Gryningspromenad...

Klockan är 05:53

Om fem minuter går jag hemifrån, en halvtimme tidigare än vanligt, för att se om jag hinner promenera till TST.

Hurra för mig och sådär.

Men jag räknar inte med att det kommer upprepas alltför många gånger.

Inte klockan 6 på morgonen.

Men i alla fall.

Hurra för mig.

Idag.

Det måste varit i ett annat liv...

Så trött att jag nästan spontanavlider. En sån tur då att jag har bestämt att jag ska gå och gymma med två av brudarna om fem minuter. Egentligen vill jag sova. Mina ögon gör ont. Och klockan är 19:25.

Hur fan gjorde jag förut när jag gick till gymmet tre gånger i veckan och tyckte att det var "bara". När jag blev sådär rastlös om jag inte hade tagit mig ut till maskinerna och umgåtts i nån timme? Jag minns inte! Jag minns bara att jag tyckte att det var otroligt kul. Hur? Vad hände? Hur får jag det tillbaka? Två minuter till avgång. Önska mig lycka till och att jag inte somnar i en av mina kära maskiner...

seeegt

Jag kom mig iväg till gymmet. Trugade mig själv dit genom att lova att jag inte skulle köra för hårt. Det viktiga är att du kommer dit, kommer in i rytmen igen, sa jag.

Så jag konditionstränade lite, blev illamående av att lyfta saker och gick hem. Men jag gick i alla fall dit.

Motivationen tryyyter

Igår gick jag inte till gymmet fastän jag hade gott om tid. Beslutade mig, på ett något bakvänt sätt, att eftersom jag inte hade gått till gymmet på hela veckan, kunde jag lika gärna låta söndagen gå till spillo också.

Nu är det ny vecka. Nya tag! ...var vad jag trodde. Sanningen är dock att efter tre veckors gymfrånvaro har jag helt enkelt glömt att jag tycker att det är kul. När jag tänker på att slänga på mig träningskläder och knalla iväg till gymmet säger min hjärna bara "Ughh..." Så nu sitter jag här efter jobbet och bloggar och kollar på skit-tv. Nån som har ett bra tips på hur man kommer igång igen?