Skorna blev ICKE tillbakalämnade. Tar en sväng förbi skoaffären och inser att de röda inte är lika snygga. Så nu blir jag tvungen att köpa mig ett par jeans...
Slänger iväg ett mail till Mikael, som kommenterat i förra inlägget, och medan jag väntar på honom i Starbucks vid Shibuya Crossing (det är väl klart som fan att jag träffar människan!) tänker jag mig att han är en tjock, svettig Mikael med runda glasögon och flottigt hår och med ett fult skratt, bara för att vara på den säkra sidan, istället visar han sig vara ett blont popsnöre, som inte alls ser ut att heta Mikael.
Vi käkar på izakaya och det är liksom... trevligt. Han är inget sajko, bara en grabb som är en smula... hemlighetsfull? Lite... hmm... tillbakadragen, kanske man kan kalla det.
Jag pratar såklart alldeles för öppet och alldeles för ärligt , sådär som jag gjorde i högstadiet ungefär, och nu undrar jag verkligen vad han har fått för första intryck av mig.
Det är trevligt oavsett, och möjligheten finns att jag tar med honom ut på klubb ikväll. Bin-kuns kompis Momii har bjudit med mig på ett live. Tydligen nåt svenskt band som heter Tape som ska spela, nån som känner till dem?
lördag, september 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentar(er):
Känner varken dig eller Mikael, men undrar bara, är det så schysst att recensera nån vanlig person man träffat, som lämnat hela sitt namn och mejladress..?
Jag recenserar ingen.
Och även om jag inte uppskattar att folk tar illa vid sig å andras vägnar (Mikael läser ju bevisligen bloggen själv), så har du en viss poäng (om det nu inte är så att "anonym" egentligen är Mikael... klurigt det där...)
Hepp! Så var hans kommentar borttagen och så blev han hemlig igen!
Anonym är inte Mikael utan en tjej i Sthlm som annars gillar din blogg! Glömde skriva det igår. Den botar en del Tokyobrist.
Trevligt att höra att du gillar bloggen i övrigt.
Skicka en kommentar