Okej, jag försökte verkligen, men det gick inte att skaka av sig det här viruset!
Sov i 14 timmar och vaknade med ett kliande i bröstet och hosta.
Huvudet känns som en begynnande huvudvärk är på väg och kroppen ligger i förstadiet till feber.
Ledig idag och i morgon så jag tänker inte röra mig en millimeter utanför dörren, förutom för att gå till doktorn och köpa på mig tre liter apelsinjuice.
Ska bara äta frukost och kolla på Ariel först...
Har väldigt ont i halsen.
Bara när jag pratar dock.
Jag vet vad det här beror på.
Jag trodde att faran var över och hoppade över min shot med rom igår kväll innan jag gick och la mig.
Har gjort det i två dagar nu, och antagligen haft ihjäl hälften av alla bacillerna lagom till kvällskvisten.
Och nu, när jag lät bli, passade de tydligen på att föröka sig utav bara helvete.
Jag försöker kompensera genom att trycka i mig Vicks (nostalgi!), köpa en japansk halsspray som man sprayar rätt ner i halsen och dricka dubbelt så mycket rom.
Det hjälper föga, och rommen ger mig kväljningar (det är ingen god rom, förstår ni).
Önskar att jag slapp jobba i morgon så att jag kunde stanna hemma med isglass och citroner och ingefära, men jag måste inte bara jobba, utan dessutom gå upp klockan 5.
Håll tummarna för att jag klarar mig igenom morgondagen och kan springa hem och gömma mig under täcket igen så snart som möjligt.
Jag känner att en eventuell brakförkylning är i antågande.
...vems HR-manager som är sjuk i influensa?
Så fort jag landade på Landvetter blev jag normalviktig igen. Ja. Fortfarade lite tjock om magen, men vem är inte det, liksom? Skitmånga här som har tjocka lår och tjocka magar och jag tycker att de är skitfina ändå.
När man går till doktorn hemma och säger: "Aj, jag har ont i halsen!" brukar de svara nåt i stil med "Taskigt läge. Ät en ipren och håll käften." Går man till doktorn i Hong Kong och säger att man har ont i halsen kommer man hem med halva apoteket i små, små påsar.
Det är jordens finaste, mest vältempererade dag utomhus.
Jag ger mig själv dispens på att blogga om Shanghai och författar ihop något fint och sammanhängande lite senare istället. Just nu tänkte jag bara skriva om hur dålig jag är. Åkte på en sjuhelvetes förkylning i Shanghai, och även om jag mår mycket bättre nu har den inte gett med sig helt. Lite tung i huvudet och med en ihållande hosta verkar jag kunna ursäkta mig från alla slags aktiviteter som innebär att jag måste gå utanför dörren. Idag är ett bad, och några sms och telefonsamtal, det enda jag lyckats åstadkomma trots att jag igår, på väg hem från flygplatsen slås av att jag bara har 7 dagar kvar i Tokyo. Den här insikten är helt oväntad, tro det eller ej.
Detta till trots kan jag ändå inte uppmana tillräckligt med kraft eller viljestyrka för att göra någonting annat än att sitta hemma och ta det lugnt. Jag kanske kommer ångra mig när jag upptäcker att jag inte har nog med tid att göra alla de där sakerna jag tänkte göra, eller köpa de sista små prylarna, men just nu är jag lite likgiltig inför min framtida panik och ångest.
Inte ens när jag tänker att det egentligen inte är sju dagar, för på den sjunde dagen måste jag åka härifrån tidigt på morgonen, och den sjätte dagen kommer gå åt till att packa och gå på kick-off lunch, och den här dagen kommer jag, på sin höjd, ta mig ut till Shibuya för att köpa lite smågrejer, och att det alltså bara är fyra dagar kvar, orkar jag bry mig. Jag bara suckar lite och tänker att jag kanske ska läsa lite Sherlock Holmes eller nåt... eller kanske sova? Eller så kanske jag borde se till att faktiskt ta mig ut till Shibuya... *host*... Vi får se hur det blir...
