Schh, jag leker!

Jag hinner inte blogga.

Och alla mina bilder, de som jag vill bygga mina inlägg på, får inte plats i datorn längre.

Nu är det kris. Måste ha en ny hårddisk snart!

Men vädret är fint.

Och igår träffade jag jordens finaste Rasmus och kollade på Juno.

Idag ska jag träffa Love.

Love, som jag inte sett sen... jag var i Japan?

Kan det verkligen stämma?

Fast det kan det nog.

Love är lite som en joker.

Han dyker upp, bakar banankaka, tar med en på Tokyo Gameshow och försvinner sedan spårlöst... i nåt år eller så. (Eller om det var jag som försvann, jag minns inte så noga...)

Man hör rykten om att han kanske befinner sig i Osaka, är skrikare i ett band, eller rymde han inte med cirkusen förresten?

Och sen, helt plötsligt, befinner man sig i samma stad igen.

Och man blir så glad.

Det är som tusen banankakor. Ungefär.

Fina, fina Love.

押す！戦え！応援団！

Efter Tokyo Game Show påmindes jag om hur bra "Osu! Tatakae! Ouendan!" är, så nu har jag spelat det oavbrutet i två dagar och låst upp tjej-cheerleaderbanan. Hurra! För er som inte har nån koll så är det alltså ett... dansspel, fast till Nintendo DS. Man är lite olika tuffa gubbar, eller som i mitt fall nu, brudar, som hjälper folk som har problem genom att dansa! Eller snarare så hejjar man på dem så att de klarar sig igenom sina problem. Tänk om livet vore så enkelt! "Har du problem? Men jag dansar lite här åt dig, så blir det bra sen!" Ryktet på gatan säger att det finns en uppföljare. Varför har inte jag den?!

För er som inte bor i Japan finns det en annan variant på engelska efter vad jag har hört: Elite Beat Agents, som jag dock inte har spelat det själv.

OSU!

Tokyo Game Show 2007

Där har ni min Tokyo Game Show 2007-upplevelse i bilder. Jag behöver väl knappast säga att det var cosplayarna som var roligast för min del. Jag lyckonördade ut totalt när jag fick se killen som klätt ut sig till Oendan i DS-spelet "Osu! Tatakae! Oendan!" Kollade på en massa nya spel, men de 60-120 minuter som krävdes för att få spela några minuter själv, kände jag inte att jag hade ork med. Det verkar komma en del fina DS-spel, alla på japanska så klart...

Efter fem timmar på TGS var jag helt slut. De sista 40 minuterna tillbringades dessutom i kö för att få komma in i Capcoms affär. Ja, ni läste rätt. 40 minuter för att komma in i en affär och ge dem mina pengar. Om jag köpte nåt? Näe...

Jag lever!

"Har hon dött?" tänker ni kanske när det varit så tyst så länge. Nej, jag har inte dött, jag är bara inne i en period där jag har gjort så mycket kul att jag behöver en stund på mig att sålla lite innan jag börjar blogga.

Här har ni en bild från Tokyo Game Show att leka med medan jag samlar tankarna.