På spaning

Sitter vid min gate, C28, och undrar:
Vart är alla snygga japaner?
Visst är ni väl snyggare än så här, va?
Eller är det minnet som spelar mig ett spratt?
Så här på gamla da´r...

Alltså, danskar.
Jag vet att ni är lite ledsna för att ert språk är så fult,
men måste ni ta ut det över oförstående japaner som råkar sitta på fel plats och inte förstå engelska?
När ni jobbar i ett serviceyrke, kunde ni ansträngt er åtminstone lite, menar jag.

Hell's Kitchen

...ligger i Moss. Det trodde du inte, va? Du hittar det form av en restaurang vid namn Dolly Dimple’s (nej, jag har inte stavat fel, den apostrofen ska vara där). En tom restaurang där du, 45 minuter efter att du beställt, får beskedet att kocken bränt er mat, där sällskapet två gånger får in fel beställningar och där du får vänta 30 minuter på en läsk. Lustigt att ett ställe som heter Dolly Dimple’s kan få dig så deppig. De kanske bara är väldigt flinka till ironi.

God service - det är enkelt

Jag surfar in på coolstuff.se och kollar runt. Hela sajten känns lite Tokyo med sina roliga, söta, smarta, fullständigt onödiga, men absolut nödvändiga prylar. Beställer några grejer och inser ett par timmar senare, mitt i natten, att jag faktiskt vill ha ytterligare en pryl på min order.

Mailar till coolstuff och undrar om det är möjligt att ändra i ordern innan den skickas ut så att jag slipper betala frakt för två paket. Nästa morgon ligger det ett svar i min inbox. De har redan packat min order och nu ligger mitt paket bland 500 andra och väntar på att skickas ut. Det är, med andra ord, för sent för ändringar. Jag får dock en rabattkod som gör att jag får frakten gratis om jag fortfarande vill beställa den där saken jag glömde. Och ärligt talat blir jag lite häpen över hur enkelt de lyckas ge god service över internet. Det är nästan lite Tokyo över det också.

Yellow Tokyo - nu i Oslo

Yessss! Internet!

Efter många om och men, befinner jag mig nu i Oslo. Eller... egentligen var det väl bara ett stort "om". På avresedagen, på grund av många av varandra oberoende faktorer, var det högst tvivelaktigt att jag skulle hinna med mitt flyg. Jag ringde till SAS som inte kunde garantera att flygplanet skulle stå kvar när jag kom fram, men på något sätt kom jag ombord på planet 10 minuter innan avgång. Inte innan boardingen stängde, innan AVGÅNG. Jag måste bara inflika att SAS personal, både på biljettkontoret, på flygplatsen och på planet var genomgående hjälpsamma, snälla och serviceinriktade. Guldstjärna!

När vi landade första natten ropade alla japaner: "Kaaaaallt!" och när vi gick omkring i stan andra dagen: "Dyyyyyyrt". Det är så sjuuuuuuukt dyrt här. Att Oslo är världens dyraste stad visste jag ju redan, och det är ju lite bizarrt med tanke på att den är knappt större än Göteborg, men att det var så här vansinnigt kunde jag inte föreställa mig. Jävla oljepengar.

Vi är 20 stycken som skeppas hit från Japan, de flesta japaner vilket är skitbra. Det blir nog lättare att hålla japanskan levande. Kollegorna verkar vara ett stabilt gäng och efter kick offen i Tokyo dagen innan avfärd börjar det verkligen kännas som om det här kommer bli grymt. De här kommande nio månaderna kommer gå fort, och jag ser redan fram emot galenskapen som garanterat kommer komma när vi åker tillbaka till Tokyo och kickar igång.

Bättre än glass!

Jag cyklar till affären och handlar. Den stora affären som ligger vid stationen, men som nu har flyttat lite längre bort så man inte orkar åka dit om man inte måste ha exempelvis ett storpack ansiktsservetter. Köper en glass till mig själv också som jag tänker äta upp när jag kommer hem. Tanten i kassan frågar om jag vill ha lite torris till glassen. "What the...?" tänker jag, men säger "Ja, tack!". Hon ger mig en polett som jag stoppar i en liten maskin som spottar ut lite torr is som jag sedan häller över i en liten plastpåse och slänger in med glassen. Sen cyklar jag hem, packar upp allting, slänger glassen i frysen och när jag inser att jag håller en liten plastpåse med torris i handen flinar jag från öra till öra.

Riva, riva, riva. På med vattenkranen. I med vatten i plastpåsen. Yaaaay!!! Mystisk röööök!!! Jag svär, jag har roligt åt det i minst en kvart (och jag skulle haft roligt mycket längre än så om det inte vore för att isen smälte). Och sen ler jag ännu mer när jag inser att det är Halloween om inte alltför länge. Undrar om man kan köpa bara torris i affären?