Billigt skräp nu, tack!

Hittills har det av Papatsu bara shoppats relativt dyra grejer (som fortfarande är bra mycket billigare än hemma) men nu börjar kassan sina. Idag ska vi alltså bege oss till Mong Kok och shoppa billiga och lite skräpiga grejer eller bara titta på folk. Och i kväll ska vi ge oss ut och dricka drinkar i Lan Kwai Fong på någon obskyr bar. Ska bli trevligt.

Modern toilet

Normalt sett äter jag inte på toa. 

Framför allt inte ur toastolen.

Framför allt inte det.

Normalt sett alltså.

   

Men går man på restaurangen Modern Toilet i Mong Kok har man liksom inget val...

Äckligast: Dricka kiwidricka ur en urinoar (min var den enda som var vit! eww!)

Tråkigast: Bajsglassen smakade ingenting! Nej. Ingenting.

Godast: Den där förrätten som serverades i en japansk toalett och skaldjurspastan i handfatet.

Finast: Bajskorvsformade lampor dinglandes från taket. Och såna där sugproppigrejer man använder när det blivit stopp i toa också! 

Sämst: Den riktiga toaletten i restaurangen delades med restaurangen intill och var inte spektakulär alls. Besviiiiken!

A-a-a-ah-ah-ah (en ananas)

Igår var jag zombietrött hela dagen.

Det börjar bli lite tjatigt att gå upp vid 05:30.

I stället för att gå hem och sova, som en vettig människa kanske skulle gjort,

lurade jag med mig en kompis till Mong Kok för att leta Halloweenutstyrsel.

Men jag hittade i alla fall nåt fint att klä ut mig i.

Och ris i en jätteannanas!

Det ni!

Det är inte varje dag!

"Jag har hört att de återanvänder ananaserna..." berättar mitt sällskap.

Vi kontemplerar möjligheten under tystnad och sen fortsätter han lite osäkert

"Det är ju inte som att folk slickar på dem..."

Moahahahahh.

Jo.

Om inte...

Om inte Candy hade ställt in vår träff igår hade jag nog inte sms:at min kollega och undrat vart man kunde få tag på en billig gitarr i stan. Han hade inte erbjudit sig att möta mig i Mong Kok för att ta med mig till en musikaffär. Jag hade inte hittat en helt ok gitarr för knappa 400 pix som jag hade köpt och som sedan han och trummisen i hans band insisterat på att bära omkring åt mig hela eftermiddagen i värmen. Vi hade inte snurrat runt i Mong Kok i värmen en stund och bestämt oss för att släppa av gitarren hemma hos mig.



Det hade inte resulterat i att vi råkade stanna kvar i min låtsaslägenhet nån timme och spela en massa på min nya skruttiga gitarr samtidigt som vi åt mangotårta. Sen hade vi inte gett oss av till TST och druckit öl och snackat tusen mycket skit och allmänt haft det bra som fan.

Tack Candy!