Här i Tokyo, och i Shibuya speciellt, går jag ibland omkring och känner mig som en jättemänniska. På bredden. Tre av fyra brudar man ser på gatan är pinnsmala. Size zero. Överallt. Dessutom är affärernas utbud anpassat efter storleken på japanerna. Jag har hittills aldrig lyckats köpa ett par byxor i den här staden.
Det resulterar i att jag periodvis blir lite knäpp i huvudet och inbillar mig att det är mig det är fel på. Ett tag hade jag en konspirationsteori om att alla gick runt och var hungriga, men avfärdade den. Det är ju inte möjligt att nästan en hel generation unga människor bantar/svälter sig smala av grupptryck.
Nu har jag fått bekräftat att det i många fall verkligen är så. Min kompis Hitomi (Det var förresten hon som bjöd på tårta när jag fyllde år!) säger att nog för att många faktiskt är naturligt smala, men kanske hälften har bantat sig till streckgubbe-storlek. Och en av anledningarna är just den att klädstorlekarna är så små att man bantar ner sig för att få plats i dem, en annan är att japanska pojkar föredrar pinnsmala tjejer.
ヽ(。_゜)ノVA?
VA?! VA?!!!!
Alltså: X antal miljoner tjejer bantar ner sig till size zero för att få plats i 109-kläder. (Just 109-varuhuset har storlekar som i de största fallen motsvarar ungefär en svensk storlek SMALL). Jag försöker greppa, men det går bara inte.
torsdag, september 13, 2007
Labels: bantning, grupptryck, shibuya, size zero, Tokyo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentar(er):
Det är ju helt sinnessjukt!
Jag var i Banja Luka, Bosnien för några veckor sedan och där var tjejerna också supersmala. Jag är van att vara smalast, naturligt smal, jag har alltid velat gå upp lite i vikt istället, men när jag kom dit så var jag helt plötsligt stor. Kändes lite konstigt måste jag säga. Att jag som räknas som smal i Sverige inte kom i deras kläder. Helt sjukt och skrämmande.
läskigt. smala tjejer är läskiga.
Det är synd om japanska tjejer tycker jag. Det känns om att kvinnosynen i mångt och mycket är antik i Japan. För egentligen är det väl inte så stor skillnad på att vara tvungen att väga si och så mycket och klä sig si och så, bete sig si och så som att vara fastbunden vid spisen och då och då klämma fram en unge?
Dagens bekännelse:
Jag tycker det är lite läskigt och ibland väser jag "ät nånting!" (på svenska) åt brudar. Men även om vissa av dem ser helt läskiga ut så är jag i grunden såklart lite avundsjuk på dem som är snyggt smala!
Skicka en kommentar