Omotesando Hills - Edition

En av butikerna jag klev in i under Fashion's Night Out var Edition i Omotesando Hills. Hittade en display med fantastiska skor (som jag nu önskar att jag hade tagit kort på) och satte mig för att prova ett par. Plötsligt kommer en utländsk man fram till mig, räcker mig handen och säger: "Hej, det är jag som har designat de här skorna!" När jag frågar efter hans namn - säger han mitt!
Viss förvirring uppstår tills vi inser att vi heter nästan samma sak. Hans namn är Rem, vilket låter ganska exakt som Rim på engelska. Och han är så trevlig att jag nästan köper de svindyra skorna på studs, men så sansar jag mig och bestämmer mig för att tänka på saken.

Försök låta bli att stirra på frizzet och kolla noga på skorna i stället. Vad tycker ni? Är de värda att lägga svinmycket pengar på?

Versace for H&M

Har ni hört?!
Nästa designsamarbete för H&M blir med Versace.
Sermanpå, sermanpå.
Undrar om det betyder en massa färgglada übersexiga plagg till hösten? Med höga slitsar och hål utskurna på ställen vi inte är vana vid?

Spännande.
Mest spännande, för mig men förmodligen inte för er, är om jag kommer vilja köpa några av plaggen alls. Förvånansvärt ofta finns det inte ett enda plagg jag skulle kunna tänka mig att bära när det kommer till de här fantastiska designsamarbetena. Kanske för att jag hinner se mig mätt på dem redan innan de släpps ut i butikerna.

Nå't sån't här, kanske?

Jimmy Choo för H&M i höst!!!

14:e november. 

Sjukanmäl er redan nu. 

Det här designsamarbetet kommer folk köa för. Och kanske till och med slåss för...

Konstigt det där. Säg en människa* som kan beskriva en Jimmy Choo-sko som de tycker om. Eller ens beskriva designen. Jag lovar att ingen jag känner kan. Jag kan inte heller. Det räcker att alla har hört talas om Jimmy Choo-skor och vet att de är dyra. 

Status.

Men... Jag vill också ha en Jimmy Choo-sko.

*Människor som inte bor i en storstad, har tonvis med pengar eller jobbar i en Jimmy Choo-butik snackar vi alltså här...

Hittar det här kortet...

...i min kamera från igår.

Irrar lite vilse i Akihabara när jag letar efter en spelaffär och hamnar i ett bostadsområde. De flesta husen är två våningar höga med x antal lägenheter intryckta i varje. Här och var hänger tvätt på linor utanför fönstren. Och så det här... Ett plåtruckel. Som ingen har tagit sig tid att riva ner och ersätta med något mer beständigt. Sånt som får, i alla fall mig, att återigen förundras över den här staden och blandningen av gammalt och nytt. Så fult, men ändå väldigt fint på något sätt. Ja?

Vänta, jag ska bara skriva lite i mitt mjölkpaket...

Marie-Louise bloggar om Nobuko Yokoyamas anteckningsböcker med pärmar av svenska mjölkpaket och papper av återvunnet papper. En jätterolig idé. Jag vill också ha en sån!