Köpenhamn, Köpenhamn

När jag kom hit hade jag målet att ändra uppfattning om Köpenhamn och dess invånare. Solen har skinit (jo, det heter så... "skinit"!) alla dagar. Jag har ätit god mat, träffat många som varit borta på annat håll i H&M Team: Japan, samt lärt känna några andra lite bättre.

Apropå mat bestämde några av oss för att gå till RizRaz, en vegetarisk buffé på en parallellgata till Strøget. Vi satt ute och åt när jag tittade bort mot andra sidan gatan och fick se en affär där de hade "eskimo art". Nu är det underligt bara det, men faktum är att jag insåg att jag hade ätit på samma ställe en gång förut. Det var den gången jag och en bunt Lisebergare åkte till Köpenhamn för att gå på Tivoli och alla var så himla otrevliga mot oss. En av dem var faktiskt servitrisen på RizRaz, som hetsade oss att betala mitt i maten för att hon skulle sluta sitt pass snart. Hon fick ingen dricks.

Och igår träffade jag på en klasskamrat från gymnasiet som var ute och gick på stan med sin pojkvän. Jag har nog inte sett henne sen vi tog studenten, men hon var en sån som jag beundrade för att hon alltid var rättvis (är inte det en bra egenskap att bli beundrad för, så säg!) och ganska okonstlad, trots att hon umgicks mycket med ett aningen slutet tjejgäng.

Och förutom skinande sol och god mat (Tyvärr hittade jag inte mycket att shoppa, men klädmodet här var en frisk fläkt jämför med Oslo ändå) har jag lärt mig en massa nya grejer och blivit påmind om en massa gamla och känner att jag vill tillbaka till min butik för att justera lite i våra jobbrutiner.

Slutsummeringen blir att Köpenhamn får: ☆☆☆ (Tidigare var rankningen en negativ stjärna, så det är ett ganska stort skutt.)

Köpenhamnsborna kan jag dock inte alls utvärdera. Jag har i princip bara hunnit träffa en enda. Men den som cyklade på en i Teamet utan att säga förlåt inan de körde förbi den svärande teammedlemmen, säger mig att det kanske var lika bra...

Bara gott!

Jag har träffat en galen, men trevlig, dansk kvinna som jobbat på H&M i 33(!) år och hjälper till att hålla i kursen. Till min milda förvåning är det "våra egna" som håller den. En del av svenskarna i Japan Teamet har varit i Danmark och lärt sig "mikrologistik" (alltså hur våra kläder rör sig i butiken och vart de kan tänkas "sitta fast" nånstans när de inte hänger där de ska), och nu utbildar de oss. Och det är som när man inser att ens småsyskon plötsligt är stora och Kan Saker. Man blir stolt! 

Vi har också fått veta att vi ska ut och titta på olika lager i olika H&M-butiker och hur de funkar/inte funkar. Man vet att man är insnöad på sitt jobb när ens första reaktion är: "Yes! Lager!!!" Man får lite olika jobbhangups, och en av mina är faktiskt lagret. Det kan till stor del bero på att lagret i den butiken jag jobbar i är en katastrof i stor skala, men kanske också lite för att jag är den som på kompisens hemmafest roade mig med, ja roade mig med, att sortera kylskåpspoesi i bokstavsordning. Jävligt nöjd var jag sen också...

Första dagen bjöd på delvis strålande sol, massa fina affärer med roliga kläder och vietnamesiskt käk till middag. Desvärre hittade jag inga fina kläder att köpa, men utbudet är större i Oslo och Göteborg och det är trevligt bara att titta. Höll på att bli blind när det första jag såg när vi kom fram var en brud i rött hår och knasgul klänning. Inser plötsligt att modet i Oslo är så likformigt att jag glömt att folk faktiskt kan utmärka sig bara genom sina kläder.

Första dagen i Köpenhamn: ☆☆☆☆

(Norge+Gult)=Fult=Sant

Lite kuriosa: Norrmännen gillar inte gult. Av någon anledning säljer det inte. Därför kan vi ibland se en liten asterix i vår förteckning över plagg i en kollektion. "*ej Norge" står det vid gula byxor och, till exempel Marimekkokollektionen med gult. 

Och så bär det iväg igen!

En bra avslutning på en bra dag när man får ge bort mat till grannen eftersom man lagat för mycket yakisoba. Vanligtvis hade jag nog sparat det för att ha som lunch imorgon, men nu ska jag, och hela Japan Teamet, åka till Köpenhamn i morgon för att ha en en vecka lång kurs i logistik. Ska bli intressant faktiskt. Och nu får jag en hel vecka på mig att hitta nåt som är positivt med Köpenhamn! Förhoppningsvis slipper ni blogginlägg om oartiga danskar till förmån för inlägg om fina, ovanliga kläder och butiker. Många av mina absoluta favoritmärken i klädväg är danska: St-Martins, Nümph och d'AHrling, för att nämna några. Danskar må vara oartiga*, men det här med design, det kan de!

Och nu kanske jag ska packa. Redan klockan 05 i morgon bitti ska vi mötas nere i entrén.

* Alla danskar är naturligtvis inte oartiga. Bara alla som jag har träffat hittills...

H&M Utbildning

Utbildningen har kickat igång på allvar nu. Vi sitter i ett klassrum och lär oss H&M-värderingar och hur organisationen är uppbyggd, och jag måste säga att fram till att utbildningen kickade igång var jag en aning skeptisk. Indoktrineringsvarning och misstankar om att jag skulle få ett och annat "Ja, här på H&M är vi som en enda stor familj!" nedkört i halsen tillsammans med en massa andra floskler, och ungefär så har det också varit. Det jag inte väntade mig var att jag skulle köpa hela konceptet. Jag sväljer det med hull och hår. Jag är ombord på husbåtshelikoptern (utbildningen idag började med att H&M var ett hus, sen en båt och sist en helikopter) hela vägen. För även om hela utbildningen kommer vara din typiska "get in to the team spirit"-grej så är det precis det jag känner att jag gladeligen gör.

Vi som har blivit hitforslade från Japan är ungefär 20 stycken, varav tre som kommer lite senare, och vi har hunnit umgås en del med varandra sen vi kom hit i fredags. Än så länge är jag milt förvånad över att jag inte tycker illa om någon alls. Inte en enda. Annars brukar det, i en så här stor grupp, alltid vara någon man känner på sig att man kommer clasha med, men det finns inte en enda sån bland oss och hela gemenskapen genomsyras av (och det här skriver jag på fullaste allvar) hjälpsamhet. Visst kan man hävda att än så länge är livet lätt jämfört med hur det kommer bli sen när vi kommer tillbaka till Tokyo och öppnar upp två nya affärer från scratch, men det känns ändå fint att det ända från starten känns som om vi kommer vara en jävligt stabil och, så småningom, väldigt sammansvetsad grupp. Och framför allt börjar jag mer och mer känna hur kul det här kommer vara, även mitt i allt slit och kaos som kommer uppstå i mitten på september nästa år. 楽しみ〜☆！