"Jag tror inte mina öron!"

Ett gäng på sex, sju japanska grabbar äntrar min butik. De går runt ett bra tag och provar nästan allt. Jag går runt och småler för mig själv när jag förstår vad de säger. Sen börjar ett par av dem prata med mig. De diskuterar med varandra på japanska om hur de ska fråga om nånting och när jag förekommer dem och svarar innan de hinner trassla klart med orden får en av dem känslan av att jag fattar vad de säger. "Hörrni, tror ni hon förstår japanska?" säger han till sina kompisar på japanska. Och jag ler för mig själv. Sen frågar den andre "Do you speak japanse?" och jag svarar "しゃべれないです" ("kan inte snacka japanska"). 

"Oh, ah, nähä... hon snackar inte japanska." mumlar de för sig själva. 

Och jag flinar lite bredare. De registrerar att jag inte snackar japansla, men inte att jag faktiskt sa det på japanska... Jag vet inte vad de inbillade sig att jag pratade för språk när jag sa det...

Det är jävligt kul att messa med japaner på det sättet. De är så övertygade om att japanska är så svårt, eller att inga utlänningar faktiskt skulle bemöda sig om att lära sig det, att de faktiskt tror att deras öron ljuger för dem...