Grrr!

Nu är den här veckan snart officiellt slut, och då har jag, officiellt, lyckats ta mig till gymmet hela fyra gånger. Och då räknar jag bort den gången då jag gick dit, började träna, kom på att jag nog var för trött, och gick hem istället. Uppenbarligen så är man lättmotiverad när man inte har något socialt liv och inga tentor att plugga till.

Undrar vad motivationen är egentligen? Det är nog mest kul att se att jag har blivit lite starkare på bara en vecka, vilket i och för sig är så himla fantastiskt, med tanke på hur vansinnigt svag jag är till att börja med, men ändå. Jag ser fram emot när det kommer börja synas på en att man tränar.

Nu spelar mina grannar hög musik igen. Jag kanske ska gå ner och spöa upp dem med mina nya, biffiga muskler... eller kanske inte.