Vet ni vad jag ska göra idag då?

Jag ska jobba!

På en löööördag.

Ni andra, ni sitter säkert hemma och pillar er i navlarna... kollar lite tv.

Men det gör ingenting, för efter jobbet ska jag gå och se Ozzy tävla i impromästerskapen.

Och det ska inte ni.

Jag ska hejja skitmycket så att hon vinner.

Yes.

Gooooo, Ozzy!!!

En fin form av beslutsångest

Igår skulle jag gå på After Work Impro på Redbergsplatsen, hade jag tänkt.
Verkade kul. Prova nåt nytt liksom.
Men sen, sen bjöd mina kollegor här i Nordstan helt fräckt med mig på After Work vilket jag, efter lite övervägande, tackade ja till. Det hade ju varit roligt att träffa dem utanför H&M och kanske INTE prata om färgkombinationer eller hur många hästar* som står i provrummet och väntar på att hängas ut i butiken. Tänkte jag.
Fast då! Då ringde Nikku och frågade om jag ville hänga med på Mary Poppins som han scorat biljetter till för ynka 40:- (Nikku har kontakter, mannen!)

- Eeeeeeeeeh, kan jag ringa dig om en halvtimme? Det händer för mycket kul i kväll, sa jag.

Och sen ringde jag honom tre minuter senare.



Chim-chimeney-chim-chim , CHERIEEE-CHIM-CHEROOO00000…

*fråga inte varför, men hästar, eller ponnys, kallas ställningarna vi hänger provade kläder på som vi sedan kan rulla ut i butik och tömma genom att springa fram och tillbaka med en bunt kläder i händerna och komma ihåg vart alla plaggen hängde från början...

Vilken jättelång mening.

Men ni hängde med, visst?

Fredag den 13:e...

...flyger jag hem till Tokyo.
Skulle flyga den 14:e, Alla Hjärtans Dag,
men bytte.
Vidskeplig?
Inte jag, inte.

Morrrning, matey!

Another early morning.
On my way to work.
Just an ordinary day.
Except a pirate just got on the tram.
No one seems to care.
Maybe he's on his way to work too.
A city pirate, perhaps.
Yeah.
Stadspirat!

Bollen i rullning...

Precis innan jag ska stänga ner datorn och gå och lägga mig säger Hitomi "hej" på Skype från Japan, verkligen sekunden innan jag trycker på "stäng av"-knappen.

Visst hatar man sånt?

Men eftersom vi hörs så sällan svarar jag och berättar att jag fått mitt certificate of eligibility.

Och då säger hon "Förresten, jag har en kompis som har en lägenhet... Mellan Shibuya och Harajuku ungefär... Vill du att jag ska höra om..."

Eeeeh. 

Ja.

Det. Vill. Jag.

Nog.

Hade varit så skönt att slippa lägenhetsletande och den hetsen det skulle innebära att leta lägenhet så fort man landar och veta att man bara har en vecka på sig.

Slippa nöja sig med första bästa i ren tidsbrist.

Aaaah!

Och nu, för 30 sekunder sedan landade ett mejl i lådan.

Japan undrar om jag tror att jag kan flyga ut redan den 6:e februari...

Men jag skulle tippa på att den 6:e blir lite väl tajt.

Det känns lite onödigt att kasta ut pengar på en flygbiljett om man inte är helt säker på att visumet har kommit till dess.

Hmm... det ser ut som om jag får ringa ambassaden idag.

Obtained: Certificate of Eligibility

Level up!!!

Finally, liksom.

Dokumentet som säger att jag uppfyller kriterierna för att söka visum till Japan.

Fast det är inte fysiskt "obtained" än.

Det skickas från Japan idag, så det dröjer väl några dagar till innan det är framme.

Sen ska jag bara ta med det till japanska ambassaden i Stockholm, ge dem en massa papper och voilá! Visum inom 3-4 dagar.

Så, vad tror vi? 

Cirka två veckor till i Göteborg?

Mejlskräck

Nu är det nog inte långt kvar innan jag blir skickad till Tokyo, tänker jag och måste ta djupa andetag på spårvagnen, hela vägen hem, för att försöka bli av med den där pirrande känslan.

Den som först kommer sig av upphetsning, men sedan byts ut mot mild panik. 

Ja, nästan lite ångest.

Inte så att jag inte vill flytta till Japan, 

det vill jag ju, tror jag.

Men den här jävla ovissheten hade jag kunnat klara mig utan.

Den här veckan slår jag på datorn med hjärtat i halsgropen.

Har det kommit i dag?

Eller i natt kanske, medan jag sov?

Mejlet som säger att jag ska packa mina väskor och åka nu.

Men det kommer att bli bra.

Bara jag får hela det här flyttandet överstökat.

Jag i Tokyo.

Det är lite luddigt just nu, men det blir inte så mycket bättre än så, om jag minns rätt...

Ny vecka

Måndag.

Undrar vad jag ska göra på jobbet den här veckan.

Undrar om jag kommer bli kvar veckan ut.

(Då kan jag gå på impromästerskapet på lördag. Ja!)

Undrar om vi sa att tjejmaffian skulle träffas idag.

Jag lyckades (låta bli att köpa 14 saker...)

Så här glad är jag när jag står utanför IKEA.
Ni kan ju gissa hur glad jag är när jag kommer in.

Ni vet hur trött man kan bli av att gå runt på IKEA?

Alla springer runt och försöker hitta grejer, blir irriterade över att soffan finns i alla färger utom den man vill ha.

Jag och Jakobobo har idag kommit fram till den ultimata IKEA-shopparstrategin.

1. Gå runt på alla avdelningar, inklusive den med tallrikar, bestick och sånt.Lägg ingenting i kundvagn eller påse.
2. Ät lunch. Bli proppmätta.
   
3. Gå tillbaka till sängavdelningen. "Provligg" sängar en stund.
   
4. Kryssa sedan, mätta och utvilade, runt på resten av varuhuset medan ni tar er mot kassorna.
   

Glöm inte att lägga streckkoderna åt samma håll och ta en kaffe och bulle på vägen hem.

Och efter Stora semmel- och sushidagen kommer...

...ett besök på IKEA.

Ja.

IKEA är fint. 

Jag ska bara hjälpa Bobo köpa säng.

Jag ska inte köpa fjorton saker som "...kan vara jättebra att ha, juh!"

Bara vara smakråd.

Japp.

Det är planen.

Idag var det stora semmel- och sushidagen

Märkte ni det?

Kvar

Det är fredag.

Det är fredag och jag har fortfarande inte hört någonting om när jag ska åka till Japan.

Jag blir nog här större delen av nästa vecka också då...

Schh, jag spelar...!

Om det är någon som undrar varför bloggen verkar ha somnat så är det för att mitt spel kom med posten i förrgår. Nu är det Nintendo DS för hela slanten.

Vi ses om en vecka eller så, när jag har tröttnat på att samla pins och slåss med grodor...

Semlor

Semlorna på Ahlströms Konditori vid Domkyrkan - rekommenderas.

Ska nog satsa på semmelrekord i år.

Mmm... semmelrekord.

Stackars alla andra länder.

Vad äter de från och med nyår och en bit in på februari? ...det undrar jag.

Portuguese eggtarts kanske.

När det regnar...

...förvandlas jag till pudelrockarrim.

Det ni.

Times are a-changing!

Nu!

Nu är han president.

Hejja Obama.

Stackars sate.

Pressen, pressen!

Men det ska mycket till för att inte vara strålande när man följer på Bush.

Och mannen verkar ju vara rätt klipsk ändå.

Jag vågar hoppas lite försiktigt.

Visst blir det bra nu?

Lite bättre i alla fall?

Ja.

Det tummar vi på.

Obama och jag.

Lilla världen.

Jag åker alltså över halva jorden, jobbar på ett H&M i HONG KONG av alla ställen och hamnar av okänd anledning på H&M här i Nordstan.

En av VM:arna kommer tillbaka från sin semester.

"Rim, idag ska du vara med den här tjejen som har ett väldigt ovanligt namn."

Och gissa vad?

Hon har jobbat som support utomlands.

I Hong Kong.

I Central.

På herravdelningen.

Eeeh.

Lilla världen?

Hallå!!!

Samma butik.

Samma avdelning!!!!

På andra sidan jorden.

Ville bara säga det.

Lukta-på-fisen-dansen

Till alla (utom Erika och Rasmus som jag faktiskt vet har varit på arabfester):

Så här dansar vi blattar.

Typ.

Fast när vi inte är en danstrupp  väljer vi en av rörelserna och håller oss till den.

Alltså antingen "Vem har fisit?" eller "Det kommer härifrån!"

Värt att notera: När jag var 12 år dansade jag och min lillasyster i en danstrupp som uppträdde med den här låten i Hammarkullekarnevalen. 

Vår dans innehöll också moment av lukta-på-fisen-dans.

(Fy fan, det är så jävla kul att dansa så. Stampa omkring och bara... lukta på fis...)

Jag skulle ha blivit Lilla Karnevaldrottningen det året fick jag veta, men gick miste om både titel och sidenband om axeln på grund av en teknikalitet. 

Buuu.

Schoolyard at 7:58 am

Right by the tram stop where I live.

Dark, isn't it?

Men hallå... jag vill faktiskt veta!!!

Är det här roligt eller inte?!

Det är ju bara Ozzy som svarat, och hon är inte helt tillförlitligt när det gäller rolighetsgraden på kiss&bajs&fis-humor. Hon tycker, precis som jag, att sånt är jättekul. 

Jämt.

Klick, klick, klick, klickklickklick

Nu har jag klickat hem, inte bara Nietzsches the Antichrist, utan även också nya DS-spelet the World Ends With You.
För att balansens skull.

Ni förstår?

Har redan lite ångest över the World Ends With You eftersom jag köper det enbart på brorsans rekommendationer.

Jag försöker bortse från den milda ångesten över att köpa någonting så fullständigt onödigt när jag någonstans i bakhuvudet vet att jag borde spara pengar inför den nära förestående flytten till Tokyo.

Tänk om det dessutom är ett skitdåligt spel?

Fast det kan ju också vara skitbra.

Ja!

Det är klart att det kommer vara skitbra!

Det har ju brorsan sagt...

Och kolla här bara:

January

Visited grandma today.

By the time we're going back home it's started to snow.

I don't like snow.

But it's kind of fun when you can have snowball fights!

Me and my 8-year-old cousin.

Me sporting a borrowed jacket borrowed from best friend (thank you sweetie!),

my cousin sporting a skirt from the H&M sale that I bought her yesteday.

"Nån har fisit. Vem har fisit?"

Jag tänkte bara dela med mig lite.

Rolig kille, den där Shan Atci.

Kanske är det bara för att jag känner igen mig så mycket.

Ni svenskar, tycker ni att det här är skitroligt?

Jag vill veta!

Nietzsche - lika svår att stava till som att hitta

Jag sitter uppe och letar efter Nietzsches the Anti-Christ i onlinebokhandlarna. Jag har letat i både butiker, bibliotek och antikvariat. Den är lite svår att hitta.

Anledningen till att jag vill läsa den är att en av mina Hong Kongnesiska kollegor, som jag snackade jävligt mycket med veckorna innan jag åkte hit, gick omkring med den 

i handen på min näst sista dag. Och jag var förvånad över att en 20-årig rockergrabb som läste böcker som inte satt i cd-fodral (Fördomar?Jag?), och relativt tunga grejer därtill. 

Så jag lovade honom att jag också skulle läsa den så att vi kunde fortsätta ha roliga konversationer... Och nu har det alltså gått tre veckor.

Han har säkert läst ut den för längesen.

Och jag?

Jag läser Moment 22 i stället.

En typisk sån bok som alla vet vilken det är, men väldigt få faktiskt har läst.

Men ingen Nietzsche.

Än.

Och det kommer inte bli nån heller på ett tag, för jag orkar fan inte gå igenom hela "registrera-dig-här, skriv-koden-som-du-ser-i-rutan, vänta-på-ett-mejl, bekräfta-din-registrering, NU-får-du-beställa"-processen, som avslutas med att fylla i ännu mer formulär om visa-kort och adresser och blääääööö... 

Det får bli i morgon.

LOFFFFT! Ge mig ett loft!!!!

Jag letar för närvarande lägenhet i Japan.

Jag svär, det är skitläskigt.

Allt är snordyrt och pyttelitet.

Men jag har hittat en lägenhet jag vill ha.

Eller... jag vill ha en lägenhet med loft!!!

Åh, ett loft där det kan bo en säng (alternativt tomtar...)!

Eller påhälsande vänner.

Ja!

Vill ha!!!!!!!!!!!!! 

Den här jäveln kostar 108 000 yen.

Med dagens sinnessjuka växelkurs blir det runt 9200 pix.

31.57 kvadrat

Det är ju typ en herrgård!

Hörrni...

Jag har en kompis som heter Lina. 

Lina är trevlig och har en asball unge och vi umgås sporadiskt när jag är hemma.

Men nu har jag inte hört av mig till henne alls.

Och jag får lite dåligt samvete.

För det är inte så att jag inte tycker om henne.

Jag är bara... trött. 

Och lite lat också.

Jag pallar inte att flänga runt nu är jag är hemma.

Jag gjorde det när jag bodde i Norge och skulle hinna med att träffa ALLA under de korta helgerna jag tillbringade i Göteborg emellanåt.

Det var inte så... tillfredsställande.

Så nu planerar jag ingenting.

Ska hänga med familjen mest.

Ni andra får komma till Japan sen.

Deal?

Skrattlördag

Jag och syrran har lurat hit vår jämnårige kusin på översovning.

Och nu har vi ätit frukost och skrattat i... två, tre timmar kanske.

Skrattlördag.

Bästa sortens!

You say it best... when you say nothing at all. Typ så.

Och idag är det fredag så nu slipper jag tanten som jag jobbar med som inte vill inse att jag faktiskt också kan.
Kan tänka själv.
Besluta själv.
Åååh, slippa tänka att det är onödigt att käfta emot för jag vinner ju ändå aldrig en diskussion.
Skönt.
Men det gör inget.
Jag ska ju åka till Tokyo, tröstar jag mig med.
Det ska inte hon.
Så jag bjuuuder på det.
Varsågod.
Jag är medgörlig som fan.
(Inte)

Saker jag glömt om badkar

De är illistiga, illvilliga jävlar.
Man kommer hem trött.
Och lite sliten.
Varma bad är bra grejer, tänker man.
Just så tänker man.
Bra grejer.
Tappar upp varmt vatten.
Sjunker ner tillsammans med fancy lavendelpåsar som ska vara avkopplande.
Så ligger man där.
Skitlänge.
Och sen bestämmer man sig för att det får vara nog och försöker resa sig upp ur badkaret.
Så drabbas man av yrsel- och illamåendevågen.
Vad fan är det om?!
Typ ett straff!
Eller bara beviset på att det finns balans i universum.
20 minuter avkopplad och varm och lealös mot 2 minuter akut illamående.
Kanske är det så det är...

La-la-la-Laleh

Fick ett mejl.

Laleh släpper ny skiva snart.

Hon uppmanar till smyglyssning på myspace.com/lalehsweden.

Helt gratis.

Jag klickar genast på länken där man kan förhandsbeställa ett signerat ex.

Jag ska köpa ett, även om låtarna ligger i sin fulla längd, gratis på internet.

Men det är ju för att jag gillar henne och vill att hon ska tjäna pengar på det hon gör.

Fina, fina Laleh.

Världens bästa.