Nyckeln

Min mor har varit här och hälsat på i helgen. Vi har gjort absolut ingenting särskilt och det har varit himla skönt. Jag vinkade av henne vid tvåtiden idag och tog trikken* tillbaka hem och upptäckte att jag plötsligt inte hade några nycklar. Inte sådär: "Åh nej, var är mina nycklar...? Ah, här är de!", som man ibland gör för att skapa lite mer drama i sitt händelselösa liv, utan borta på riktigt. Jag tar mig i vart fall in i uppgången där jag bor, vilket i sig är en liten bedrift eftersom det krävs nyckel för att öppna porten, och hoppas att jag helt enkelt glömt att låsa när jag gick. Hittar mycket riktigt en lapp på dörren där det står att min kollega, som bor mitt emot, har tagit hand om mina nycklar som hängde i låset (ibland är det bra smidigt att man är omringad av alla man jobbar med), men när jag knackar på är hon inte hemma. Suck.

Jag köper en lott, en nitlott visar det sig, rycker på axlarna och bestämmer mig för att sätta mig på caféet mitt emot (ett av ytterst få ställen som har öppet på söndagar) en stund. Döm om min förvåning när jag hittar halva H&M Japan teamet, inklusive nyckelväktaren, fikandes vid ett bord. Så jag slår mig ner och gör dem sällskap i ett par timmar. När jag sedan kommer hem och sticker mina nycklar i nyckelhålet upptäcker jag att dörren stått olåst hela den här tiden, men att allt står kvar. Som att vinna på lotto, tänker jag, och sätter mig genast och bloggar om incidenten.

*trikk: spårvagn på norska.