Åker en snabbis till Hong Kong i morgon. Klockan är 00:50 och jag har inte packat än. Tänkte gå och lägga mig och göra det i morgon bitti. Som upplagt för att jag kommer drömma att jag glömmer pass/pengar/blir försenad hela natten lång. Tjineling!
måndag, februari 03, 2014
Jag och grabben bor i en skitfin, men skitliten, lägenhet i Shimokitazawa och har sedan ett halvår tillbaka lekt med tanken på att köpa ett ställe att bo på i ställer för att hyra av flera anledningar.
Dels för att vi måste förnya vårt hyreskontrakt i sommar, vilket innebär att vi i samband med det måste betala en extra hyra för… ingenting, dels för att vi skulle kunna bo mycket större än vi gör nu och betala lika mycket i månaden ifall vi köpte någonting, och dels för att jag så gärna vill kunna sätta upp en jävla tavla eller måla en vägg nån gång.
Så jag och grabben poppade in hos en av de tiotals mäklare som finns i området för att höra oss för, eftersom ingen av oss egentligen vet vad det innebär att köpa lägenhet/hus i Japan. Mäklaren som vi pratade med var hur snäll som helst, förklarade massa grejer som ingen av oss hade en aning om.
Inte helt oväntat sa han att det kan vara svårt att få lån som utlänning, om man inte har en lång anställning, men det han informerade om därefter var helt obegripligt för mig: Vissa banker har dessutom andra regler för lån om du är kvinna än om du är man.
Skrev om detta på fejjan, men kan inte låta det gå okommenterat i bloggen, så jag saxar in texten…
Got to talking with a real estate agent today and the talk touched on the subject of home loans in Japan. He tells me: . Depending on the bank they calculate for you to be able to pay back a certain percentage of your salary every year, usually 10% of your salary.
Most banks will have trouble loaning to a foreigner (no surprise there, Japan) but get this: some banks have different/tougher rules for women.
The max amount they'll loan a woman will be half of what a man would be eligible for, or they will be required to have worked in their current jobs for x amount of years, OR the bank will grant you a loan based on your HUSBANDS salary (oh, sorry, I didn't realise this was 1910!)
Not because someone has bad credit, a criminal history or doesn't earn enough money, but because they're A WOMAN.
If you're a guy living in Japan, I'm sure you're never had to think about gender equality or feminism much, but try to picture this: Your bank won't give you a loan because you are a man.
It's 2014, for fucks sake.
It's 2014 and I live in a country where a real estate agent tells me: "Yeah, I had a woman looking to buy a house, but the bank wouldn't approve a loan for her because she was a single mom, so she ended up being forced to find an apartment for rent instead."
Makes me want to set the world on fire.
Dels för att vi måste förnya vårt hyreskontrakt i sommar, vilket innebär att vi i samband med det måste betala en extra hyra för… ingenting, dels för att vi skulle kunna bo mycket större än vi gör nu och betala lika mycket i månaden ifall vi köpte någonting, och dels för att jag så gärna vill kunna sätta upp en jävla tavla eller måla en vägg nån gång.
Så jag och grabben poppade in hos en av de tiotals mäklare som finns i området för att höra oss för, eftersom ingen av oss egentligen vet vad det innebär att köpa lägenhet/hus i Japan. Mäklaren som vi pratade med var hur snäll som helst, förklarade massa grejer som ingen av oss hade en aning om.
Inte helt oväntat sa han att det kan vara svårt att få lån som utlänning, om man inte har en lång anställning, men det han informerade om därefter var helt obegripligt för mig: Vissa banker har dessutom andra regler för lån om du är kvinna än om du är man.
Skrev om detta på fejjan, men kan inte låta det gå okommenterat i bloggen, så jag saxar in texten…
Got to talking with a real estate agent today and the talk touched on the subject of home loans in Japan. He tells me: . Depending on the bank they calculate for you to be able to pay back a certain percentage of your salary every year, usually 10% of your salary.
Most banks will have trouble loaning to a foreigner (no surprise there, Japan) but get this: some banks have different/tougher rules for women.
The max amount they'll loan a woman will be half of what a man would be eligible for, or they will be required to have worked in their current jobs for x amount of years, OR the bank will grant you a loan based on your HUSBANDS salary (oh, sorry, I didn't realise this was 1910!)
Not because someone has bad credit, a criminal history or doesn't earn enough money, but because they're A WOMAN.
If you're a guy living in Japan, I'm sure you're never had to think about gender equality or feminism much, but try to picture this: Your bank won't give you a loan because you are a man.
It's 2014, for fucks sake.
It's 2014 and I live in a country where a real estate agent tells me: "Yeah, I had a woman looking to buy a house, but the bank wouldn't approve a loan for her because she was a single mom, so she ended up being forced to find an apartment for rent instead."
Makes me want to set the world on fire.
söndag, februari 02, 2014
Hej hopp. Nu är jag tillbaka från en mini-semester i USA, eller rättare sagt, Guam. Denna mikronesiska ö är belägen 3 timmars flygväg från Tokyo och är ett himla populärt resmål för Japaner eftersom det är relativt billigt att ta sig dit.
Jag visste inte så himla mycket om Guam, mer än att många av mina kollegor har åkt dit på semester, och måste pinsamt nog erkänna att jag blev lite tagen på sängen när kvinnan i incheckningsdisken på Narita frågade om jag hade fixat ESTA (inresetillstånd till USA som man kan skaffa online), vilket jag då alltså inte hade. Lyckligtvis gick det att ordna med internet i telefonen och ett kreditkort nära till hands (kostade 14 dollar).
Första två dagarna var det mulet och mycket skurar, så vi höll oss mest till shopping. Finns bara 3 ställen att shoppa på: DFS Mall (Duty Free Shopping), Micronesia Mall och Premium Outlets, och vi gjorde en runda i alla tre. Jag åt min första någonsin Taco Bell, köpte nya Zelda till Nintendo DS och grabben hittade träningsskor. Av dessa tre shoppingställen så var nog Micronesia Mall det enda som var någonting att ha. Just ja! Och jag spenderade en hutlös summa på K-mart på en massa nödvändiga grejer, som tärnings-UNO, också, så K-mart var definitivt också värt ett besök.
Trots att vi var väldigt långt ifrån USA var det ändå tydligt att det var amerikanskt territorium varje gång vi försökte hitta någonstans att äta. Förutom att jag var överlycklig över att det fanns frozen yoghurt, så var allt typ hamburgare, pizza, friterat eller hade pommes frites som tillbehör. (Eller var typ ramen och sushi, så på så vis märktes det att vi faktiskt var väldigt nära Japan.) Vid slutet på andra dagen orkade jag inte mer fet mat och blev överlycklig när jag hittade en enorm grekisk sallad.
På den tredje, och sista dagen, sken solen och vi tog igen all badtid. Aldrig sett hav så klart och blått i hela mitt liv som det var i Guam. Sprang runt och gapade "Man ser typ allt! Allt!" i minst en timme, och var så förundrad att jag fullkomligt sket i om jag brände mig i solen, vilket resulterade i att min näsa var knallröd i slutet av dagen (och är det fortfarande).
Och sen åkte vi hem igen.
Nu är jag hemma och glad över att jag kan äta saker som inte är friterade, men ledsen för att jag glömde mina amerikanska skräp/skvallertidningar på planet och för att det visade sig att nintendo DS spelet jag köpt inte passade i min svingamla DS-konsol.
Slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
