Omotesando Hills - Edition

En av butikerna jag klev in i under Fashion's Night Out var Edition i Omotesando Hills. Hittade en display med fantastiska skor (som jag nu önskar att jag hade tagit kort på) och satte mig för att prova ett par. Plötsligt kommer en utländsk man fram till mig, räcker mig handen och säger: "Hej, det är jag som har designat de här skorna!" När jag frågar efter hans namn - säger han mitt!
Viss förvirring uppstår tills vi inser att vi heter nästan samma sak. Hans namn är Rem, vilket låter ganska exakt som Rim på engelska. Och han är så trevlig att jag nästan köper de svindyra skorna på studs, men så sansar jag mig och bestämmer mig för att tänka på saken.

Försök låta bli att stirra på frizzet och kolla noga på skorna i stället. Vad tycker ni? Är de värda att lägga svinmycket pengar på?

Gummistövlar/converse

Det var någon som efterlyste en bild på mina gummistövelconverse.
Var tvungen att rota fram dem ur garderoben, men så här ser de i alla fall ut.
Mycket roligare än vanliga, tråkiga gummistövlar, om ni frågar mig!

SKO!

Kolla vad jag hittade inne på TopShop idag.
En Vansinnigt Snygg, och Vansinnigt Hög, sko.
Om det inte vore för det faktum att den allra första remmen skar in i min stortå litegrann hade de här varit mina nu. Jag hade använt dem en, säg, fyra gånger per år.
En gång hade jag satt på mig dem på min lediga dag och gått runt i Shibuya och shoppat lite.
Sedan hade jag kommit ihåg att mitt jobb kräver att jag står upp större delen av dagen, och att det inte är snällt att då låta fötterna jobba extra hårt när man är ledig.
Två gånger hade jag haft på mig dem när jag gick ut och klubbade.
Sen hade jag insett att det inte är värt alla blåmärken när jag oundvikligen skulle trillat i någon backe på vägen hem, och att jag dessutom aldrig skulle kunna springa ifrån någon i skor som dessa.
Och den fjärde gången skulle varit någon gång då jag blev sugen på att gå omkring i höga skor, satte på mig dem och sedan kom ihåg varför de oftast får stå kvar i skohyllan när jag går ut, och sedan hade jag inte glömt det på resten av året.

Men sen, sen hade jag hittat ett par snygga, skithöga skor på TopShop igen, och så hade jag fått börja om från  ruta ett igen.

Men TopShop och svinhöga, men konstigt nog bekväma, skor, folkens!
Det är BARA TopShop som lyckas med detta förunderliga!

GUAPA

Går in i den här butiken på Karl Gustavsgatan, Guapa.

Vill bara kolla in vad det är för typ av prylar.
Det tar femton sekunder innan jag hör ett "Vill du ha en espresso?"
Ser mig förvånat omkring.
Espresso?
What?
Men ja, det är mig butiksinnehavaren talar med, och lägger sen till, när hon ser att jag kollar på ett par kängor: "De där är sista tre paren, så det är halva priset på dem."
Vill slå bakåtvolter av lycka när jag inser att jag snubblat rakt in i en affär där man fattar det här med att få kunderna att känna sig genuint välkomna.

Och jag provar ett par skor...
Två par skor...
Tre par svindyra skor...
Och sen fastnar jag här:

Svindyra skor.

Espresso.

Beslutsångest.

Belstaff. Ska hålla i minst hundra år.

Är det försvarbart att lägga mer än en halv flygbiljett på ett par skor?

Vad tycker ni?

Ja?

Nej?

Jimmy Choo för H&M i höst!!!

14:e november. 

Sjukanmäl er redan nu. 

Det här designsamarbetet kommer folk köa för. Och kanske till och med slåss för...

Konstigt det där. Säg en människa* som kan beskriva en Jimmy Choo-sko som de tycker om. Eller ens beskriva designen. Jag lovar att ingen jag känner kan. Jag kan inte heller. Det räcker att alla har hört talas om Jimmy Choo-skor och vet att de är dyra. 

Status.

Men... Jag vill också ha en Jimmy Choo-sko.

*Människor som inte bor i en storstad, har tonvis med pengar eller jobbar i en Jimmy Choo-butik snackar vi alltså här...

Varför herrmodet alltid kommer vara lite snyggare på den här sidan atlanten…

Ta de här skorna till exempel.

Helgalna.

Vinröda (eller svarta och nån mer färg jag inte kommer ihåg).

Används de på rätt sätt kan de kunna lyfta en hel outfit.

Vissa av er har säkert svårt att se det, men jag ska ta kort på någon japan som vet hur man bär upp ett par såna här. Lovar.

Vad de kostar?

Nu när yenen står skithögt i kurs och allt?

400 pix.

Alla skofetischister hatar att de inte bor här nu.

Ja?

Yes. Please. Let's all go 2F!

Blue, blue, blue

Mina skor alltså.

De gick tillbaka till sin ursprungsfärg.

Jag ska aldrig mer lämna bort er!!!

Aldrig!

Skomakaren och jag

Jag gick tillbaka med skorna idag.

Snackade med chefen.

Sa att det en gång var blå skor, det här.

Han lovade att snacka med grabben som tog emot dem och muttrade nånting om att han hade visat dem hur de skulle göra juh... Att de inte fattade...

Jag vill ha blå skor eller ersättning sa jag.

Fast helst blå skor.

Inga problem, sa han.

Jag hoppas innerligt att han inte ljög.

MEN DE ÄR JU INTE BLÅ LÄNGRE!!!

Jag är fan för upprörd för att skriva nånting annat än om mina blåa stövlar.

Jag lämnade in dem hos skomakaren och idioten MÅLADE DEM SVARTA!

Mina fina piratstövlar, som jag betalat skitmycket pengar enbart för det faktum att de är blå, är alltså inte blå längre.

SÅ GÖR MAN JU FÖR FAN BARA INTE!!!

Målar om någons skor utan att de ber om det.

Hör du det, skomakarjäveln i Nordstan vid Hemköp?

Så göööör man inte.

Men vi tar det imorgon.

Du och jag och mina före detta blå skor ska snacka lite.

Vi ska lösa det här tillsammans.

Du och jag, mina blå skor och eventuellt Sverker.

Ja.

Klubbtankar

Var ute på Fong, Sugar och nån mer klubb, som var helt ny som jag inte kommer ihåg namnet på, i LKF igår.

Om man gillar proppfulla klubbar där majoriteten är icke-hongkongeser ska man gå till Fong.

Om man gillar lagom fulla klubbar där man kan träffa hongkongnesiska rappare och få glowsticks i entrén ska man gå till Sugar. 

Sugar är fint.

Så kan man dansa, dansa, dansa tills man inte kan dansa mer och sen tar man en taxi hem och går och lägger sig efter bara pyttelite fyllebloggande.

Saker jag tänkte på samtidigt som jag dansade igår:

Vad är dealen med tjej+tjej porrdansande?

JA, det är klart att jag gör det själv, men mer som karikatyr än på riktigt: "Kolla grabbar vad jag kan vicka på höfterna och orma omkring..." Det finns de som går in för det på allvar. Sånt är lite läskigt.

Vad är dealen med att folk blir helt till sig över kändisar?

Den där rapparen. Inte var han snyggare än alla andra, inte var han mer karismatisk, inte var han mer välklädd, men den amerikanska kinesiskan blev helt till sig. Typ: "I can't believe att jag träffat värsta kändisen..." och jag bara "I can't believe att du faktiskt vill ligga med honom..." Fast vad vet jag, han kanske var fantastisk på att snacka, eller nåt. Han var ju trots allt rappare.

Borde man inte designa skor med fötterna som utgångspunkt?

Eller är det en jättekonstig tanke? Själv dansade jag runt i platta skor igår och inte en enda gång tänkte jag "aj, mina fötter."

cool bild tagen från Nick Veasey

Jag är mitt eget största fan...

Min nunneutstyrsel införskaffades i Mong Kok på Ladie's Market för blygsamma 160 HK$. Inte så farligt alls faktiskt. Men sen idag... så hittade jag en kort, axelbandslös svart klänning på H&M och tänkte "Men det är klart att jag ska ha den här i stället för den fula ihopknåpade slinkiga  (klänningen är alltså inte en slampa, bara sydd i ett väldigt glatt material) saken som följde med Mong Kok-utsyrseln. Och sen kom jag på att jag inte hade nån bra väska heller. Har bara en jättestor svart. Så jag köpte en sån också (farligt att jobba hela dagen i accessoaravdelningen!) Och sen bara: Inga skor!

Så jag tvingade med mina två vm-mästare på skojakt och hittade ett par snygga och bra (svarta) på en av de där bakgatorna mellan Queens Road och den andra stora parallellvägen. Billiga. Bra. Svarta. Jag vill inte tänka på hur mycket min "billiga" Halloweenutstyrsel kostade mig i slutändan men medan jag går omkring här hemma och gör mig i ordning iklädd min nya svarta klänning kommer jag på mig själv med att nynna "Du är det finaste jag vet..." åt min spegelbild...

Vi säger att det var värt det.

Oavsett hur dyrt det blev i slutändan.

snöblandat regn

Mina fötter halkar omkring på det som först varit snöblandat regn, men förvandlats till is på marken och får mig att tänka på skor.
 

- Vad ska du göra i helgen då?

- Jag ska på en klubb som heter Blå.

- Aha! Vad roligt! Det är en jättebra klubb!

...lät ungefär alla konversationer jag hade med folk som undrade vad jag skulle göra förra helgen. Så ett litet, men glatt, gäng tar en taxi till Blå. Jag har de där skorna som jag köpte enkom för att jag inte hade några svarta skor att ha på nyårsafton. De är lite spetsiga. Massa spännen överallt. Ganska fina faktiskt. Men så är det ju det där med fina skor och bekvämlighet och efter ett par knappa timmar har jag slutat dansa. Det är inte värt smärtan. Lite beror det också på att klubben är sisådär. Helt ok... men inte mer.

Så när mina fötter halkar omkring idag, på väg hem från jobbet, tänker jag att jag faktiskt fortfarande har ont i tån från i lördags, och på hur de där sista stegen på vägen hem var outhärdliga. Precis som i Tokyo när man hade varit ute och klubbat en hel natt... 

...fast i Tokyo dansade man i alla fall. Härdade samurajlikt ut smärtan. Eller glömde den, för man hade så roligt. Sen gällde det bara att ha tillräckligt mycket samuraj i sig för att ta sig till första morgontåget, och bita ihop tills man var framme vid cykeln. Ibland bytte jag skor på vägen hem. Inte för att jag hade tagit med mig ett extra, bekvämt par, att ta mig hem i, utan för att jag hade tagit med mig ett extra, snyggt par, när jag gick hemifrån ifall jag skulle råka hamna på en klubb. Konstigt hur annorlunda ens liv kan vara från ett halvår till ett annat...

I blame the fashionfairy...

Cirkeln är nu sluten. Det började med att jag ville köpa lite plagg och accessoarer för att kunna binda ihop mina nya gulbruna skor med resten av garderoben, men utvecklades snart till en hel stilidé med specifika tillbehör som bara fanns i mitt huvud, och i jakten på exakt rätt tillbehör slutar det med att jag sitter här vid min dator med blöta strumpor i mina nya skor. Eller... "mina ännu nyare skor" kanske jag ska säga. De gulbruna skorna får finna sig i att bli utputtade ur leken som de var med och startade. Det är en hård värld vi lever i... speciellt om man är ett par svårmatchade gulbruna skor...

Jag kanske bloggar upp en bild på hela cirkeln nästa gång jag får för mig att bära alla mina nya prylar samtidigt...

Första gradens kontakt med läskretsen.

Skorna blev ICKE tillbakalämnade. Tar en sväng förbi skoaffären och inser att de röda inte är lika snygga. Så nu blir jag tvungen att köpa mig ett par jeans...

Slänger iväg ett mail till Mikael, som kommenterat i förra inlägget, och medan jag väntar på honom i Starbucks vid Shibuya Crossing (det är väl klart som fan att jag träffar människan!) tänker jag mig att han är en tjock, svettig Mikael med runda glasögon och flottigt hår och med ett fult skratt, bara för att vara på den säkra sidan, istället visar han sig vara ett blont popsnöre, som inte alls ser ut att heta Mikael.

Vi käkar på izakaya och det är liksom... trevligt. Han är inget sajko, bara en grabb som är en smula... hemlighetsfull? Lite... hmm... tillbakadragen, kanske man kan kalla det.

Jag pratar såklart alldeles för öppet och alldeles för ärligt , sådär som jag gjorde i högstadiet ungefär, och nu undrar jag verkligen vad han har fått för första intryck av mig.

Det är trevligt oavsett, och möjligheten finns att jag tar med honom ut på klubb ikväll. Bin-kuns kompis Momii har bjudit med mig på ett live. Tydligen nåt svenskt band som heter Tape som ska spela, nån som känner till dem?

The evil shoefairy sprinkled me with shoebuyingdust!

De här har jag av någon anledning köpt idag. Eller, jag vet precis vilken anledning. De är GULA och BRUNA. Fiiiina färger. Det var inte meningen. Egentligen är jag på jakt efter ett par boots. Cowboystövlar.

Inte förrän jag sitter på tåget på vägen hem tänker jag: "Eeey, vänta lite, vad hände där?!" De är jättefina, visst. Jag kunde inte motstå färgerna, men herregud vad svårmatchade. Gulaobruna skor kan jag inte ha till svart eller grått eller rött eller blått.. Jo, till rött går det nog förresten. Så jag tänker: Ska jag gå tillbaka till affären och försöka byta dem till ett par röda?

Fördelen med röda skor: Jag kan ha dem till svart och grått och rött och brunt och blått och grönt och gult.

Fördelen med de gulbruna skorna: De är bruna och GULA.

Hjälp mig?

Det regnar.

Jag som hade tänkt gå ut och hitta på nåt roligt idag. Fast det kan jag i och för sig fortfarande göra. Jag tar bara på mig mina gummistövlar! Nu ska vi se om jag lyckas peta in lite bilder för första gången...

Näe, för fan. Det går inte! Nu måste jag gå och lugna nerverna med ett bad. Så kanske jag kan försöka igen lite senare...