Förutom att lägga upp ondskefulla träningsprogram har Lachlan en klass på SATS som heter Boot Camp. Klassen är förlagd utomhus och är rätt ond den också. Den börjar med att man springer till en park. Sen stannar man i en minut, och sen fortsätter man springa. Om man inte är jag dvs. Då dör man istället.
Löpning har aldrig riktigt varit min grej, så jag är naturligtvis rätt dålig på det. Min ovilja att springa gränsar nästan till hat faktiskt. När jag trumpet marcherat tillbaka till gymmet möter jag min favorit-SATS-tjej som säger att löpning är den bästa träningen. Man hatar det bara för att det är så krävande, men när man väl satt igång vänjer kroppen sig rätt fort och hatet försvinner gradvis. Tydligen ska man ge sig ut och springa utomhus med musik i huvudet för att det ska vara roligt.
Nu kan vi ju inte ha det så här att vi ger upp vid första bästa uppförsbacke. Jag ska vara med på Boot Camp innan sommaren är slut. Det är bara att springa och köpa ett par löparskor och ge sig ut och träna.
Käre, gode gud. Hjälp mig?
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar