Jag & min mensvärk

Insåg idag att jag hittills alltid lyckats pricka in första dagen i lingonveckan på en ledig dag och då kan det låta så här. Mlörg, alltså. Men jag misslyckades alltså med min omedvetna planering den här gången och gick runt som ett lik andra halvan av dagen. Och det värsta är att man går och tänker: "Äsch, det här är väl inte så farligt, bara att bita ihop och köra så glömmer jag nog bort att jag har mensvärk snart." och kanske till och med funderar på att inte ta smärtstillande tabletter. Jag menar, det går nog snart över av sig självt ändå...

Jojo.

Det faktum att det känns som om jag håller på att bli itusliten vid midjan, eller att smärtan som ilar ner från äggstockstrakten får mig att tappa känseln i benen misslyckas jag alltså att tolka som att jag kanske ändå borde sätta mig ner och ta det lugnt. (Men om jag sätter mig ner och tar det lugnt tänker jag ju bara på hur satans ont det gör...)

Jag tänkte gå hem tidigt från jobbet idag, men varje gång jag försökte sprang någon fram och undrade nånting, ville ha nånting kollat/påskrivet/nerskrivet och bekräftat, och precis när jag faktiskt tänkte gå kollade jag med en av de andra avdelningsledarna på min våning om hon hade fixat den där listan (HELVETE, nu kom jag ihåg en annan lista jag skulle faxat till kontoret idag men glömde...) som jag bad henne ta hand om och det visade sig att... hon inte hade gjort det... och inte heller skulle ha möjlighet att göra det innan det var för sent... så slutade det med att jag tog hand om det själv. Och vid det laget hade mensvärken börjat lätta så jag tänkte att jag lika gärna kunde stanna hela skiftet ut... vilket jag också gjorde.

Hmm.

Jag trodde att jag hade en slutknorr på det här inlägget. Men den har jag i så fall glömt nu...

Eller jo, det kanske bara var att mensvärk suger.

Hör ni det?!

Suuuuuger!!!