Det blev en park till slut

Det blev en park till slut, i fredags. (Igår?) På rekommendation av Vin-kun tog jag mig till Rikugienparken vid Komagome. Den skulle tydligen vara väldigt fin och sådär. Jag vet inte så noga. Sömnbristen hade gjort mig till en liten zombie och jag vandrade bara runt en stund innan jag hittade en bänk att slå mig ner vid och läsa lite ur Wicked: The Life and Time of The Wicked Witch of the West. Bra bok, för övrigt, när man kommit förbi den småtråkiga inledningen.

Sen såg jag inte så mycket av själva parken förutom det här som jag tyckte var så typiskt japanskt. Det här är bara en liten del av en helt ofantlig mängd människor som stod med megafeta kameralinser riktade mot en liten ö i parken. 

Först tänkte jag att de bara var väldigt, väldigt japanska och att den pyttelilla ön kanske var en turistattraktion av nåt slag, men när jag gick förbi dem igen på vägen hem var det en tant som ropade "Nu! Där!" och alla kameror började plötsligt smattra för fullt och sen fattade jag.

De var fågelskådare.

Såklart.