Ända sen mitt förra tidiga skift för några dagar sen har jag bävat, bävat! för nästa gång jag måste stiga upp klockan fem på morgonen och ta en taxi från hotellentrén till Tsim Sha Tsui-stationen. Det går ingen shuttle bus innan klockan sju så jag måste ta en taxi till stationen. Sist ville den förste taxichauffören ha $100 för att köra en sträcka som vanligtvis kostar $20 och de två bakom honom i kön vägrade köra mig över huvud taget. Det var för kort sträcka för att de skulle orka liksom. Till slut fick jag be den fjärde köra mig hela vägen till Central där jag jobbar. Han muttrade för sig själv på kantonesiska hela vägen och släppte till slut av mig på fel gata*.
Från och med nästa vecka ska jag bara jobba tidiga skift en period framöver eftersom jag har tjatat till mig tre veckors extra Visual Merchandising (nu när jag känner mig säker som avdelningsledare finns det ingen anledning till att inte prova andra saker!) och jag har oroat mig lite över det här med morgonskiften. Vet inte om jag orkar starta varenda morgon i veckan med en dos förödmjukelse...
Imorgon börjar jag också klockan sju.
Suck.
*med flit verkade det faktiskt som.
