Glittrande skyskrapor är alltid fina att titta på, och rucklen har sin charm, men det är de här andra höghusen, lägenhetshöghusen, som ser ut att vara gjorda av som samma godis som man gör godislego eller godishalsband av, som fascinerar mig.
Överallt tornar de upp sig, ofta tjugotalet våningar över marken.
På långt håll ser de ut som om de går att äta.
Jag vågar inte testa.
Moderna pepparkakshus.
Undrar om de vet om det.
Att de bor i godishus, alltså...
2 kommentar(er):
Mhmmm...marabou...!XD
Men, men, nu kom jag på avvägar. Det jag ville fråga var hur lång tid det tog för dig att lära dig japanska? Funderar på att dra till Tokyo ett år eller så o plugga japanska^o^
Ett års heltidsstudier vid Gbg:s Universitet, med sex stycken japanska lärare och ett gäng studiekamrater som tog japanskapluggande på stooort allvar (för att vi tyckte att det var så skoj), hade jag i bagaget när jag landade i Tokyo för första gången.
På ett år lärde man sig grunderna ordentligt. Ett halvår räcker faktiskt för att täcka in det mest basala. Och, i varje fall i gbg, kunde man läsa halvfart på kvällstid. Men att lära sig snacka "på riktigt" gjorde jag först när jag kom till Japan...
Skicka en kommentar