En fin form av beslutsångest

Igår skulle jag gå på After Work Impro på Redbergsplatsen, hade jag tänkt.
Verkade kul. Prova nåt nytt liksom.
Men sen, sen bjöd mina kollegor här i Nordstan helt fräckt med mig på After Work vilket jag, efter lite övervägande, tackade ja till. Det hade ju varit roligt att träffa dem utanför H&M och kanske INTE prata om färgkombinationer eller hur många hästar* som står i provrummet och väntar på att hängas ut i butiken. Tänkte jag.
Fast då! Då ringde Nikku och frågade om jag ville hänga med på Mary Poppins som han scorat biljetter till för ynka 40:- (Nikku har kontakter, mannen!)

- Eeeeeeeeeh, kan jag ringa dig om en halvtimme? Det händer för mycket kul i kväll, sa jag.

Och sen ringde jag honom tre minuter senare.



Chim-chimeney-chim-chim , CHERIEEE-CHIM-CHEROOO00000…

*fråga inte varför, men hästar, eller ponnys, kallas ställningarna vi hänger provade kläder på som vi sedan kan rulla ut i butik och tömma genom att springa fram och tillbaka med en bunt kläder i händerna och komma ihåg vart alla plaggen hängde från början...

Vilken jättelång mening.

Men ni hängde med, visst?