...den fungerar!!!!!
Idag har jag låtit mina fina SA:s pussla med scheman i totalt två timmar.
Inga stora grejer, men tid som jag annars själv skulle behövt lägga på att kontrollera att ingen jobbar mer än fem dagar i följd och att alla slipper ha ett tidigt skift rätt efter ett sent, till exempel.
Och i morgon, kära vänner, i morgon kommer mina fina SA:s börja pussla lite grann med schemat redan en och en halv timme innan jag kommer till jobbet. Är det inte delikat, så säg?!
Detta fantastiska har resulterat i att jag, för första gången på väldigt många veckor nu, kommer hem utan en massa schemapapper i väskan. Och i morgon när jag vaknar, vet ni vad jag måste göra innan jag börjar jobba då?
INGENTING!!! förutom möjligtvis att klä på mig och få i mig lite frukost.
Jag är ett ondskefullt geni, är vad jag är!
Och apropå det här med svenska företag som är värst när det gäller work/life balance (i kommentarerna till Så jävla arg) som vi samtidigt hävdar att vi är så bra på i Norden, har det i H&M:s fall inte så mycket att göra med expats som blivit makttokiga, eftersom vi nästan inte har några expats. Det är faktiskt bara så att det har att göra med den japanska arbetskulturen som skiljer sig rätt mycket från den svenska. Kanske hade det kunnat undvikas till en del om H&M hade haft möjlighet att anställa butikschefer som jobbat ett tag med företaget och vet vad det är för värderingar vi ska utgå ifrån, men vi expanderar för fort och tiden är knapp och till slut blir det ändå så att man blir tvungen att plocka in butikschefer (och väääldigt många avdelningsledare) som är ex-GAP, eller ex-Banana Republic eller ex-Zara. Det är klart som fan att det blir svårt att hålla fast i H&M-kulturen då... men det är inte så mycket man kan göra åt det annat än att försöka styra tillbaka saker och ting på rätt spår.
