Lyfta på locket

Jag har varit ifrån Tokyo i dryga två månader nu. Jag har mördat varje tanke på Tokyolängtan, nästan lika effektivt som jag mördade alla tankar på hemlängtan när jag var i Tokyo, med (nej, nu händer det igen! Ordet jag vill använda här har försvunnit! Nej, nu kom jag på det!) resonemanget att det är meningslöst att längta dit när jag ändå snart kommer vara där i gudarna vete hur många år. Men nu tillåter jag den att bubbla upp lite i form av förväntningar.

Först och främst är jag så sjukt nöjd med att jag ska få bo i Tokyo. Själv! I min egen, säkerligen skokartongsstora, lägenhet. Och det kommer vara så ball att öppna affär där. Så ball att ha ett riktigt jobb! Och att få bestämma över sig själv på fritiden och faktiskt vara ledig när man är ledig! (...även om jag betvivlar att jag kommer vara ledig, eller ens komma ihåg vad ordet fritid betyder det närmsta året.)

Och maten! Mmm! (Men jag kommer definitivt sakna knäckebröd och osötade produkter och hela den här healthy foodtrenden som är så stark i Sverige.) Och shoppingen! Och klubbarna! Och Shibuya! Ååååååh... fint fint fint!!!

Nu har jag längtat klart för idag, så nu återgår jag till att passa på att njuta av allt det skandinaviska medan jag fortfarande kan. Mmm... Skandinavien!