Så när jag kommer till Shinjuku måste jag inte bara fixa biljett till flygbussen, utan dessutom till Shinkansentåget som tar mig till Osaka...

Men... fortfarande.
Sitter här fastfrusen.
Det är som om en del av mig vill att jag ska stressa till flyget och med hjärtat i halsgropen undra om jag kommer hinna med mitt plan eller inte...

Vansinne!

Två dagar tar det visst innan paniken står och lurar bakom hörnet. Ni förstår, vi öppnar så många nya butiker nu. Nästa vecka öppnar H&M i Shibuya, och det ryktas att det kommer bli den största butiken på jorden. Det blir VIP-fest. Black Eyed Peas kommer, Teriyaki Boyz kommer, och säkert en massa andra japanska kändisar som jag antagligen inte har den blekaste aning om vilka de är.

Och den här öppningen i Shibuya svettas man inför. De här 3000 kvadratmetrarna Hennes & Mauritz får inte gå fel. Måste flyta på utan problem. Smidig, ljudlös perfektion från dag ett är ett måste. Och för att uppnå detta, för att minimera risken för katastrofer, har man tagit alla våra starkaste Sales Advisors och tryckt in dem i Shibuya, antingen som permanent Shibuya-personal, eller som opening support. Det man inte inser, som jag insåg igår, är att lagom till nästa helg finns det inga nästan inga erfarna SA:s kvar i de gamla butikerna. Ginza och Harajuku får i princip börja om från början med allt som man har kämpat för att få till rutin under det året som gått sedan man öppnade.

Kvar kommer jag alltså stå med personal som inte vet hur man gör en påfyllning från lagret, hur man skriver ett dagsschema, hur man måste flytta på varorna när de säljer slut i slutet av dagen, eller för den delen, ens hur man prioriterar vid en butiksstänging.

Ginza kommer nog klara sig rätt bra, ett par veckor kanske innan man hunnit lära upp folk för att det ska flyta på nästan som förut igen, men för Harajuku, butiken med sån fart att du, på allvar, inte ens tar dig tid att springa på toa, kommer det nog råda kaos ett bra tag framöver. Och i det här kaoset ska jag alltså inte bara överleva, utan också se till att min personal inte går sönder av stress. Jag känner att jag måste lägga upp någon form av krigsstrategi, annars riskerar kaoset att vinna.

Milda obehagligheter undanbedes

Har blivit pensionär. Allt prat som inte är intetsägande eller direkta trevligheter undanbedes härmed vänligt, men bestämt, efter kl 21:30 på vardagar då simpla, men icke bestämt trevliga, ting som adderas till "att göra"-listan efter detta klockslag antar orimliga proportioner och höjer pulsen såtillvida att det blir markant svårare att somna*.

*Och just nu gick brandlarmet för andra gången på en timme så jag kanske borde ändra titeln till "Milda obehagligheter (och bränder) undanbedes"

Jag misslyckas...

...men jag lär mig.

I onsdags startade sommarkampanjen för damavdelningen på H&M. Säsongsstart innebär att en massa förändringar ska vara klara och att avdelningarna ska se så bra ut som möjligt. Allt ska hänga på plats, vara rent och nästan glimra.

Butiksschefen har låtit mig, och den andra japanskan som har ungdomsavdelningen, härja fritt och utan kommentarer. I båda fallen har det resulterat i att vi inte blev klara i tid. I mitt fall började jag inse mitt misstag igår eftermiddag. Jag såg att det inte fanns någon chans i världen att Modern Classic avdelningen, som skulle byta två färgkombinationer (dvs plocka ner, flytta och matcha om halva avdelningen) skulle stå klar kl 10 i morse.

Åh, vad jag skäms! Mitt fel att alla på avdelningen får jobba extra hårt eftersom jag inte tog in extra folk igår. Jag klarar inte av att gå hem när jag ser hur mycket kvällsskiftet måste jobba för att komma ikapp... Lite tänker jag skylla på den som gav de två starkaste fulltidarna semester under säsongsstart och på Visual Merchandisern som gav mig helt fel instruktioner i början, men det borde inte ha gått så mycket utför som det gjorde.

Det här misstaget, att planera in för lite timmar när det händer stora grejer, gör jag nog aldrig om igen, och trots att jag bommat är jag mest väldigt tacksam för att jag får lov ha Norges största avdelning som träningsplats (gud, undrar hur mycket pengar de förlorar på att träna oss egentligen?!) Hellre göra bort sig här än i Japan då våra butiker kommer omsätta mycket mer och misstag där kommer vara väldigt mycket dyrare.

Anyways. Skönt att den här veckan är slut. Nu ska jag dricka öl och ta det luuuugnt.