tisdag, januari 08, 2008

Ursäkta, har någon sett mitt ordförråd?

Jag har, så länge jag kan minnas, alltid varit en språk- och grammatiknazist. Det är först de senaste åren som jag har lärt mig hejda impulsen att rätta någon om de säger fel. Det är inte för att jag vill vara elak eller visa mig bättre än den som säger fel, det är bara för att upplysa. När folk rättar mig skäms jag först hejdlöst över att jag inte vetat hur man använder ett ord eller uttryck och därefter gör jag sällan om samma misstag. Men nu var det inte tänkt att det här inlägget skulle handla om hur bra jag är på språk (Jag fick bara G i Svenska A för att jag ansåg att det var onödigt att tvingas memorera grammatikregler om man redan kunde tillämpa dem, och ja, jag är fortfarande putt.), utan om hur mitt språk börjar degenerera.


Jag har skaffat mig en nästan dyslektisk förmåga att säga fel. I en konversation vacklade min koncentrationsförmåga ett ögonblick och jag slängde frånvarande ur mig ett: "Vilken lysk...!" istället för "Vilken lyx..!" Alltså... det är ju en störtlöjlig felsägning som jag betvivlar att jag ens skulle kunnat häva ur mig i drucket tillstånd för ett år sedan. Och det är inte bara felsägningar, ibland blir det helt blankt i hjärnan när jag letar efter ett ord, ungefär som när man försöker komma på vad han som var med i den där filmen heter. "Du veeet. Han den där! Med... med håret. Eeeeh... alltså han var med i den där filmen där de tror att han är någon annan så han måste döda nån för att bli av med en skuld. Asså, kom igen, du måste veta vilken jag menar." Fast med ord istället. 

Vad är det som händer? Jag fattar ingenting.

6 kommentar(er):

Anonym sa...

Det är åldern är jag rädd. Att bli disträ och en aning 'trögtänkt' är något som växer fram med åren....

Anonym sa...

Oslo är inte riktigt som Tokyo va?

Ville bara önska dig ett gott nytt år i alla fall! Det här året får du ju återvända till Tokyo, bara en sån sak.

Vi drar till Tokyo om sju veckor, jihaa, fast det hade ju varit roligare om du hade varit där...

Rim sa...

daniel: Du har rätt! Det började så snart jag fyllde 20. Shit. Jag kommer ju vara senil innan jag hunnit fylla 40! (Jag är lite rädd på allvar.)

anonym: Varför är du anonym? Nu blir jag ju sjukt nyfiken på vem du är, varför du drar till Tokyo och dessutom förväntar dig att jag skulle kunna liva upp din tillvaro där! Sluta vara så hemlig! ;)

Anonym sa...

Snart skrattar du inte längre åt "spilla spall spullit", utan inser att det är en naturlig verbböjning helt enligt naturens lagar om åldrande och CPfiering av språket. Ursäkta mitt etiskt kränkande ordval, men du förstår varför det blir fel när du blir lika gammal som jag Rim. Eller nåt. Jag tror jag förskrav mig nyss...
Förskrav=börjning av förskrev, vilket betyder "skrivit för mycket, olämpligt eller avslöjande". Uppenbart eller hur.

Rim sa...

Åh bror, nu förflyttades jag till mitt i natten på den där nudelbaren och skrattade så frukostknäckebrödet flög åt alla håll! Du har rätt! "Spilla, spall, spullit" klingar inte alls lika illa som första gången jag hörde det, och jag måste verkligen tänka efter för att komma på hur det egentligen böjs. Men det kan ju förstås bero på att det var så oförglömligt att det präntats in i mitt medvetande...Hahaha.

Vi får höras av snart så att du kan fylla min hjärna emd mer nonsens och hjälpa till med degenereringen av språket!

Kram på dig!

BusyBee sa...

Det är för att du använder mer än ett språk till vardags... och lite pga åldern också som någon här redan skrivit.

Rolig blogg!