I den senaste tidens värmebölja har jag två gånger flytt in i biografmörkret.
Labels: film
När jag lämnar Oslo bakom mig för gott finns det två saker jag kommer sakna:
1. Deli de Luca och deras massiva sorbetglassar.
Har säkert tryckt i mig en liter glass de senaste dagarna.
2. Konceptet med stadscyklar. Jag hade ett cykelställ med lånecyklar tvärs över gatan där jag bodde och ett 500 meter från jobbet. Att man får lov att låna dem i tre timmar åt gången och att det bara kostar 70 NOK för ett halvår är guld.
Yesss!
Efter
Av flera anledningar:
1. Jag ska flytta till Hong Kong och håller på och fixar och trixar så att jag får ledigt och så att det blir packat så att jag kan flyga från Göteborg i stället för Oslo.
2. Bloggen genomgår en omgöring och kommer lagom till flytten dyka upp i nytt format.
3. Solen skiner varenda dag här. Åtskilliga timmar går åt till att ligga i park utan internet stekandes i solen.
Inte helt oväntat fick jag nyss beskedet att H&M vill att jag åker en vecka tidigare än planerat till Hong Kong eftersom det gick så fort att få visum. Trots att jag misstänkt att det var sannolikt att någonting sånt här kunde ske blir jag lite tagen på sängen. Men alla mina planer då? Jag har ju tänkt ta semester och åka hem till Göteborg och umgås med folk innan jag åker! Och jag är lite trött på att tänka: !"Men vad gör det dem om jag är i Hong Kong en vecka senare?! Det är ju inte i Tokyo ändå!!!" för jag inser efter en liten stunds tänkande att jag kan åka hem till Göteborg en vecka tidigare än planerat också, och att jag faktiskt kommer tillbringa samma mängd tid med nära och kära, bara lite mer snart än jag hade planerat...
Så nu kommer helgen troligen gå åt till att börja packa och kasta saker, samt kanske bada. Så sjukt bra väder i Oslo de senaste dagarna!!!
Igår bjöd Nikku mig och min gäst på mat hemma hos några vänner som han är och hälsar på. Det var sjukt gott och trevligt och så mycket som jag skrattade tror jag inte jag har gjort på länge!
Tydligen tycker norskor att alla svenskar verkar snälla. Det är helt och hållet Astrid Lindgrens fel eftersom norskorna tror att alla svenskar pratar precis som i "Lotta på Bråkmakargatan". Sådär övertydligt och banrvänligt liksom. Norrmän som pratar barn-tv-svenska kan för övrigt vara det roligaste som finns. Fick veta att svenskar ofta kallas för "söte bror" av norrmän, och den ena norksans teori var att "bror" kommer sig av att Sverige och Norge har varit en union att "söta" för att de tycker att vi är sådär söta... när vi pratar. (Ska de säga, liksom!)
I övrigt har Nikku sökt till Cirque du Soleil i Tokyo. Så kan det gå om man tillbringar blott en vecka i världens bästa stad. Man gör allt för att kunna bo där på heltid. Lycka till Nikku-Nikku!
Djävlsmåndagen följs av en tisdag, som inte alls är lika illa. Vi är en fler på jobbet och jag lär mig världens tråkigaste sak: Alla ser bara om sitt eget hus när de är stressade, så det är bara dumt att hjälpa någon annan när man har mycket att göra själv. Jag har alltså precis lärt mig att säga "nej" i jobbsammanhang. Det är sjukt otrevligt, för det känns som om alla skulle tjäna mer på att ha inställningen att avdelningsledarna berätta om sina problem och så kunde man hjälpa den som hade det värst, men nu ser det mest ut såhär (och det här är ett riktigt utdrag ur en konversation):
Jag: Jag kommer kanske behöva hjälp med...
Annan avdelningsledare: Nejdetgårintejagharalldelesfulltuppsådetdärfårdulösasjälv!!! (*spring*)
Tröstar mig med att det inte kommer vara så i Japan. Där ska alla vara snälla (eller åtminstone artiga) och hjälpa varandra när det behövs... Jojo!
Jag gillar måndagar. Jo, det gör jag, helt ärligt.
Kommer allt som oftast till jobbet utvilad, pigg och helt sjukt peppad på måndagsmornar.
Men det här dagen...
Ni vet, när man har en plan. Okej, man vet på ett ungefär hur dagen kommer se ut och att det kanske kommer bli tufft är att hinna med allt vi ska, men vad fan, det är väl bara att lägga i en extra växel och springa i stället för att gå, och när man tycker att det går rätt bra ändå, det kanske inte blir så farligt som man trodde. Då, och först då, får man veta att delar av provrumsområdet kommer rivas. (Ja, det är klart vi snackar jobb här!) Och sen känns resten av dagen som att springa i uppförsbacke. I motvind.
Men, men, alla överlevde ändå. Och jag har Lärt Mig Saker.
Fast jag har världens bästa besök här och kommer hem till en helt nystädad lägenhet, och nu ska jag få pastasallad så det kunde vart värre. Nu är det rätt bra faktiskt.
...om man lämnar plattången på och går till jobbet.
Bara så ni vet.
Labels: hår
Varit på gymmet OCH gjort i ordning en fetaostsallad som jag ska ha med mig till jobbet.
Om det fortsätter på det här viset kommer jag snart inte kunna kvalificera mig till OS i soffliggande längre...
Börjar inte jobba förrän kl 16 idag. Vaknar, fixar frukost och sätter mig vid datorn för att upptäcka att jag fått mejl från Hong Kong. Mitt arbetsvisum har blivit godkänt. En vecka tror jag att hela visumprocessen tog. Japan, se och lär!
Så nu kan jag bli ivägskickad till Hong Kong med två dagars varsel närsomhelst! Fan, och jag som har så mycket prylar! Jag kommer få kasta så mycket. Nån som vill ha en brödrost...?
Nu sliter jag lite.
Tänkte verkligen gå till gymmet idag.
Somnade och sov i en och en halv timme i stället för en halvtimme som var tänkt.
Hinner fortfarande gå till gymmet.
Vill inte.
Vill äta godis.
Det här är inte likt mig. Undrar om jag är deppig...
Det här hade jag i min varukorg när jag handlade för några timmar sen:
tre olika sallader
tomater
majs
fetaost
avokado
svarta oliver
pinjenötter
chips
cola
Köper inte chips vanligtvis. Idag hade jag dock ett sug. "Chiiiips!" sa kroppen. Slet upp chipspåsen så fort jag kom hem. Åt fyra chips. "Eeew, smakar olja!" Stoppade i mig fyra till, sen pallade jag inte mer. Äckligt ju! Är någon sugen på en nästan full påse chips är det bara att komma och hämta.
Och när jag är i obalans vill jag äta glass och godis. Så nu undrar jag:
Labels: godis
Och så blir det kväll och jag har hunnit smälta incidenten ännu lite till. Och nu är jag snarast arg. Borde, i stället för att be om ursäkt, sagt till på skarpen att människan fick skärpa sig och sluta vara paranoid och barnslig på samma gång.
Labels: jobb, konflikter, paranoia
Och nu, när jag kommit hem och varvat ner kommer all irritation. Jag är så jävla bra på att hålla huvudet kallt, även när folk skriker anklagelser i ansiktet på mig. Så bra på att reflektera över mitt eget beteende och se det från de anklagandes synvinkel. Ber om ursäkt om jag förolämpat oavsiktligt, det var inte alls så jag menade. Först timmar senare kickar
Labels: drama, irritation, konflikter
Oh, the drama!
Min "sämsta sida" är kanske att jag kanske är lite överentusiastisk ibland, vilket i kombination med att jag ofta säger vad jag tycker gör att folk ibland uppfattar mig som en besserwisser.
Labels: besserwisser, jobb, konflikter, självanalys
Blev övertalad att åka hem till Göteborg för att gå på bio i helgen. Långt att åka för att se en film, men helt klart värt det. Hängde med brudgänget och blev som vanligt lite överväldigad av Livet. Det är rätt sällan vi lyckas få ihop hela gänget på fyra personer samtidigt och när vi väl gör det blir uppdateringarna omfattade. Ena bruden ska ha barn vilken dag som helst, andra ska köpa en butik, tredje pluggar järnet.
...fick den siste texas-japanen innan han måtte packa ihop allt han släpat med sig och kasta sig tilbaka till Tokyo. Trots att jag tycker att det kanske är lite väl hastigt kan jag inte låta bli att önska att det var jag som fick åka. Inte så att jag har särskilt bråttom att flytta ifrån vänner och familj, jag är faktiskt en smula livrädd över hur det kommer gå, men den senaste tiden har jag bara gått och längtat. Mest av allt har jag längtat efter att låta fötterna ömma på gatorna i Shibuya.
Och sen såg jag Kent, Tingesek, the Go Team, Death Cab For Cutie och litegrann Hot Chip innan jag blev jättetrött och somnade mitt i konserten.
Anländer till Arvika efter en mördande het tågresa utan AC. Jag har oväntat sällskap på tåget av en av mina arbetskamrater som också ska på festival. Hoppar in i en bil med henne och ytterligare en arbetskamrat som bor i Arvika till campingen. Det är inte förrän i bilen som jag upptäcker min största packningsmiss: Den förköpta biljetten hänger kvar på väggen i min lägenhet i Oslo. "Det är bara pengar" intalar jag mig själv när jag inleder festivalen med att köpa en ny biljett för dryga tusenlappen.
Packningsångest.
Så, plötsligt! Kom den tillbaka, sommaren.
Hallå...
Jag ska ju, hastigt och lustigt, åka på Arvikaefstival... känns det som. Jag har vetat om det i flera veckor nu. Jag har aldrig varit på festival. Vad packar man? Varma kläder och stövlar? Kudde? Silvertejp?!
Efter två veckor av slappande återvänder jag till gymmet för att gå på ett spinningpass.
Labels: funderingar, gym, hat, spinning, träning