snöblandat regn

Mina fötter halkar omkring på det som först varit snöblandat regn, men förvandlats till is på marken och får mig att tänka på skor.
 

- Vad ska du göra i helgen då?

- Jag ska på en klubb som heter Blå.

- Aha! Vad roligt! Det är en jättebra klubb!

...lät ungefär alla konversationer jag hade med folk som undrade vad jag skulle göra förra helgen. Så ett litet, men glatt, gäng tar en taxi till Blå. Jag har de där skorna som jag köpte enkom för att jag inte hade några svarta skor att ha på nyårsafton. De är lite spetsiga. Massa spännen överallt. Ganska fina faktiskt. Men så är det ju det där med fina skor och bekvämlighet och efter ett par knappa timmar har jag slutat dansa. Det är inte värt smärtan. Lite beror det också på att klubben är sisådär. Helt ok... men inte mer.

Så när mina fötter halkar omkring idag, på väg hem från jobbet, tänker jag att jag faktiskt fortfarande har ont i tån från i lördags, och på hur de där sista stegen på vägen hem var outhärdliga. Precis som i Tokyo när man hade varit ute och klubbat en hel natt... 

...fast i Tokyo dansade man i alla fall. Härdade samurajlikt ut smärtan. Eller glömde den, för man hade så roligt. Sen gällde det bara att ha tillräckligt mycket samuraj i sig för att ta sig till första morgontåget, och bita ihop tills man var framme vid cykeln. Ibland bytte jag skor på vägen hem. Inte för att jag hade tagit med mig ett extra, bekvämt par, att ta mig hem i, utan för att jag hade tagit med mig ett extra, snyggt par, när jag gick hemifrån ifall jag skulle råka hamna på en klubb. Konstigt hur annorlunda ens liv kan vara från ett halvår till ett annat...