Stjärnor och bögar

Vart jag än går ser jag kära gutter och det verkar som om varannan människa har tatuerat in en eller flera stjärnor på sitt skinn. Vad är det om?

Om anonyma bloggare

Men alltså, vad fan är det här?!

"Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden."

...säger Marianne Mikko och föreslår att bloggar ska kvalitetsstämplas. Hon nämner också att det skulle kännas mycket bättre om det fanns namn och bild på den som bloggar, samt kontaktinformation. 

Först blir jag rasande. Sen inser jag att det mest troligen är så att hon inte läser bloggar helt enkelt. Jag tar en liten koll i min egen blogglista. Jag läser 40 bloggar regelbundet. Det är rätt många. De tio som är anonyma är ofta de mest intressanta att följa. Det säger sig självt eftersom bloggaren kan skriva fritt utan att bry sig om ifall moster läser eller inte. Så förutom att det är en sjukt läskig idé att censurera vad folk får och inte får tycka på internet (sånt gör man väl bara i Kina såvitt jag vet, och det kanske är lite fel land att ha som förebild i yttrandefrihetsfrågor, Marianne?) skulle jag drista mig till att säga att det är praktisk ogenomförbart. Jag skulle också vilja uppmana Marianne att läsa lite fler bloggar. På nyligen.se hittar du nyligen updaterade bloggar. Klicka in på några och läs lite, lär lite, så kanske du får en lite bättre inblick i hur bloggande, och därmed också hur bloggare, funkar och slipper slänga ur dig pinsamheter som retar upp folk i onödan.

En bit av Tokyo...

...har jag haft i Oslo!

Finaste Astrid, som jag lärde känna under två månader i Tokyo, åkte hit för att hänga lite.

Efter att ha ätit massor med hemlagad okonomiyaki och läst japanska modetidningar hamnade vi igår på Glassbaren där Astrids japanska kompis Mimi och hennes sommarkursare hade nån slags fest. Jag har nog aldrig sett så många så glada i en lokal. Det var nästan lite obehagligt faktiskt. De var så glada att de skaka-rumpan-dansade stället till en bastu. Det kan ha haft någonting med all den billiga ölen att göra. Till slut gick jag och Assis och satte oss på det lite surare, lite coolare de Villes och drack dyr öl, diskuterade våra parallella kärleksliv och snackade skit resten av kvällen. Kom hem runt halv två och steg upp kvart över sex för att gå halvtimmespromenaden till bussen som ska ta Astrid till Göteborg.

Men nu har Astrid åkt och jag sitter här och tröstar mig med en cappucino och en hvetebolle med sjokolade från Deli De Luca till frukost. Orkar bara sakna henne litegrann. Jag har på känn att vi kommer träffas i Tokyo igen...

"jo, komigenrå... bara ett litet?"

Tar en paus i visumansökningsprocessen för att rensa hjärnan och beklaga mig över visumansökningsprocessen. "Vad villlll ni egentligen?!" har jag undrat ganska ofta de senaste timmarna. Förutom papper som ska fyllas i vill de ha översatta betyg och cv. Just cv-biten... Nu har jag gett några tips själv på hur man skriver ett bra cv, men just i visumsökningsfall gissar jag att "våga vara quirky" kanske inte är det bästa. Eller är det det?

Sitter i varje fall och undrar om jag måste skriva ett personligt brev till de som utfärdar visumen om varför jag ska få ett... Räcker det med att bara skriva "...snälla?" på ett papper kanske?

Dagens Bloggutmaning

Lena är nyfiken på:

1. Min senaste insikt/aha-upplevelse.

2. Min senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v)

3. Min senaste starka dröm som jag inte kan sluta tänka på/glömma.

1. För en vecka sen ungefär insåg jag att jag faktiskt har pejl och överblick över mitt kommande jobb som jag praktiserar nu. Insåg att det enda som återstår nu är att jobba tillräckligt mycket för att samla erfarenhet. Det var en härlig känsla.

2. Min senaste observation av saker skulle möjligen kunna vara det faktum att många i min bekantskpskrets blivit kramiga. Det kan vara lite mitt fel också, men det är himla kul att kunna starta dagen med en kram när man kommer till jobbet.

3. Brukar drömma riktigt invecklade drömmar, men på senaste tiden har det inte blivit något sånt. Det är inte så mycket drama i mitt liv för tillfället. Kanske skulle ta och röra till det lite... Drömde iofs att jag försökte flyga/köra för att undvika en tromb som bildades på vägen framför mig (fordonet var ospecificerat...)

Usch, mitt liv låter ju småtråkigt... Det är det inte. Inte jättemycket i varje fall. Äh, det kommer bli roligare när jag kommer till Tokyo, ok!?

Jag skickar utmaningen vidare till Tokyo-Maria, Tokyo-Linda, Världens Bästa Lisa och Constantin och passar samtidigt på att tipsa om deras bloggar. Läs! (Lenas utgår jag från att ni redan läser...)

Du gamla du fria

Tillbringar hela dagen med Bästa Vännen. Hälsar på hennes föräldrar i Partille och våra föräldrar får äntligen en chans att sätta sig ner och prata med varandra en stund. Så lagom dags när deras ungar har hängt ihop i snart åtta år. Playdaten för föräldrarna går förvånansvärt smidigt, inga pinsamheter slinker ut, ingen förolämpar någon av misstag och om jag inte visste bättre skulle jag våga påstå att alla inblandade parter trivdes helt fint!

Jag och Bästisen förflyttas tillbaka till gymnasiet där vi låg på tvären i hennes säng i flickrummet och snackade skit i timtal tills det ropades att det var mat. Vi går långpromenad i skogen, aktar oss för arga baggar och pratar tills vi blir varma och andfådda. Och är inte Sverige jävligt fint ändå? Så grönt när det är grönt!

Sen blir vi skjutsade till tåget som går en gång i timmen från Partille mot Göteborg. Medan vi väntar hinner tåget på motsatt sida komma och släppa av tre grabbar i 25-års åldern. Jeans och rakade skallar. Man ser att testosteronet och adrenalinet pumpar när de ilsket ropar "VÅGA HEILA!!!" upprepade gånger innan de skrattar rått och lyfter armarna. Sieg heil! En av dem pekar på mig, och kanske är det hat i blicken. Så mycket ser jag faktiskt inte ut som en utlänning, tänker jag och tänker sen att det kanske räcker med att vara mörkhårig, eller förlåt, svartskalle för att ådra sig hatfyllda blickar. "VAD FAN GLOR NI PÅ?!?!" ropar en utav dem åt oss och jag tittar på honom och skrattar. Åt ett nazistsvin med ful frisyr, säger jag inte, för någonstans inser jag kanske att om man är så testosteronstinn att man muckar med två pyttetjejer på perrongen mitt emot för att de tittar på en när man beter sig som en idiot kanske man är så pass rubbad att man inte drar sig för att faktiskt springa över och slå dem på käften.

De försvinner i en bil, hela tiden rått skrattandes, och när vi går på tåget mot Göteborg är Bästa Vännen lite skakad. "Våga heila" säger jag och fnissar, och tjejen som sitter bredvid oss rycker till lite. Och vi pratar om hur det är väldigt passé med folkgruppshat. Håller folk verkligen på med sånt fortfarande...? Och vad skulle deras mammor säga? Eller är det de som har uppfostrat dem såna? Men det slutar med att vi bara suckar uppgivet och skrattar åt eländet... Vad annat kan man göra?

Om jag vore terrorist...

- Hallå, det är Jerker... Nä, jag bakar lite rulltårta. Ja, tänkte ta med till kafferepet på söndag... Blir säkert jättetrevligt. Tar du med dig mazariner...? Härligt, då ses vi då. Kommer bli jättekul... Mm, tjingeling!

-Hallå, det är Usama. Nä, jag gör bomber. Ja, tänkte ta med till hämndaktionen på tisdag... Blir säkert mycket ond, bråd död. Tar du med dig nitroglycerin? Härligt, då ses vi då. Mm, allahuakbar.

För vårt eget bästa...

Så röstades FRA-lagen då igenom.

Besviken men inte förvånad. 

Eller jo. Lite. En enda nej-röst i moderatblocket?

Undrar om tvivlarna känner sig nöjda med sina röster eller om de ångrar sig idag...

Men stanna upp och lyss till stråkarna!

Rätta mig om jag har fel, men jag inbillade mig att hela tanken med att ha folkvalda politiker var att de skulle representera människorna som valt dem. Nåväl, lite naivt kan tänkas.

Hela den här debatten signalspaningslagen rört upp, där de flesta politikerna slår dövörat till när folket ropar "Neeeeejjjjj!!!" får mig att tänka på en dålig skräckfilm med politikerna som rollinnehavare och folket som publik. Politikerna har bestämt sig för att de ska ut i stormen, mitt i natten för att göra ett eller annat. Vi som tittar på hör filmmusiksstråkarna som antyder att någonting kommer att hända. Vi vet inte exakt vad, men vi vet att det kommer vara hemskt, så vi ropar "Neeejjj, vänd om! Akta eeer!!!", men förgäves. De hör oss inte genom filmduken. Och snart kommer det vara blod överallt och publiken kommer muttra "...vi försökte varna er, dumjävlar."

Intervju: Positiva/negativa sidor

Uppföljningen till "Hur man skriver en bra cv" inspireras av ett par intervjuer jag har hållt i veckan.

När man frågar folk om deras positiva/negativa sidor har jag märkt att alla, och jag menar verkligen ALLA, är positiva. Skitglada. Jämt. "Kul för dig", tänker jag "men då utmärker du dig inte ett dugg." Har ni andra positiva sidor får ni jättegärna föra fram dem!

Vad gäller negativa sidor har jag haft två stycken intervjuoffer som inte haft några. "Eeeh, jag tror inte jag har några särskilt negativa sidor..." eller "Euh... Jag vet inte...?" är väldigt dåliga svar. Alla människor har negativa sidor och frågar du mig är det en extremt negativ egenskap att inte vara medveten om sina egna. En annan sak jag märkt är att folk gärna (och det här klandrar jag inte någon för faktiskt) gillar att föra fram "skennegativa" saker: "Jag är perfektionist." eller: "Jag jobbar för mycket."

Ok, jag fattar. Du vill göra ett bra intryck och vill såklart inte slänga fram ett: "Jag är faktiskt otroligt lat av mig..." Men någonting som hade gjort mig imponerad på riktigt hade varit en människa som sa "Jag är inte särskilt bra på [x], men jag jobbar på att bli bättre genom att [y]..." Här har vi en människa med självinsikt och en handlingplan för hur de ska förbättra sig själva! hade ett sånt svar sagt mig...

Tänk på det nästa gång ni drar på intervju. 

När du vill ha tyst på ungarna...

Jag har tråååkigt!

Så jag tillbringar hela morgonen med att få till ett riktigt Tokyohår. (Ljuset gör det inte rättvisa, det ser större ut i verkligheten) Nu ska jag ge mig ut på stan och se om jag kan hitta på nåt... kanske shoppa lite? Tråkigt när 90% av bekantskapskretsen i Oslo plötsligt försvann...

*detta är f.ö. klippningen som jag snodde ur en Nemi-tidning.

Apropå avlyssning...

Jag snackar med min kunnige kompis Jakopp om det här med avlyssning (över msn snackas vi, mind you!) och han menar att rätten att avlyssna folk kommer ge motsatt effekt än den som avses.

Så här säger han ungefär:

Förslaget gäller mest avlyssning av telefon och mail. Men det är lätt att skydda sig själv.

Det är inte så många som använder kryptering idag men om de (regeringen) börjar avlyssna folk så kommer folk anstränga sig för att lära sig hur man gör och snart kommer alla kryptera all sin kommunikation, och det blir omöjligt för regeringen att avlyssna någon.

Och de som kommer bli duktigast på att kryptera information är naturligtvis de som har ting att dölja. Det paranoida lagförslag som politikerna kommer göra det svårare för regeringen att avlyssna kriminella eftersom man inte tänker på de långsiktiga konsekvenserna...

Jag leker amerikansk aktivist och mejlar lite fler politiker...

Läs lite mer på en nättidning nära dig, eller på syrransgranne.se

Men vad gör jag här i så fall...?

Ica Maxi, Alingsås

En mamma ~ 30 och hennes dotter ~5 står i kön. Framför dem står två killar som pratar norska.

Dottern: Mamma, varför pratar de där killarna så konstigt?
Mamman: De är norrmän, ifrån Norge.
Dottern: Men sluta mamma. Jag vet att norrmän inte finns på riktigt.



Tack tjuvlyssnat.se, ni gjorde min morgon!

Arvika!

Och jag glömde säga!

Igår impulsköpte jag en biljett till Arivkafestivalen för att jag ville se Death Cab for Cutie och för att det är nära. Och för att jag aldrig varit på festival förut.

Hoppas det är kul.

Att författa ett meddelande...

Jag har oerhört svårt att låta bli att stava på norska när jag skriver till norrmän. 

Oerhört mycket svårare är det när jag, halvvägs in i ett meddelande, inser att jag inte vet hur nästa ord stavas på norska.

Måste jag skriva om alltihop på svenska då, eller är det bara att skita i allt och förvirra de stackars satarna?

Hejdå sovmorgon

Efter att ha börjat 07:00 hela veckan och inte fått sovit ut ordentligt såg jag verkligen fram emot min sovmorgon imorgon då jag inte behöver vara på jobbet förrän kl 08.

Och så ringer telefonen.

"Kan jag komma in kl 07 imorgon eftersom det är lite kaotiskt på avdelningen?"

Självklart kan jag det.

Så nu ska jag sitta framför tv:n i 10 minuter till, sen duscha och sen gå och lägga mig. 

Innan kl 22...

Tjuvlyssnat - nu i en telefon nära dig.

Syrrans Granne skriver om laglig tjuvlyssning och "Det verkliga hotet mot demokratin".

"Om en dryg vecka – den 17 juni – röstar sveriges riksdag om ett lagförslag som skall ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätten att avlyssna all elektronisk kommunikation. All din epost, alla dina telefonsamtal, allt ditt chattande och allt ditt surfande kommer att filtreras genom FRA:s avlyssningscentral, under förutsättning att trafiken någonstans går genom en kabel som passerar landets gräns...

...Nåväl, du kanske kan lita på regeringen Reinfeldt. Hur blir det med nästa regering? Och nästa? Och den regering vi har om tjugo år. Kan du lita på den? Kan vi lita på att alla regeringar Sverige kommer att ha i framtiden kommer att respektera mänskliga rättigheter? Att de inte förföljer homosexuella? Eller muslimer? Eller judar?

Det verkar faktiskt inte som om politikerna fattar att det verktyg de nu är på väg att sätta i händerna på regeringen – möjligheten att alltid kunna avlyssna allt som alla säger – saknar begränsningar. Det krävs ingen brottsmisstanke. Det krävs inget beslut i domstol. Det krävs ingenting, förutom regeringens vilja. Det finns ingen möjlighet till granskning och inget instrument för att förhindra missbruk. Det enda som finns är regeringens goda eller onda vilja."

Och uppmanar oss att göra nånting nu, innan det är för sent. Jag nappar faktiskt på förslaget att mejla en riksdagspolitiker i alliansen. Väldigt "amerikansk aktivism" som Rasmus uttrycker det, men det känns ändå bra att göra nånting... Ifall det faktiskt skulle vara så att de inte tänkt på att om det här lagförslaget går igenom så är det oåterkalleligt. Vi lägger rätten att genomsöka elektronisk kommunikation, utan anledning och utan möjlighet till granskning utifrån, inte bara i denna regeringens, utan i alla kommande regeringars händer. Det är inte en makt jag vet om jag vill att de ska ha.

Sluta nu

Och sammanlagt åtta personer blev knivhuggna i Oslo igår natt. De flesta vid Youngstorget. Därifrån ska man alltså hålla sig borta.

Och nu är det inte längre fem utan sju döda i Akiba. Jahapp, tänker man och återgår till sina egna problem. Suck...

Morden i Akihabara

Akihabara, stället att besöka om du är intresserad av teknik, datorer, spel och mangacaféer har idag varit platsen för ett fall av oprovocerat våld. En 25-årig man har rammat några småbutiker med en bil och sedan gett sig ut och knivhuggit folk urskillningslöst. Fem människor är döda, varav den yngste 19 år gammal, och ytterligare 14 är skadade, varav fem av de är medvetslösa.

Gärningsmanen har tydligen kopplingar till Yakuzan, den japanska maffian, men vad för slags kopplingar framgår inte. Det låter i vilket fall som helst som en desperat människas handlingar, snarare än effekter av organiserad brottslighet.

Akihabara på söndagar. Gatorna avstängda för trafik för att folk ska kunna strosa omkring i lugn och ro och tekniknörda. Och så det här. Så otypiskt Japan (i mina ögon i varje fall) att det är svårt att ta in riktigt.

Rampageaki
by newsprb

Svd

Aftonbladet

Ya habibi!

Idag tog jag med Shoko till Habibi, en restaurang som ligger vid jobbet och har världens kanske fulaste skylt som får en att tro att det är ett sunkigt café. Men skenet bedrar! Vågar man sig in är det en touch av arabkitch ackompanjerat av en helt ok meny med saker som min mamma skulle kunnat lagat. Idag blev det dolma, fyllda vinblad, och couscous i tomatsås!

Snart ska jag träffa Shoko igen, denna gång för att gå ut och lyssna på lite band i några av de otaliga tälten man smällt upp över allt i staden dagen till ära*, och sen ska vi gå på jazzbaren jag passerar på väg hem från jobbet som jag aldrig riktigt tagit mig tid, eller mod, att titta in på.

*Musikens dag i Norge idag.

All hail the Soba

Har haft två otroligt härliga eftermiddagar igår och idag. Sedan de flesta japanerna drog har jag passat på att umgås med Shoko, vilket har visat sig vara ett genidrag med tanke på hur trevligt vi alltid har det. Förutom att hon roar sig med att leta lägenheter i Japan åt mig och lära mig preciiis hur man skär vårlökar till sobanudlarna är hon också min japanskafröken som rättar mig om jag råkar säga fel nånstans.

I går lagade vi kalla sobanudlar till middag (med hackad vårlök, nori och tsuyusås att doppa i) och jag förstår inte hur någonting så enkelt kan vara så jävla gott och smaka så himla mycket Japan. Går inte ihop liksom. Koka soba, hacka vårlök och kasta på lite nori, doppa i tsuyu och dö lite av lycka varje gång du lyfter ätpinnarna mot munnen.

Workohol!

Strålande sol och folk har köpt kläder som galningar. Butiken står tom på sina ställen!

Jag är så ledsen att jag inte får jobba i morgon när vi, helt säkert, kommer få in helt överjävligt mycket varor. Det är stressigt som fan och jag gissar att man faktiskt, bokstavligt talat kommer behöva springa för att få ut så mycket som möjligt.

Sinnessjukt. Att jag vill jobba när jag vet att det kommer vara helt helvetiskt. Men det är så coolt när det går undan!

Au, au, au.

Förutom att lägga upp ondskefulla träningsprogram har Lachlan en klass på SATS som heter Boot Camp. Klassen är förlagd utomhus och är rätt ond den också. Den börjar med att man springer till en park. Sen stannar man i en minut, och sen fortsätter man springa. Om man inte är jag dvs. Då dör man istället.

Löpning har aldrig riktigt varit min grej, så jag är naturligtvis rätt dålig på det. Min ovilja att springa gränsar nästan till hat faktiskt. När jag trumpet marcherat tillbaka till gymmet möter jag min favorit-SATS-tjej som säger att löpning är den bästa träningen. Man hatar det bara för att det är så krävande, men när man väl satt igång vänjer kroppen sig rätt fort och hatet försvinner gradvis. Tydligen ska man ge sig ut och springa utomhus med musik i huvudet för att det ska vara roligt.

Nu kan vi ju inte ha det så här att vi ger upp vid första bästa uppförsbacke. Jag ska vara med på Boot Camp innan sommaren är slut. Det är bara att springa och köpa ett par löparskor och ge sig ut och träna.

Käre, gode gud. Hjälp mig?

Ta bort dem, ta bort dem!

Solen är här - och de med den.

Jag talar om de skjortlösa männen, linnelösa männen och alla däremellan. Eeeww.

Låt mig tydliggöra:

Bar överkropp:

På stranden.

Ja.

På spårvagnen.

I mataffären.

I köpcentret. 

NEJ!

Och jag skiter i hur mycket ni tränat magmusklerna, är ni inomhus men inte hemma finns det ingen anledning att gå runt med bar överkropp. Vill inte se.

Tack.

Såhär skriver du ett bättre cv:

Den senaste tiden har jag läst hundratals jobbansökningar eftersom jag ska vara med och anställa folk till sommaren. Efter att ha gått igenom de första ansökningarna tänkte jag, i stället för att bara låta mig förfäras i det oändliga, berätta lite vad jag sett så att någon annan kan ha nytta av det.

 Referenser är bra – men inte allt.

Överraskande många, säg en av tio sökande, finner det för gott att bara skicka med en lista på meriter och referenser. Jag läser dem naturligtvis, men de lämnar efter sig en känsla av ”Jaha. Och?”. Man vill ju veta vad det är för människa som söker jobb hos en, och det finns inte tid att ringa referenser och höra efter när du har ett hundratal ansökningar att gå igenom. Dessutom verkar det som om man inte orkar anstränga sig egentligen, och folk som inte orkar anstränga sig, dem vill man faktiskt inte ha. Jag vet av erfarenhet att såna där ”personliga brev” man ska skriva om vem man är och varför man söker är nåt av det plågsammaste att skriva, men för guds skull försök!

 Det lönar sig att byta e-mail

I varje fall om din nuvarande är en_bimbo@hotmail.com eller någonting i samma zon.

 Bilder

Vädigt många väljer att ha med en bild på sig själv i sin jobbansökan, vilket är helt ok, och kan till och med vara till sökandens fördel. Idag hade vi till exempel en tjej som hade en tröja från H&M:s ungdomsavdelning, Divided, på sig på kortet. ”Den här är till dig!” Ropade vi genast till avdelningsledaren på ungdom. 

Man ska inte döma folk efter hur de ser ut på kort, men snälla, snälla, gör er själva en tjänst och bespara oss era myspacebilder (i A4-format!) och tänk efter både en och två gånger innan ni väljer en bild tagen på en fest.

 Våga vara quirky

Så otroligt många av ansökningarna är väldigt lika. Ni anar, va? Alla har vi både en och två gånger skrivit att vi är glada och positiva människor som kan samarbeta i grupp och vara självständiga. Istället för att försöka inkludera allt, välj det ni faktiskt är bäst på. "Jag är bra på att arbeta självständigt." känns mycket ärligare och lite personligare än "Jag är bra på allt, typ." Eftersom de flesta människor inte är bara antingen/eller, inser förhoppningsvis människan som läser din ansökan att du troligtvis också är kapabel till samarbete.

Om jag ska tala för mig själv, och det här passar kanske inte alla arbetsplatser, men hade jag fått in en ansökning som var det minsta annorlunda, som fick mig att hajja till, hade den hamnat i ja-högen direkt. Våga visa att ni har personlighet och sticka ut.

En av mina gamla chefer på Liseberg beklagade sig en gång över rekryteringsprocessen: ”I en ansökning läste jag ”jag är uttråkad” och då hajjade jag till, men sen blev jag besviken när jag såg att det inte stod uttråkad, utan utåtriktad istället.” Ungefär så.

Och när jag tänker efter har de flesta jobben jag fått haft lite quirk i ansökningarna. När jag sökte (och fick) jobb på EB Games gjorde jag det med en ansökan där det stod ett enormt ”rim tm” överst och när jag sökte till H&M titulerade jag mig ”Fashionista Extraordinaire” på försidan och inkluderade skostorlek i "personal info"-delen. Skitlarvigt, men det funkade! (Jag har fått berättat av hon som anställde mig att det faktiskt var "Fashionista Extraordinaire" som fångade hennes intresse). Förutom quirk köper jag ansökningar som är skrivna för det företaget de skickas till. Massbrev är ungefär lika roliga som spam-mejl...

Finaste, härligaste, underbaraste...

Idag ger jag er tips på en av mina bästa bloggar:

Kolla in Onekligen och försök låta bli att bli kära i Lisa.

Försööök.

Sakleta?

Jag har så många bra bilder att blogga, men min bildinpetare till datorn från minneskorta är väck efter flytten... Pilutta.