Två veckor sedan min senaste lektion.
Jag har inte alls övat särskilt mycket.
Varit för trött på kvällarna. Typ.
Ber om att få en melodi i läxa utöver kantonpoplåten jag ska lära mig, eftersom jag vet att jag inte kan lata mig då. Måste öva massor för att lära mig spela melodier.
Visst kan du få det, säger Daddy och spelar ett riff på sin elgitarr.
Så tar han min stålsträngade gitarr och ger mig elgitarren i stället.
Sen sätter han på disten.
Preewng, prewng, preeewwnng, säger elgitarren när jag spelar på strängarna och mina inälvor smälter och blir till flytande guld i min mage.
Åååh, det är nåt med ljudet av en distad elgitarr som... tja, som får ens inälvor att smälta!
Och när det är en själv som åstadkommer detta fantastiska oljud... Det är nästan så man får lust att hångla upp sig själv!!!
När gitarrlektionen är slut rinner jag iväg mot MTR-stationen och tänker att jag måste, måste, måste köpa mig en elgitarr och bli duktig på att spela (ungefär som när jag gick i högstadiet!!!).
Känslan, människor, känslan!
Helt fucking jävla Oslagbar!!!
Det känns... som om mina öron fått ligga.
Jo, ungefär precis så.
English translation (för mina vänner utanför norden, ni börjar ju bli en del nu):
My ears just got laid.
I'm buying an electric guitar.
3 kommentar(er):
Jag är säker på att dina utomnordiska vänner skulle uppskatta att du delade med dig av svenskans fantastiska ordskatt på ett annat sätt. Börja droppa ord som 'oomkullrunkelig' och uttryck som 'dra dit pepparn växer'.
Jag undrar... en gång i tiden hade jag en elgitarr, förstärkare och distpedal. Nu vet jag bara var förstärkaren är. Kanske borde leta reda på de andra delarna. Guld i magen är bra stuff.
Ohyeah! Du får lära mig lite grann nästa gång du är i Sverige. Jag har sackat efter lite grann på dist-tricken den senaste tiden.
Ahh! jag vet precis vad du menar! man går nästan igång bara att höra ljudet.
Skicka en kommentar