Före min tid...

Det är nån slags val på gång. Europaparlamentet.

Jag har redan röstat. Ända från Japan.

Du kan också förtidsrösta här, om du vill.

Yes, you can?

Simpsonseffekten

USA röstar fram en vettig president (det var på tiden!!! Hurra!)

samtidigt som Kalifornien röstar igenom Proposition 8 med 51.9% av rösterna. Fy faen alltså!

Det innebär att man nu häver rätten för homosexuella par att gifta sig.

Och ja, det samma lag som man röstade igenom för typ ett ögonblick sen.

Två steg fram, ett steg tillbaka.

Fy fan för idiotpuckon. 

Visst blir man arg!?

Nåja, men där har ni Simpsonseffekten.

Nånting fint eller jätteovanligt händer. 

Typ: Det visar sig att Homer är smart och han börjar hänga med Lisa. Fint! Jättefint!

Men i slutet åker den där kritan ändå upp i näsan igen och nästa avsnitt är han precis lika korkad.

Man känner sig lurad.

Historisk förändring

Obama vann alltså valet.

Grattis USA.

Ska bli spännande att se var som händer de närmsta fyra åren.

Meanwhile, på den här sidan jorden, ska jag strax springa iväg till min gitarrlektion.

Tjuvlyssnat - nu i en telefon nära dig.

Syrrans Granne skriver om laglig tjuvlyssning och "Det verkliga hotet mot demokratin".

"Om en dryg vecka – den 17 juni – röstar sveriges riksdag om ett lagförslag som skall ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätten att avlyssna all elektronisk kommunikation. All din epost, alla dina telefonsamtal, allt ditt chattande och allt ditt surfande kommer att filtreras genom FRA:s avlyssningscentral, under förutsättning att trafiken någonstans går genom en kabel som passerar landets gräns...

...Nåväl, du kanske kan lita på regeringen Reinfeldt. Hur blir det med nästa regering? Och nästa? Och den regering vi har om tjugo år. Kan du lita på den? Kan vi lita på att alla regeringar Sverige kommer att ha i framtiden kommer att respektera mänskliga rättigheter? Att de inte förföljer homosexuella? Eller muslimer? Eller judar?

Det verkar faktiskt inte som om politikerna fattar att det verktyg de nu är på väg att sätta i händerna på regeringen – möjligheten att alltid kunna avlyssna allt som alla säger – saknar begränsningar. Det krävs ingen brottsmisstanke. Det krävs inget beslut i domstol. Det krävs ingenting, förutom regeringens vilja. Det finns ingen möjlighet till granskning och inget instrument för att förhindra missbruk. Det enda som finns är regeringens goda eller onda vilja."

Och uppmanar oss att göra nånting nu, innan det är för sent. Jag nappar faktiskt på förslaget att mejla en riksdagspolitiker i alliansen. Väldigt "amerikansk aktivism" som Rasmus uttrycker det, men det känns ändå bra att göra nånting... Ifall det faktiskt skulle vara så att de inte tänkt på att om det här lagförslaget går igenom så är det oåterkalleligt. Vi lägger rätten att genomsöka elektronisk kommunikation, utan anledning och utan möjlighet till granskning utifrån, inte bara i denna regeringens, utan i alla kommande regeringars händer. Det är inte en makt jag vet om jag vill att de ska ha.

Kärlek+Attraktion=Sex.

Jag brukar inte orka kommentera artiklar och dylikt, men den här gången, den här gången vänner, kan jag inte hålla mig! Marie-Louise Ekholm förfäras över ungdomarna. "Jag tycker att det blivit för slapp attityd till sex, nu finns de till exempel så kallade 'knullkompisar', säger hon." i en artikel i Aftonbladet.se Vaddå nu? Nu?! Som i just nu, as we speak?

Tillåt mig att skratta rått och hjärtligt.

Hon tar avstånd från termen "knullkompis", en relation där man har sex med någon man inte har en kärleksrelation till. "Det är inte min term." markerar hon. Ja, ve och fasa! Tänk om folk hade sex med varandra bara för att det var kul?! Hur skulle världen då se ut? (Eller Marie-Louise kanske föredrar lite "bara-sex"-sex med bekanta, eller rentav fiender istället för kompisar?)

Det Marie-Louise Ekholm egentligen är bekymrad över är att könssjukdomarna ökat bland unga och där kan jag ju faktiskt skymta ett riktigt problem. Men istället för att vilja att kidsen skärper sig och börjar använda kondomer hoppar hon på knullkompisarna. Allt är deras fel och om jag bara ojjar mig tillräckligt mycket kommer ungdomarna skärpa sig och sluta ha sex helt och hållet. Shyeah right. Lycka till med det.

Låneavgift - en oxymoron

Jag har varit borta i några månader. Inte så insatt i vad som händer på den politiska arenan i Sverige alls. Det här med att införa avgifter för att låna böcker på bibliotek... det var ju lite uppe på tapeten innan jag åkte och jag tänkte: Biblioteken är ju det finaste vi har! Säkerligen kommer folk bli fly förbannade, demonstrera, kasta ruttna ägg på politikerna i protest. Gjorde ni det? Eller är det fortfarande uppe på tapeten?

Att vem som helst har möjlighet att låna hem en bok är smart av så många olika anledningar, men det räcker med att säga att en människa som läser får en större kunskap och medvetenhet om världen, andra människor och kännedom om en herrans massa rekord som satts runt om i världen i alla möjliga konstiga saker! Jag tycker bara det vore jävligt synd, jävligt korkat, att införa en låneavgift på biblioteken. Det känns fel att säga: "Jag ska bara till biblioteket och hyra en bok om knyppling."

Sen tycker jag rent allmänt att vi svenskar kan bli lite argare över saker. Inte bara sådär... sitta och fnysa vid fikabordet-arga...

Kommunist? Jav...errr..

Jag har pratat politik med Papa-san igen. Det har stått ganska klart från början att vi tycker ungefär motsatt varandra när det gäller politik. Det har för mig tidvis varit en källa till frustration. Papa-san är ju ändå dubbelt så gammal som jag och kan säga saker med en viss pondus och utstrålning som säger: "Jag är ju ändå dubbelt så gammal som du, lilla gumman, så jag vet nog vad jag pratar om."

Och visst, han har levt längre och sett mer. Och det är mycket möjligt att jag kommer dela hans åsikter när jag är 20-nånting år äldre än vad jag är nu. Men igår råkade jag slänga ur mig att jag var socialdemokrat när vi pratade om bidragssystemet i Sverige och jag ser hur Papa-san flinar från öra till öra.

Nu hör det till saken att jag inte alls är socialdemokrat. Det bor ett förakt för socialdemokraterna i mitt hjärta och jag har ingen aning om varför jag valde just det ordet för att bekänna politisk färg. (Kanske ville jag omedvetet provocera?) Inte för den sakens skull sagt att jag sympatiserar med moderaterna. Det är lite pest och kolera över det hela liksom.

I morse halkade vi in på politik igen. Från källkritik på internet, till källkritik i verkligheten, till "om tillräckligt många säger någonting så blir det sant". "Ja, titta bara på U.S.A", säger jag, och syftar naturligtvis på de oupplysta amerikanerna. "Ja, om tillräckligt många säger att U.S.A är onda så tror ju folk det", säger Papa-san. (Snygg kontring, by the way.) Min tur att flina.

Sedan säger Papa-san, apropå att storebror tycker att det är orättvist att lillebror får vara hemma och kolla på tv och spela hur mycket han vill medan han själv måste gå i skola, att man inte har det bättre för att någon annan har det sämre. Ty, det kallas kommunism, men det kanske inte Rim håller med om? *wink*

Suck. Jaja, han får väl tro att jag är kommunist då. Jag orkar sannerligen inte rätta honom.