Dejta mig?

Idag kom en av de trevliga H&M-grabbarna som kört "men jag älskar ju dig"-jargong med mig från dag ett, in i köket och skulle jobba nattskiftet*.

- Tjabbatjenalägetskaruköranattskiftetidag? säger jag. (Fast inte riktigt lika fort. Och på japanska.)

- Jäpp, jäpp, men jag kommer ju sakna dig nu när du går hem, säger han.

- Dejta mig?** säger jag och blinkar med ena ögat.

Och det som i mina öron lät som en helt harmlös fortsättning på en uppenbart icke allvarligt menad konversation får den stackars japanen att alldeles tappa fattningen.

- Men, men... det går ju inte. Jag kan ju inte dejta dig. Vi... eh... jobbar ju i samma butik. säger han allvarlig, och lite vettskrämd på samma gång.

- Och?

- Men vi kan hänga? säger han, och ungefär här börjar jag förstå att han antingen tog mig på orden när jag sa "Dejta mig?" eller att han är bra mycket bättre på att jävlas än vad jag är.

- Menåh, jag menade ju inte att... Ja. Vi kan hänga, säger jag och slänger in ett kärleksfullt "Pucko" innan jag går ut genom dörren och hör honom skratta och eka ett "pucko" bakom mig.

Ärligt talat vet jag fortfarande inte riktigt vad jag ska tro. Vad trodde han egenligen? Men nu lämnar jag det här bakom mig och hoppas att grabben ifråga inte tittar snett på mig hädanefter. 

*Normalt sett har vi inte nattskift på H&M, men i morgon kickar Matthew Williamson II igång och det blir ett jävla omflyttande och byggande av DJ-bås och grejer. Kommer nog bli jävligt ball.

**つきあって？ sa jag alltså, vilket jag i ärlighetens namn inte kan se en vuxen människa säga annat än på skämt... som jag gjorde. Men det kanske de alltså gör, japanerna. Jag som inte ens dejtar folk egentligen... Jebus!

Jag har lagat ris!

...om det är meningen att ris mest ska smaka salt och lite unket.

Jag känner på mig att det är rätt sannolikt att jag skaffar en riskokare så fort jag sätter fot på japansk mark.

Jag känner också på mig att det är rätt sannolikt att jag kommer käka en 26-dollars nudellunch i morgon. 

Det är rätt lätt att sia om framtiden när man har makten att bestämma över den själv.

Alla borde prova. 

Man känner sig lite mäktigare i vardagen.

Ok, säg efter mig nu barn:

Man ska inte äta enbart kolhydrater till lunch om man behöver sin hjärna senare under dagen.

Lyckades med konststycket att fixa kuvert och porto innan jobbet till ett par nycklar som måste till Sverige snarast. Sprang sedan ut till en postlåda och kastade i kuvertet. Vände mig och kände mig jävligt nöjd med att ha hunnit med det innan jobbet. Inte förrän några meter senare lägger sig ett stort "D'oh!" över mig. Portot har jag kvar i plånboken. Men jag kom i alla fall ihåg att skriva adressen. Undrar om det kommer fram...

Jag misslyckas...

...men jag lär mig.

I onsdags startade sommarkampanjen för damavdelningen på H&M. Säsongsstart innebär att en massa förändringar ska vara klara och att avdelningarna ska se så bra ut som möjligt. Allt ska hänga på plats, vara rent och nästan glimra.

Butiksschefen har låtit mig, och den andra japanskan som har ungdomsavdelningen, härja fritt och utan kommentarer. I båda fallen har det resulterat i att vi inte blev klara i tid. I mitt fall började jag inse mitt misstag igår eftermiddag. Jag såg att det inte fanns någon chans i världen att Modern Classic avdelningen, som skulle byta två färgkombinationer (dvs plocka ner, flytta och matcha om halva avdelningen) skulle stå klar kl 10 i morse.

Åh, vad jag skäms! Mitt fel att alla på avdelningen får jobba extra hårt eftersom jag inte tog in extra folk igår. Jag klarar inte av att gå hem när jag ser hur mycket kvällsskiftet måste jobba för att komma ikapp... Lite tänker jag skylla på den som gav de två starkaste fulltidarna semester under säsongsstart och på Visual Merchandisern som gav mig helt fel instruktioner i början, men det borde inte ha gått så mycket utför som det gjorde.

Det här misstaget, att planera in för lite timmar när det händer stora grejer, gör jag nog aldrig om igen, och trots att jag bommat är jag mest väldigt tacksam för att jag får lov ha Norges största avdelning som träningsplats (gud, undrar hur mycket pengar de förlorar på att träna oss egentligen?!) Hellre göra bort sig här än i Japan då våra butiker kommer omsätta mycket mer och misstag där kommer vara väldigt mycket dyrare.

Anyways. Skönt att den här veckan är slut. Nu ska jag dricka öl och ta det luuuugnt.