Aj, mitt ego!

Precis innan jag sticker för dagen kallar butikschefen in mig för ett feedbacksamtal.

Oj, så många bra saker han har att säga!

Och sen: "Men, de här grejerna behöver du jobba på..."

Och det är inga konstigheter.

Ingenting jag inte redan vet.

Men orden bränner sig fast i min hjärna och fräter bort allt det andra som kom innan.

Varför, varför, varför har jag inte jobbat bort de här felen innan?!

Och jag försöker påminna mig själv om att inte bara fokusera på det negativa.

Men det går sådär och hela kvällen äts upp av tankar tankar tankar...

Som ett missriktat förstoringsglas.

Och jag vill tillbaka till mitt golv, bort från vm:andet jag tjatade mig till,

för att försöka fixa allt genast.

Bli bättre.

Bevisa att jag kan.

Att det ska vara så jävla svårt att vara bäst.

Sanslöst meckigt om ni frågar mig...