Gårdagskvällen i bilder

Eftersom, för ovanlighets skull, är ledig på en söndag den här veckan, vore det en skam att inte gå ut och klubba. Min inplanerade partner in crime sjukskriver sig från klubbandet runt 19:30-tiden och jag lyckas övertala min nyfunna vän, Julia, att hänga med ut i stället. Först tänker vi gå till Shinjukus Nichome (gaydistriktet) och gå på brudklubb, men när vi går förbi den tycker vi båda att folket som går in där verkar lite tråkiga. Så vi bestämmer oss för att gå till gamla goda OTO i stället, med motiveringen:

Om inget roligt folk, så åtminstone sjuhelvetes bra DJ:s!!!

På väg till Oto.

Vi leker "Where the Wild Things Are".

Kabukicho, Tokyos "Red Light District"

Julias söta kompis, Akina.

Funk, soul och salsa. 

Skitglada (och nästan helt ensamma) på dansgolvet.

Vi blir tjenis med de som sitter vid bordet intill.

(100 poäng till den som kan gissa vad vi shottar för någonting...!)

Och sist, men inte minst: klockan-fyra-på-morgonen-ramen...

Gott!!!

Och det är ungefär så här det funkar när man går till Oto. Alltid.

Komma in med sitt gäng, sätta sig vid någons bord (det är ett yttepyttelitet ställe, så det blir lätt trångt).

Dricka någonting, lyssna på musiken och konstatera att det tamejfan är helt sjuka dj:s i kväll också, dansa litegrann, komma tillbaka, bli tilltalad av okänd japan, bli kompis med okänd japan+hela deras crew, shotta ihop, byta telefonnummer, dansa lite mer, somna, ge upp, gå ut, äta ramen, första tåget hem.

Rekommenderas.

Geni?

Eventuellt är jag ett geni när det gäller att få sig själv att sluta tänka på jobbiga saker som man ändå inte kan rå över.

Knepet?

Att hångla upp folk som man kanske, eller kanske inte, borde hångla upp, och sen försöka låtsas som ingenting.
Då får man annat att tänka på, minsann!

(Jag är så sjukt jävla nöjd med min egen finurlighet så det inte är sant just nu.)
Vet inte om det är patetiskt, eller helt jävla genialiskt.

Ööööh, iPad?

Här har vi den alltså. Apples nya iPad.
Som folk har väntat!
En touchscreen dator.
Weehooo?

Kanske lyckas Apple inom en snart framtid trixa till den så att den blir någonting alla vill ha.
För det går ju inte att komma ifrån att det är en väldigt behändig sak att ha om man är på språng mest hela tiden och tycker om att kunna surfa överallt.
Men än så länge är den faktisk bara en förvuxen iPhone... som saknar möjligheten att ringa.
Skulle mycket hellre velat höra att Apple uppgraderat macbooken och gjort den lite bättre.
Vad tycker ni?
iPad - jättesmart eller poänglös?

Ugh.

Så sjukt frustrerad över grejer på jobbet. Det bara maler på i huvudet. Två dagar, samma tankar. En liten ångestboll i magen. Det hade inte varit så illa om jag hade haft någon som bara kunde lyssnat på mitt gnäll och sagt: Ja, fy faaaan vilken idioti du får stå ut med!

Men mina två av mina tre ventiler är på semester och den tredje är här, men ringer aldrig tillbaka (vilket bara ger mig ytterligare en punkt att vara frustrerad över).

Så istället gör vi så här:

Jag sätter mig och kedjeröker och tittar på Apples Keynote från igår.

Lugnar nerverna.

Kanske har ni till och med något tips på vad man kan hitta på när man känner sig sån här?

Dela med er i kommentarerna, så lovar jag att prova vartenda ett.

Maxlängd!

Har just sett Män Som Hatar Kvinnor.
Kunde ju vart lite längre tycker jag, såhär spontant.

Nej.
Skojar.
Det borde vara förbjudet för filmer att vara längre än två timmar långa.
Strax över en och en halv timme är alldeles lagom.
Så... det kunde ju varit mindre scener med bilar som susade fram i vackra svenska landskap...

I övrigt: En bra film.
Som inte gör en besviken om man läst boken.

Män som hatar kvinnor...

Sitter och käkar frukost hemma innan jag ska iväg till jobbet för en gångs skull. Idag ska jag åka in till Shibuya efter jobbet och se "Män Som Hatar Kvinnor" på bio. Missade precis premiären i Sverige eftersom, jag åkte till Japan då, och minns att jag försökte beställa hit den när den hade släppts som dvd, men att det inte gick. Och nu, nu går det alltså att se denna (förmodar jag) fantastiska film på en liten biograf i Tokyo. Stort!!!

Egentligen var jag i Shibuya för att shoppa igår. Skulle ha ett par skor, eftersom mina mest bekväma (snorbilliga ca 120 SEK) har börjat gå sönder. Kom hem med noll par skor, men väl en mic, en sladd och ett par feta hörlurar... Kommer inte ha tid att leka med dem förrän någon gång till helgen dock... Längtar!

Minsta restaurangen någonsin!

I enlighet med mitt nyårslöfte, som gick ut på någonting i stil med att hänga med nya människor och göra nya saker (eller kanske hänga med människor och göra saker över huvud taget!) i stället för att jobba, bjöd jag med en kompis till en kompis till Japans minsta italienska restaurang. Hittade den via ett youtubeklipp och eftersom vi båda råkar bo väldigt nära tänkte jag att det kunde vara värt att ta en sväng förbi.



Filmade när ägaren sprang iväg med ett "Eh, jag kommer strax!" och lämnade oss ensamma kvar i lokalen. Lite synd, när jag tänker efter, för det hade varit roligt att ha med honom. Han drack vin medan han lagade mat, hade långa utläggningar om, bland annat, glass och fnittrade hela tiden. När vi hade suttit där i någon timme kom en stamgäst in och satte sig och det blev mycket prat om mat och kultur. När han gick drog han fram en 10.000-yenssedel och betalade för oss också. Det var bara att tacka och ta emot!

För övrigt låter jag inte sådär när jag pratar.
(Speciellt inte den där skumma dialekten jag verkar ha alldeles i början. Det är bara ovant att prata svenska för mig, sörrni!)

RÖTT!

Igår blev det bestämt.
Håret blir svart igen om en månad.
Dun-dun-dun!

Men medan jag står och fönar mitt blonda hår torrt idag tänker jag att jag kanske borde ta omvägen via rött innan jag går över (tillbaka) till den mörka sidan.
För sedan när det väl blivit svart igen så blir det nog inga fler ljusa färgningar när andan faller på.
Vad tycker ni?
Rött?
Ja eller nej?

Den här tjejen...

Bättre på geografi än vad jag någonsin kommer bli...

La-la-la-la-la-LaForet

Igår.
Rean på LaForet.
Många hade skrikit sig hesa redan samma dag.
Ni kan kanske tänka er hur de lät idag.



Jag gick förbi på vägen till stationen och såg ett bord utanför med massa kartonger uppradade.

Hemleverans tydligen.
Så smidigt.

Man shoppar på sig så mycket man orkar bära, och sen lite till, sen går man bara ut, stoppar allt i en låda och får det hembudat för ytterligare en knapp hundring.
Och tro mig, har man shoppat mer än man klarar av att bära så är det väl värt den där hundringen för att slippa släpa omkring på kassar på tågen.
Varför har inte vi sånt hemma?
Vid julruschen, till exempel?
Eller ännu hellre, mellandagsrean?

Det här med att shoppa.
De är snudd på en konstform i Tokyo.
Jojomen.

Voulez vous hänga på stan avec moi?

När jag slutat jobba för dagen och egentligen är på väg att möta upp Ken i Shinjuku kan jag inte låta bli att ta en sväng förbi rean/vansinnet i det überpopulära varuhuset LaForet. Jag går planlöst omkring och tar på 1000-yenstoppar med barbietryck och illasittande säckvävströjor och tänker att det ändå är mycket väsen för... ingenting. Visst, det är billigt, men det är billigt och fult!

Sen kommer jag ihåg att det finns en Dieselbutik i bottenvåningen. Blir förförd av en punkrockig blekrosa väska på rea för 11800 yen (950 SEK enligt dagens växelkurs). Först tänker jag att det är mycket pengar för ett impulsköp, men sen resonerar jag  ska man shoppa på rea så ska man skippa de fula 1000-yenstopparna och i stället köpa ursprungligt dyra saker som plötsligt får lite mer överkomliga priser. Till skillnad från, till exempel, en ful 1000-yenstopp kommer den här väskan tillbringa ytterst lite tid i garderoben...

Håret, håret!

Fixar mig i ordning lite och upptäcker att mitt, till synes helt okej hår...
...inte alls är helt ok.

Ser ni?

Man ser fästena till hårförlängningen...

men säg inget till nån!

Jag kanske ska börja gå runt så här i stället...?

Om gud säger det så...

Dags att lämna lägenheten.
Mår bättre idag, och har bara lite hosta.
Och det finns väldigt få ursäkter att inte gå ut när det är 17 grader varmt ute,
speciellt när det tydligen ska bli 4 grader varmt i morgon.

Tillbringar redan så mycket tid i intilliggande Shimokitazawa att jag funderar på att åka ut en längre bit ända till Kichijouji... Skönt att åka tåg juh.
Fast å andra sidan kan jag cykla till Shimokita...
Hmm...

Kanske ska börja med att klä på mig någonting annat än pyjamas.

DET ÄR FÅ SAKER HÄR PÅ JORDEN...

...som klår känslan av att lägga sig i en renbäddad säng!

Eftersom jag känner mig lite friskare nu ska jag nog ta tag i resten av städningen i morgon.
Resväskan ligger fortfarande uppslagen, bara halvt uppackad i andra änden av rummet (dvs två meter bort) och hånar mig för mitt oflit, och min lägenhet skulle klå vilken ungkarlslya som helst i Slusk OS.

Men sängen, den är i alla fall ren och fräsch nu.

Släpp ut mig!!!

Fortfarande lite krasslig, men har inte ont i halsen längre. Inte ont någonstans faktiskt, så länge jag är helt tyst och stilla, bara en hosta som inte vill ge med sig. Blir nog till att stanna hemma i morgon igen. Vågar inte riskera att trilla tillbaka...

Efter två dagar där jag praktiskt taget bott i min säng (jag har ju fortfarande ingen soffa), kollat tv-serier tills ögonen blivit fyrkantiga, läst ikapp på alla bloggar och surfat igenom allt roligt på hela internet längtar jag ut!

Vill cykla iväg till Shimokita, sätta mig på något café och läsa en gammal hederlig bok!
Och dricka massor med te.
Vad sägs om här till exempel...?

Chaka Theka Café, Shimokitazawa.

Är det  förresten någon som har tips på en riktigt bra bok?

Min halsspray...

Blev rekommenderad bacilldödande halsspray...

...som man stoppar ner i halsen!

Only in Japan?

Tårtdiagram

Jag har suttit/halvlegat på exakt samma ställe heeela dagen, och det innebär att jag hunnit titta igenom nästan allt på hela internet.

Hittade det här tårtdiagrammet på GraphJam.
Om det finns ett tårtdiagram på det så måste det vara sant... eller hur...?

Sjuk!

Okej, jag försökte verkligen, men det gick inte att skaka av sig det här viruset!
Sov i 14 timmar och vaknade med ett kliande i bröstet och hosta.
Huvudet känns som en begynnande huvudvärk är på väg och kroppen ligger i förstadiet till feber.
Ledig idag och i morgon så jag tänker inte röra mig en millimeter utanför dörren, förutom för att gå till doktorn och köpa på mig tre liter apelsinjuice.
Ska bara äta frukost och kolla på Ariel först...

Någon annans baciller...

Har väldigt ont i halsen.
Bara när jag pratar dock.

Jag vet vad det här beror på.
Jag trodde att faran var över och hoppade över min shot med rom igår kväll innan jag gick och la mig.
Har gjort det i två dagar nu, och antagligen haft ihjäl hälften av alla bacillerna lagom till kvällskvisten.
Och nu, när jag lät bli, passade de tydligen på att föröka sig utav bara helvete.
Jag försöker kompensera genom att trycka i mig Vicks (nostalgi!), köpa en japansk halsspray som man sprayar rätt ner i halsen och dricka dubbelt så mycket rom.
Det hjälper föga, och rommen ger mig kväljningar (det är ingen god rom, förstår ni).

Önskar att jag slapp jobba i morgon så att jag kunde stanna hemma med isglass och citroner och ingefära, men jag måste inte bara jobba, utan dessutom gå upp klockan 5.
Håll tummarna för att jag klarar mig igenom morgondagen och kan springa hem och gömma mig under täcket igen så snart som möjligt.

Jag känner att en eventuell brakförkylning är i antågande.

LUKTAGOTT

Jag luktar gott idag.
Tydligen.
Elisabeth Arden:Provocative Woman

TROUBLE PEACH!!!

Går ut igen med Karro, den här gången med ett stort dansk/svenskt gäng plus Ken och en jobbig fransos. Planen är att vi ska äta sushi på "Midori zushi", en, bland japaner, väldigt känd sushirestaurang precis vid min station. Känd för att ha jävligt god, men ändå billig sushi. Och också för att ha en helt helvetisk kö. Kön är längre än till Sticky Fingers på en torsdag, och vi beslutar oss för att åka in till Shimokitazawa och käka yakitori, grillspett, i stället.

Någon dag ska jag ta reda på vad det där yakitoristället heter och tipsa om det, för de har så satans goda spett och så är det sjukt billigt!

Efetr yakitorin drar vi iväg Trouble Peach.

En pub där du kan önska musik och sitta och snacka skit och dricka, exempelvis, umeshu.
Jag och Ken försöker övertala Karro att stanna här i Japan med oss, men hon vill hellre vara sitta hemma och vara arbetslös... Kanske att jag och Ken* flyttar till Sverige i stället.

Kolla, vad glada vi är över att vara i varandras sällskap!

Jag, Ken, Karro

Och bäst av allt på Trouble Peach?

Man får popcorn!!!!!!!!

Ken blir ett popcornmonster...

*Jag lärde känna Ken när han utbildades till avdelningsledare i Hong Kong i en månad. Han är lite som min bror här i Tokyo och hjälpte mig faktiskt hitta min lägenhet. Han är väldigt egenkär och pratar ibland alldeles för mycket, men hade det inte varit för honom hade mitt liv i Tokyo varit mycket, mycket tristare.

FEED ME!

Jag är hemma med halsont på min lediga dag.
Vill att någon ska komma och laga fin mat åt mig, men det räcker tydligen inte med att bara önska, så jag springer ner till 7-eleven och köper kryddiga Tom-Yam färdignudlar.
Och glass!
Och kollade på nyaste Project Runway på Project: Free Tv.

Och whaddaya know?
Det funkar.
Lite.

Behövs nog mer glass...

Gå in på epicute.com om ni vill se fler bilder på rolig mat!

YellowTokyo testar: Alkoholfri öl

Resultat: Ewwwww.

Karro!

Jag var som sagt ute med finfina Karro, som jobbat på H&M i Japan tidigare.
Vi satt på fina café Liberté (mycket trä, mycket avslappnat. Säkert störthärligt på sommaren, fast nu när det är vinter har de iskall toa!) som ligger mitt emellan Harajuku och Shibuya och pratade om våra respektive liv. Karro har nyligen avslutat sin utbildning och är numera färdig civilekonom med japansk inriktning. Och hon pratade om hur skönt det var att vara färdigutbildad Någonting, och om hur lätt en sån som jag, som faktiskt jobbat i Japan, skulle kunna relatera till hela den utbildningen och sedan ha jättemycket nytta av den i arbetslivet, att jag fick mig en tankeställare:
Jag kanske skulle gå tillbaka till plugget.
Det är inte alla fikor som slutar med att man har en eventuell ny inrikting på sitt liv (vi snackar tidigast om två år här), men fikar man med kloka människor, som Karro här, då blir det lätt så.
Inte undra på att tjejen söker jobb som karriärcoach.

Übermensch?

Jag vet inte vad som hände på flygresan hit, men ett tag trodde jag nästan att jag höll på att förvandlas till någon slags supermänniska! Sov i 10 timmar och steg upp klockan 17 på måndag, gick till jobbet utan att ha lyckats somna på tisdag morgon, jobbade mig igenom en hel dag och träffade underbara Karro (mer om hur klok och fin hon är i ett annat inlägg...) för en fika i Harajuku efter jobbet. Sprang ifrån den fikan för att köpa en kamera i Shibuya, men det blev inget med det eftersom jag inte pallade med de två brudarna som stod i ingången och ropade "KOM OCH KÖP! KOM OCH KÖÖÖÖP!!!!). Bestämmer mig för att ta tåget hem. Just när jag ska passera spärrarna piper det till i mobilen och en kollega undrar om jag har lust att ta en drink i Shibuya, och eftersom jag fortfarande är pigg tackar jag ja. När jag kommer väl hem med sista tåget har jag varit uppe i 32 timmar och är fortfarande inte speciellt trött... Sweet!

Sen vaknade jag för 20 minuter sedan, fullt påklädd, helsminkad i min säng, tvättar bort sminket, byter om till pyjamas och känner mig redo för att gå och jobba. Gissa hur länge jag sov?
Fyra timmar!!!

Undrar om det här är något beständigt?
Att jag kanske aldrig behöver sova mer än fyra och timmar och äta mer en gång per 1,5 dygn...
Jag skulle kunna hinna se klart alla teveserier i hela världen!
Moahaha.

OJOJOJ

Klockan är 02:37 och jag borde gått och lagt mig för ett gäng timmar sedan.
Kommer det ens vara någon poäng med att sova i två och en halv timme?
Jag funderar på att bara fortsätta kolla på serier och surfa på nätet och sedan bara vara lagom effektiv när jag jobbar i morgon.

Läxan här?
Alltid se till att jag har planer dagen efter en helnattare, så att jag har en anledning att kliva upp ur sängen relativt tidigt...

Tvillingarna

Bild lånad från http://www.flickr.com/photos/fotograftannfors

20100110

Var som sagt på klubb i Shibuya igår med Skinkan och träffade ungefär en miljard nya människor! Det var precis som på den gamla goda tiden! Främmande människor kom fram och började prata med oss redan när vi stod vid Hachiko och funderade på vart vi skulle gå någonstans och sedan rullade det bara på! Klubben låg väldigt avskilt på södra sidan om Shibuya stationen och hette Amrax. Lite av vad som gjorde den väldigt bra var:

...den här killen.

Sjukt duktig beatboxare som fick alla att häpna.

Och dansa till hans beats.

...den här tjej-killen/kill-tjejen.

Gick runt med tequila i provrör.

Jag gillar.

...den här bruden!

(Aka världens finaste Skinka!)

Sen, vid 4:30-tiden drog Skinkan och ett gäng andra iväg på karaoke. Och, mina kära vänner, eftersom jag nu äntligen lärt mig att man inte ska gå på karaoke när ens första impuls är "Karaoke, nej fy!", (eftersom det är svårt att rycka upp sig ur anti-karaokemode), stannade jag kvar på Amrax och pratade med lite fler nya människor. Åkte hem vid 6-tiden på morgonen och vaknade till slut klockan 17:12.

Och så ska en slipsten dras.

Nej, nu tänker jag ha ett Mad Men-maraton för mig själv.

Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den serien är bra, eller bara jävligt dryg...

I'll let you know...

Party!

Kolla! Det blev folk av mig till slut ändå, trots att jag bara hade en och en halv timme på mig att duscha och göra mig i ordning!
Är så sjukt pepp att jag nästan spricker!
Inte konstigt med tanke på att jag inte träffat Skinkan på två hela år!
Det ska bli så satans roligt att gå ut och partaja med henne!
2010 är redan bättre än 2009.

20100110

Jag har landat. Helt utan jet lag, för ovanlighets skull, och rakt in i ett vårvarmt Tokyo.
Solsken. Åtta grader plus och vindstilla.
En fejkvår som får en att se staden med nya ögon.
De gamla vande sig lite för mycket.
Allt blev ju vardag!
Man träffar samma människor på samma ställen, vecka ut och vecka in.
Rör sig sällan utanför de redan upptrampade stigarna.
Och jag tänker att det är förskräckligt synd att tappa äventyrslustan just i en sån här stad.
En stad där det aldrig tar slut på saker att upptäcka, och känner att det nog är dags att dra ut på äventyr igen. Jaga lite nya smultronställen, träffa nya människor.
Och jag börjar i kväll, med att dra till en klubb, tillsammans med världens finaste Skinka, som jag min bästa partner in crime i Tokyonatten för ett par år sedan.
Nu är hon här i bara tre dagar till innan hon åker hem igen.
Det kanske är lite av en universums lag...
Landar man i Tokyo utan jet lag, måste man oundvikligen hitta på någonting som fuckar upp dygnsrytmen ordentligt till nästa dag ändå.
Som att köra en helnattare på en måndag, till exempel...

Say your good byes and fly away

Hejdå fina syster, nyponsoppa, ekologisk mellanmjölk, tvillingbarn, finaste vännerna, risgrynsgröt, semlor, fortfarande mörkt klockan 8 på morgonen, minusgrader, friskaste luften på jorden, cafékultur, språrvagnar, stombussar, korkade västtrafikkort (som man måste betala 50:- i pant för och aldrig hinner återlämna), snö, slask, mina fina skor som jag köpte men sedan lämnade tillbaka. Hejdå svensk mobil, skitdyr alkohol på krogen, frukt som inte kostar skjortan i mataffären, halvdan service, lösgodis, toaletter som kostar 5:- att använda, mellandagsrea och fullspäckat fikaschema.

Nu åker jag tillbaka till Japan!

BROGYLLENS KONDITORI

Joråmensåatteh, Brogyllens Konditori på Västra Hamngatan ska ni bara åka till om ni är sugna på de kaneligaste kanelbullarna i stan.

Där åt jag möjligen den godaste kanelbullen jag någonsin smakat, ihop med en av mina favoritmänniskor på jorden. Man kan nog inte ha det mycket bättre. Faktiskt.

Exakt så här nöjda var vi efter att vi hade ätit kanelbulle!

(Mmm... kanelbulle...)

20100108

Igår lyckades jag klämma in häng med närapå alla bästa vänner jag har.

Resten av årets dagar kommer ha det tufft att klå det.

Idag ska jag klämma in häng med närapå alla släktingar jag har.

Min mamma har fått för sig att vi måste passa på att ta ett familjefoto, nu när alla i familjen befinner sig i en och samma stad för en gångs skull.

Kan bli katastrof, kan bli hur fint som helst.

Vahetereatteh...

...hur kommer det sig att jag blir så mycket snyggare så fort jag landat i Sverige?
Och hur gör jag för att ta med den här känslan till Japan?

20100107 LISTA

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Flyttade till Japan. På riktigt den här gången.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Hade inget nyårslöfte.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inga vänner. Min mor, däremot, blev gravid och födde tvillingar. Sitter och glor på dem just nu faktiskt.
4. Dog någon som stod dig nära? Usch, vilken hemsk fråga. Nej.
5. Vilka länder besökte du? Höll mig till Japan och Sverige. Börjar bli lite tjatigt med bara de två länderna att pendla mellan...
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Ett LIV! Och mera hångel. Ska nog försöka se till att inte allt kretsar kring jobb i år...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 14/2 - Dagen då jag anlände till Tokyo.
8. Vad var din största framgång 2009? Tja, eftersom jag bara jobbade så måste jag nog säga: Jobbet.
9. Största misstaget? Hmm... jag har nog inte gjort någonting jag ångrar faktiskt... så ingenting.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej.
11. Bästa köpet? I klädväg: Rosa tyllkjolen. I övrigt: Kurt Halsey-tavlan.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Taxi, tequila och håret.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Alla mina fina kollegor som jag fullkomligt älskar.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Har så himla svårt att koppla låtar till årtal, så antagligen kommer jag inte komma ihåg vilka sånger jag gillade bäst i år...
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare vet jag inte, men tröttare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Hånglat mer, levt mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Jobbat. Såklart.
18. Hur tillbringar du julen? Fotopromenad i Harajuku med Marie-Louise och Jonas och sedan middag i Shinjuku på 52:a våningen med dem och ett gäng trevliga människor jag aldrig träffat förut.
19. Blev du kär i år? Nej. Skittråkigt!
20. Favoritprogram på TV? Gossip Girl, Californication och småtöntiga How I Met Your Mother.
21. Bästa boken du läste i år? Rushdies "The Ground Beneath Her Feet"
22. Största musikaliska upptäckten? SPOTIFY! Martha Wainwright. Jag hade ingen aning om att jag älskade henne så mycket.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag önskade mig ingenting särskilt, men fick några fina, oväntade saker.
25. Något du önskade dig men inte fick? En teleporter. Vad fan!? Jag har ju önskat mig en sån i flera år nu...
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Sorgligt, men jag jobbade. Det var en helt vanlig dag.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att någon kom fram till mig och sa: Ska vi starta ett band?! Eller alternativt: Ska vi hångla?
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Jag vet inte. Håller mig knappast till någon särskild stil... Den frågan kan nog andra svara på bättre än jag...
29. Vad fick dig att må bra? Mina fina vänner, både hemma och i Tokyo som alltid tar sig tid till att lyssna på en!
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Inte särskilt sugen på kändisar. Däremot blev jag kär på tåget minst en gång om dagen!
31. Vem saknade du? Hela min familj i Göteborg och mina vänner hemma och i Hong Kong.
32. De bästa nya människorna du träffade? Träffat många fina, nya människor, främst inom H&M, men några som verkligen sticker ut är My och Marie-Louise, bloggerskorna.

GUAPA

Går in i den här butiken på Karl Gustavsgatan, Guapa.

Vill bara kolla in vad det är för typ av prylar.
Det tar femton sekunder innan jag hör ett "Vill du ha en espresso?"
Ser mig förvånat omkring.
Espresso?
What?
Men ja, det är mig butiksinnehavaren talar med, och lägger sen till, när hon ser att jag kollar på ett par kängor: "De där är sista tre paren, så det är halva priset på dem."
Vill slå bakåtvolter av lycka när jag inser att jag snubblat rakt in i en affär där man fattar det här med att få kunderna att känna sig genuint välkomna.

Och jag provar ett par skor...
Två par skor...
Tre par svindyra skor...
Och sen fastnar jag här:

Svindyra skor.

Espresso.

Beslutsångest.

Belstaff. Ska hålla i minst hundra år.

Är det försvarbart att lägga mer än en halv flygbiljett på ett par skor?

Vad tycker ni?

Ja?

Nej?

Minneskortsläsare...

Köpte en minneskortsläsare på Teknikmagasinet.
Nu har jag fler saker att blogga om än jag hinner med...

För övrigt har jag hållt i bäbisar så mycket att jag börjar lukta bäbis själv.
Luktar inte alls otrevligt faktiskt.
Funderar på om inte någon kan tänka sig att buteljera och sälja bäbislukt på, säg Åhlens?
Anybody?

Biscuit!

Möter upp min finaste Erika för en frukost på Café Biscuit vid Hagakyrkan klockan 9. Hemmagjord müsli, scones, mörkt bröd och prat om allt och inget. Det är sånt här jag verkligen kommer sakna när jag flugit tillbaka till Tokyo i slutet av veckan. Och det svider nästan att vinka av henne när hon tar vagnen in till jobbet ett par timmar senare, trots att vi ses igen på torsdag. Fan.

Och måste man inte älska optimismen med uteservering i januari?

Jo.

Det måste man.

Nachoburgare!!!!

Sprang runt på stan med lillasyster idag när vi båda börjar bli lite griniga. Efter en halv minuts överläggande kommer vi fram till att we can has cheeseburger och styr kosan mot McDonalds i Nordstan. Det blir ingen cheeseburgare, men en nachoburgare (någon har kommit på idéen att lägga ett gäng nachochips på en hamburgare alltså).
McDonalds står ganska långt ner på listan över ställen att äta goda hamburgare på, men den här hamburgaren är ett genidrag, om ni frågar mig.
Jag röstar för att alla hamburgare, överallt, i framtiden, ska ha nachos på sig.

BILDMOJ!

Jag har glömt min bildinpetarmoj i Tokyo.
Så det blir bara bilder från mobilen och photo booth ett tag framöver...
Väldigt få bilder på söta bebisar alltså.

DAGENS TIPS: SVINBRA OPTIKER I GBG

Jag har tillverkat en provisorisk kalender för att hålla koll på dagarna när jag är hemma i Göteborg eftersom jag har förvånansvärt lätt att blanda ihop dagar och glömma bort vem jag ska träffa vilken dag. Som ni kan se har jag varit hos optikern idag (en tid jag nästan höll på att missa eftersom jag inte riktigt var med på att det var lördag i morse...) för att få hämtat ut nya linser och få kollat ögonen.
Nu kan det kanske tyckas onödigt att jag bokar in mig hos optikern när jag bara är i stan några få, ynka dagar, men ni ska veta att min optiker är så bra att jag helst inte går någon annanstans. Till och med när jag bor på andra sidan jorden.

Alison, som jag vanligen brukar gå ho frågar alltid hur jag har det i Japan, kommer ihåg saker vi pratade om för ett halvår sedan (oftas saker som är helt irrelevanta när det gäller mitt seende och icke-seende) och är en av de vänligaste människor jag någonsin mött. Och så slänger hon ofta in en näve engångslinser (brukar bara ha månadslinser) "för flygresan" eller om jag ska på någon fest och räddade mina kliande ögon en gång för längesen när hon föreslog att jag skulle byta linsvätska från Renu, till Extend.

Idag hamnade jag dock hos Bertil, som kunde berätta att min anledningen att min favoritlinsvätska, Extend (som jag får morsan och syrran att skicka till Tokyo med jämna mellanrum), inte finns i Japan är att den tillverkas i Mölndal och förmodligen bara säljs i Skandinavien. Och sen tipsade han om en som han tyckte var lika bra som jag eventuellt kunde hitta i Japan också, gav mig ett extra par månadslinser helt gratis så att jag kunde få "känna på dem", och slängde till sist också med linsvätskan som han tipsat om (EasySept, tror jag den hette) så att jag kunde prova den också om jag ville.
Jag säger det, folkens, behöver ni någonsin en riktigt bra optiker i Göteborg ska ni genast bege er till Aktuell Optik på Hotellplatsen (mellan Brunnsparken och Centralstationen) och sikta in er på Alison eller Bertil.

2000-Nu

Ungefär vid 18-tiden på nyårsafton var jag rätt trött och hade rätt ont i huvudet. "Ta en huvudvärkstablett och en tupplur", föreslog mor min, och det lät ju som ett rimligt botemedel på både huvudvärk och tröttma. Inte anade jag att jag skulle vakna på andra sidan tolvslaget fullständigt utvilad och med noll festminnen för att tacka av det här året. Eller decenniet, som det ju faktiskt också är. Och även om 2009 var ett ganska trist år med fokus enbart på jobb var 00-talet decenniet jag växte upp under.

Lite kronologiskt så här:

2000 - Börjar på Hvitfeldtska gymnasiets musiklinje. Är flummig estet ihop med många andra!

2001 - Träffar första pojkvännen.

2002 - Börjar plugga japanska på Hvitfeldtska med ovan nämnda pojkvän och en till av våra vänner.

2003 - Tar studenten, vet inte vad jag ska ta mig till med mitt liv och börjar således läsa japanska på Göteborgs Universitet. Gör, efter 2,5 år slut med första pojkvännen och börjar dejta Patsu i Arvika. Jobbar som Kanin på Liseberg på sommaren.

2004 - Avbryter japanskastudierna. Sliter röven av mig för att spara ihop pengar så att jag kan åka till Tokyo.

2005 - Tar mig till Tokyo och bara leker i två månader. Aldrig känt mig så fri. Och stundtals aldrig heller känt mig så ensam. Återvänder och drömmer om Tokyo. Flyttar ihop med Patsu. Går en skrivarkurs på Göteborgs Universitet.

2006 - Drömmer om Tokyo. Börjar läsa Naturbasåret på Chalmers eftersom jag funderar på att söka till läkarlinjen. Hinner halvvägs igenom året innan jag blir erbjuden ett jobb som au pair i Tokyo. Tackar först nej, men ändrar mig.

2007 - Flyttar in hos en svensk familj i Tokyo. Är tänkt att jag ska vara där i ett halvår, men det blir på något sätt ett år. Förhållandet med Patsu tar slut. Har en kort och intensiv, romans med någon vars tankar jag tycks kunna läsa. När den, av omständigheter ingen av oss rår över, tar slut blir jag expert på att hångla upp folk jag inte känner på klubbar. Hör att H&M ska öppna i Tokyo och kontaktar huvudkotoret i Sverige. Får jobbet som avdelningsledare och skickas, tillsammans med ett 20-tal andra, till Oslo (av alla ställen) för "träning".

 2008 - Har så tråkigt i Oslo att jag sysselsätter mig med att gå till gymmet. Äter skitnyttigt och blir mer fit än någonsin. Blir, aningen motvilligt, flyttad till Hong Kong i väntan på att mitt japanska visum skall fixa sig. Träffar ett stort antal fantastiska människor som jag förmodligen aldrig kommer glömma. Två veckor innan jag måste resa ifrån Hong Kong klickar det till igen och jag har en ännu kortare och intensivare historia som bränner långt in på nästa år.

2009 - Bor hemma hos mamma i en och en halv månad, och jobbar på H&M i Nordstan ett tag. Väntar fortfarande på visum. Flyttar till slut till Tokyo i februari och jobbar först på H&M i Harajuku, sen Ginza och sedan tillbaka till Harajuku igen. Hela tillvaron handlar om jobb och fritiden och ett liv utanför jobbet är låg prioritet. I slutet av året föder min mor ett par tvillingar, en pojke och en flicka. Jag åker hem för att överraska henne utan att säga någonting till någon i förväg.

2010 - Inleder 2010-talet med take out och häng framför tv:n den första januari med jordens härligaste brudgäng. Pizza och "Flickan som lekte med elden".