Som om det inte vore nog med att vakna utvilad klockan 05:35, en hinner duscha och platta håret också, innan en rusar till jobbet. "Jobbar" hela förmiddagen med att välja kläder som ska sitta i mannekängerna i fönstret. Det känns mest som en avancerad lek med klippdockor. Fast det är jävligt svårt för en ovan. Lite som att jag gör det med tungspetsen utstickandes i ena mungipan ungefär. Men till slut får jag banne mig till det. Fyra koordinerade mannekänger enligt konstens alla regler! Hurra för mig!!!
Och sen, precis innan jag gick hem gick jag förbi en mannekäng på barnavdelningen och tänkte: "Fan, den ungen ser ju cool ut..." och sen vänder jag mig om och inser att det är en av de jag ställde igår. Hurra igen!!!
Fast jag måste säga att det är ofrivillig peddo-varning på att ställa barnmannekängerna. Det är synd att säga, men alla mannekänger, förutom de riktigt små som är lätta att hantera, lyfter man lättast i skrevet.
Tänk vad traumatiserade de måste vara vid det här laget...!
Förlåt!
3 kommentar(er):
Men för att de ska bli traumatiserade, innebär inte det att de faktiskt måste ha... stuff...? down there? Och det har de väl inte? Isf är det ju som att du, ptja, tafsar dem på axeln.
De kanske inte blir så traumatiserade,
men jag blir!
Tänk om jag börjar få för mig att det är ett helt normalt sätt att flytta på barn?
"Ursäkta, jag ska bara förbi här!"
Skrevlyft.
Jag räknar bort sista stycket i inlägget och säger: Hejja, hejja, hejja dig! Du är grym Rim! Wohooo! Värsta bästa påklädaren. Kör hårt! och puss!
Skicka en kommentar