*bliiip*

Jag har precis langat ut länken till min blogg till någon jag inte träffat på länge och får för mig att läsa igenom några av mina senaste inlägg. Fy faaan... Stavfel och upprepningar och bara konstigt formulerade meningar. När jag går in och rättar stavfelen och uppdaterar blogger står det fortfarande fel när sidan visas, men rätt när jag går in i bloggers edit-mode. Kukblogger...

Mina läsare kan ju ha i åtanke att jag vanligtvis skriver som en kratta när jag är lite på lyset. Det är med andra ord ett under att man ens kan traggla sig igenom ett enda av mina inlägg...

Förresten har det hänt något märkligt i mitt huvud. Jag har fått en så oemotståndlig lust att använda könsord och annat som prefix. Det kanske är en naturlig reaktion av att jag umgås så mycket med barn... Lågstadiefröknar måste ju låta som värsta sortens sjömän när de är lediga (för alla i hela världen funkar precis som jag)...

Bög-Rim går på klubb.

Mitt bland alla lovehotel i Shibuya ligger tydligen en massa klubbar i en korsning. Kul att jag varit här ett halvår, men fortfarande inte har någon koll.

Jag, Martin och några av hans kompisar hoppar in i en hiphopklubb där det visar sig att jag har varit tidigare! Jag tror det var med Lina, Olof och Anna-Sara och minns att jag hade sjukt tråkigt eftersom japanerna bara stod och svajade uttråkat oavsett hur bra musiken var.

(Aaaaah, och precis när jag skriver "hiphopklubb" skakar hela huset till ordentligt några gånger! Jordbävning!!!)

Den här gången dansar folk hämningslöst, och bra, vilket gör det grymt svårt att ha tråkigt. Idag har jag ont i fötterna och träningsvärk i ryggen= bra klubb.

Till slut är alla trötta och hungriga och vi bestämmer oss för att hitta ett ramen-ställe. Martin har lärt sin kompis Yutaka fina fraser på svenska. Om någon av er gått runt i Shibuya klockan tjugo över fem på morgonen i morse hade ni fått höra en japan ropa: "Nej, nej, akta skitan, det går inte!" och "Spräng skitjäveln åt helvete!" Åtminstone den första frasen har han ingen aning om vad den betyder.

Sedan passar Martin på att lära ut hur man använder ordet "bög" som prefix. Och det är så enkelt att Yutaka besämmer sig för att använda det på allt och alla. "Bög-Martin! Bög-Rim!" ropar han så det ekar mellan husen. "Bög-Rim! Bög-Rim!"

Och jag är ledsen, men Bög-Rim är ju bara för jäkla kul. Jag har aldrig skrattat så mycket åt ett prefix i mitt liv.