Så fort jag landade på Landvetter blev jag normalviktig igen. Ja. Fortfarade lite tjock om magen, men vem är inte det, liksom? Skitmånga här som har tjocka lår och tjocka magar och jag tycker att de är skitfina ändå.
Så det kändes lite konstigt, nej helt jävla up-fuck faktiskt, att gå på en konsultation för laserfettsugning här i Göteborg som jag hade bokat redan när jag var i Hong Kong. Ni kan säkert googla er till hur det funkar själva, men efter att kirurgen hade snackat och snackat och snackat kom han fram till att det skulle kosta 40.000 att få bort allt fett. Rätt mycket pengar. Min mammas ena ögonbryn var konstant lyft i missnöje.
Och visst, jag gillade inte att kirurgen sa "Det blir som små vita prickar" om ärrbildningen efter hålen man måste göra för att sticka in instrumenten, och sedan tillade "Men det är liksom det minsta man behöver oroa sig för. Det är inte viktigt." (Vaddå, det bestämmer väl inte du om JAG tycker att det är viktigt eller inte att jag har "vita prickar" på magen?! Vad händer på sommaren när resten av huden blir brun???) Men nånstans känns det ändå som: 40.000 för den perfekta kroppen, det är fan värt det!
Och så backar vi ett steg.
Hur smal måste man vara för att vara snygg?
Inte jättesmal. Faktiskt.
Hur smal måste jag vara för att vara snygg?
Jag skulle säga att jag är rätt snygg som jag är.
Åhå!
Och folk som gillar mig gör det oftast inte för att jag är smalast.
REALLY?
Eller snyggast.
Möjligen roligast.
Ibland coolast (men då känner de mig inte så väl...)
Men nej, inte för att jag är smal....
Så.
Varför över huvud taget överväga att låta nån peta i en med metall och laser?
För tjockiskommentarerna från mina medarbetare i Hong Kong, kanske?
Vänta nu, var inte ALLA som fällde kommentarer om min vikt såna som var överviktiga själva?
Projicerade de kanske sina viktnojjor på en annan för att det var... tja, lätt?
Men jag vill ju inte ligga med de som kommenterat min vikt ändå.
Och rent generellt så, trots att jag själv nojjar över hur mycket hull som ansamlas på olika ställen på kroppen, skulle jag aldrig tolerera en sån kommentar från en partner. Aldrig. Så då, och rätta mig om jag har fel, är det alltså för mina överviktiga Hong Kongnesiska kollegor jag överväger att genomgå ett kirurgiskt ingrepp för att bli smalare runt midjan? Fast! Jag känner inget behov av att imponera på just de här individerna med min smalhet egentligen.
ÄR DET NÅT SOM LÅTER SJUKT HÄR?!
