Gjorde min sista dag som indoor-vm-trainee i Shibuya idag. Lipade lite när min tränare läste upp min slutgiltiga feedback. Hon hade skrivit så sjukt fina och bra grejer om mig.
Separationsångesten: Total.
Under de här fem veckorna vi har jobbat ihop har vi blivit mer och mer lika. Det märks jättetydligt när jag inte behöver avsluta mina meningar för att hon ska fatta, eller som den gången när vi pratade i kör i en hel dag.
Sa exakt samma saker.
Samtidigt.
En miljard gånger.
Grattis till oss!
Och nu, nu sticker jag på tre veckors semester och passar på att glömma bort allt jag lärt mig.
Hurra!
Kickade igång min vm-träning igår i Shibuya. Vanligtvis när någon blir utsedd till tränare skickar huvudkontoret träningsschemat till butiken och vm:arna ser till att tränaren har ett schema som är lämpat för att någon ska ha tid att lära sig saker från grunden. Tränaren kanske gör de lite mindre omhängningarna i butiken och håller sig borta från de allra största projekten så att de har tid att träna upp en ny vm.
Nu var det dessvärre så att huvudkontoret på något sätt missat att skicka mitt träningschema till Shibuya. Hade jag inte ringt till butiken dagen innan, hade min tränare nog fått en smärre shock när hon kom in till jobbet dagen därpå. Och eftersom ingen visste att hon skulle träna mig finner jag att jag har blivit inkastad i en minst sagt hektisk vecka. Min tränare, och jag då, ska hänga om fyra våningar på fem dagar. Det ska bli jävligt intressant. I morgon hänger jag om halva tredje våningen.
Whoa, baby!
Efter två veckor av slappande återvänder jag till gymmet för att gå på ett spinningpass.
Ååååååh, frustrationen!!!!!!!!!!
När jag började träna på SATS gick jag ut hårt som fan. Det var grimaser och "gnnnh" i slutet av varje set, men sen gick det som jag antar att det alltid gör, jag blev förkyld, var i Moss i två veckor helt utan gym, tappade farten helt enkelt. Nu har jag dock påbörjat en vårstädning av träningsschemat
Men till skillnad från när jag bodde i Tokyo och cyklade 45 minuter fram och sen tillbaka varje fredag så hade spinningcykeln inte en mjuk, bred sadel. Den hade en "haha-du-kommer-ha-ont-i-röven-i-morgon"-sadel. Det är ledsamt, men det förtar ju lite av glädjen om man vet att man kommer ha ont i baken dagen efter...
Spinning är askul!!!
Nu börjar jag komma ihåg lite. Man går till gymmet trött och tjurig och går från gymmet inte fullt lika trött och glad.
Om ni vill läsa en del av vad jag gjorde när jag var hemma i helgen kan ni göra det hos Ozzy!
Så trött att jag nästan spontanavlider. En sån tur då att jag har bestämt att jag ska gå och gymma med två av brudarna om fem minuter. Egentligen vill jag sova. Mina ögon gör ont. Och klockan är 19:25.
Hur fan gjorde jag förut när jag gick till gymmet tre gånger i veckan och tyckte att det var "bara". När jag blev sådär rastlös om jag inte hade tagit mig ut till maskinerna och umgåtts i nån timme? Jag minns inte! Jag minns bara att jag tyckte att det var otroligt kul. Hur? Vad hände? Hur får jag det tillbaka? Två minuter till avgång. Önska mig lycka till och att jag inte somnar i en av mina kära maskiner...
Jag kom mig iväg till gymmet. Trugade mig själv dit genom att lova att jag inte skulle köra för hårt. Det viktiga är att du kommer dit, kommer in i rytmen igen, sa jag.
Igår gick jag inte till gymmet fastän jag hade gott om tid. Beslutade mig, på ett något bakvänt sätt, att eftersom jag inte hade gått till gymmet på hela veckan, kunde jag lika gärna låta söndagen gå till spillo också.
Vaknar återingen vid 6-tiden en hel timme innan klockan ringer och äter frukost. Jag har nya, färgglada, frukostskålar och tallrikar som jag köpte på MIQUEs rea igår. Det behövdes lite färg i de i övrigt helt vita köksattiraljerna.
Jag överlevde! Eller mina knän gjorde i varje fall det, när jag förnuftigt nog bestämde mig för att inte köra "åka-skidor-maskinen" (ni vet vilken jag menar!) på högsta motståndet. Fast nu kittlar det i halsen i stället. Kan man bli förkyld av att gymma? Jag tar en C-vitamintablett, nej två, för säkerhets skull.
Efter ca tre veckors gymmande kliar jag mig precis ovanför armvecket och undrar vad det är för hård bula jag har i armen. Det är en bicepmuskel. Några dagar senare, ungefär samtidigt som min mamma är här, upptäcker jag någonting som buktar ut på yttersidan av låren när jag hukar mig ner för att ta upp min väska. Fler muskler! De här syns till och med, till skillnad från bicepmusklerna som jag bara känner.
Stödgrejer för knäna är ju asdyrt juh! En kostar 180 NOK, och med tanke på att jag har två knän... Ja, ni förstår ju att det blir en massa pengar. Så jag har inte köpt några. Jag ska iväg till gymmet om en stund. Vi får se om jag kan gå sen... Jag ska förvisso få lite pengar snart, så då kanske jag känner mig rik nog att köpa knästödgrejer och en liten rullator. Dumt att låta bli egentligen. Det är inte meningen att knäna ska hålla på och knäppa och klicka som de gör nu... Plus att rullator låter som en himla kul accessoar. Kanske om man pimpar den med eldsflammor eller fartränder eller nåt. Fartränder! Det hade vart nåt!
Oh yeah! Sovmorgon idag. Ställer klockan på 7. Är uppe extra länge, jag får ju hursomhelst sova till senare än vanligt, det blir lika mycket sömn. Somnar till grannarnas mumlande konversationer som hörs genom de tunna väggarna. Vaknar helt själv och går upp precis när jag vanligtvis brukar stiga upp (06.15) och när klockan ringer har jag hunnit äta frukost, läsa bloggar och till och med skriva lite kommentarer i bloggarna jag läst. Nu har jag en hel timme på mig att byta om och göra mig i ordning för dagen. En ball dag. Möte med H&M Japan Team klockan 9.30. Men innan dess ska jag förbi min gamla butik i Aker Brygge för att gå igenom ett feedbackpapper. Jag är så sjukt effektiv...
Nu har det inte skrivits nånting om mitt gymgående och min träning på ett tag, dels för att jag är rädd att ni ska tröttna på att höra hur überhurtig jag är, och dels för att jag bara kom iväg til gymmet två gånger förra veckan. (Lustigt att det känns som ett litet misslyckande att bara komma iväg till gymmet två gånger på en vecka.)
Bestämde igår att jag ska gymma idag efter jobbet. Kommer hem. Äter lite. Drar benen efter mig så att alla efter-jobbet-gymmare ska hinna gå hem. Är så bra på att dra benen efter mig att jag blir lite för bekväm med att vara hemma och måste till slut peppa mig ut genom dörren. Knallar bort til gymmet, med träningskläderna på så att jag slipper byta om i omklädningsrummet. Smart.
Kommer fram, kastar av mig jackan, av med skorna, in med väskan i skåpet... men... vart är gympadojjorna? Inte i väskan. Inte i skåpet. Borta. Måste hem igen och hämta om jag vill gymma. Suck.
Och på vägen hem hinner jag gå i två olika affärer. Kanske borde jag strunta i gymmandet helt och hållet. Men jag är ju inte trött egentligen. Bara... orka. När jag är nästan hemma bestämmer jag mig: Jag hämtar skorna och tar vagnen upp till gymmet, så går det fort. Springer upp för trapporna, låser upp dörren. Hemma: Inga skor. Inga skor? Inga skor!?!? Vänder upp och ner på lägenheten, men kommer till slut fram till att jag måste glömt dem på det anda gymmet jag var på igår. Så jag slår mig för pannan, ger upp och stannar hemma och bloggar istället.
Nu är den här veckan snart officiellt slut, och då har jag, officiellt, lyckats ta mig till gymmet hela fyra gånger. Och då räknar jag bort den gången då jag gick dit, började träna, kom på att jag nog var för trött, och gick hem istället. Uppenbarligen så är man lättmotiverad när man inte har något socialt liv och inga tentor att plugga till.
Undrar vad motivationen är egentligen? Det är nog mest kul att se att jag har blivit lite starkare på bara en vecka, vilket i och för sig är så himla fantastiskt, med tanke på hur vansinnigt svag jag är till att börja med, men ändå. Jag ser fram emot när det kommer börja synas på en att man tränar.
Nu spelar mina grannar hög musik igen. Jag kanske ska gå ner och spöa upp dem med mina nya, biffiga muskler... eller kanske inte.
