Konversation mellan mig och mitt andra, lite latare, jag:
1. 
2. 
"Have you ever been to Lamma Island?" Så inleds dagens missförstånd. Nej, jag har inte varit på Lamma Island och ja, jag har faktiskt tänkt åka dit för att ligga på lugnare sandstränder, och visst får du lov att ta med mig dit på tisdag om du vill. Tackar så mycket. Och sen visar det sig, när vi rings idag att inga sandstrandsaktiviteter är inplanerade. "Nej, vi ska vandra runt ön!"
De senaste dagarna har saker och ting börjat gå sönder. Favoritbyxorna till exempel. Och världens coolaste gummistövlar. När jag skulle flytta hit gjordes en grov garderobsrensning. Fina kläder och skor som fått hänga med lite för länge skänktes bort. De fulaste slängdes. Och till slut, med max 20 kilo i resväskan hade en minimalistisk garderob utkristalliserats. Rims "Best of"-garderob.
Här i Hong Kong har man två namn. Dels sitt kantonesiska och dels ett engelskt som man får välja själv, och det är det engelska man tilltalas med. Just det att man får välja själv resulterar i en del lustiga situationer när man presenteras för folk. Zero, Kiwi, Kennix, Candy, Kandy, Candi, Kandi, Eleven, Kate, Kate och Kate är människor jag har träffat i min butik.
Det snackades om födelsedagar på jobbet idag apropå att någon fyllde år förra veckan. När den obligatoriska "När fyller du år då?"-rundan avklarats stod det klart att jag var den som stod näst på tur. Ryktet sprider sig på mitt golv och när jag går in i lunchrummet har någon skrivit på whiteboarden:
Man känner sig välkommen, liksom.We'll be celebrating Rims birthday (probably on 10/9). Any suggestions?1.2.3.
Ena halvan av min fanclub (den blonde) var inne i butiken idag med en tjejkompis och berättade att han fyllde år.
Nu har det slutligen skett! Jag har drabbats av en jävla inomhusförkylning tack vare temperaturväxlingar på 10-15 grader en fem, sex gånger om dagen. Ok. Jag fattar. Det är hett ute. Kan vi komma över det nu och dra upp luftkonditioneringen till åtminstone 22 grader inomhus? Snälla? För det börjar kännas lite bisarrt att behöva gå med halsduk och kofta på...
Sitter i vår iskallt luftkonditionerade personalmatsal och käkar nåt från 7-eleven. Efter att ha vant mig vid den norska 30-minuterslunchen känns en timme som en evighet. Jag är nöjdast när jag får äta lunch i fred. En hel timmes paus från jobbet. Mina kollegor tittar förfärat på mig och säger "Men herregud, äter du ENSAM helt själv och ALLENA?! Stackars stackars liten, det går ju inte för sig!" och så sätter de sig mitt emot mig och pratar med mat i munnen. Ställer frågor om var jag egentligen kommer ifrån, med riskorn som ständigt trillar ut genom mungipan för att ibland landa på hakan innan de skyfflas tillbaka in i munnen. Jag svarar men blir sedan tyst. Förutom att jag undviker att få människan mitt emot mig att öppna käften har jag inget emot tystnad. Sen kommer en ny fråga. Svar. Tystnad. Efter tre frågor inser jag hur socialt misanpassad jag är. Inga motfrågor. Bara svar och tystnad. Inte bara för att jag inte vill se massa halvtuggad mat, jag vill fan vara själv.
När jag gick och la mig igår hade stormet tilltagit i styrka. Man uppmanades att under inte omständigheter gå ut, även om den avtog, eftersom tyfonen skulle passera rakt över Hong Kong och vi därmed skulle befinna oss i stormens öga.
Tyfonledigt = stanna hemma med Simpsons och Bob Marley och äta sig in i ett matkoma. Har jag inte gått upp 3 kilo till imorgon har jag inte gjort det här på rätt sätt.
According to the present forecast track, Nuri will be rather close to Hong Kong this afternoon and tonight with a chance of direct hit to Hong Kong. The Observatory will issue the Gale or Storm Signal No. 8 before 8 a.m. this morning.Dagens dilemma:
1.50:- kr Så mycket kostar det att ta den här båten från Tsim Sha Tsui till Central. Slår ju tunnelbanan vilken dag som helst! Åktturen tar en 10 minuter, och väl framme kan man leta rätt på Central MTR-stationen och Island Line mot Chai Wan och hoppa av vid Causeway Bay. Går man sen ut genom D1 kommer man till...
LaForet! Tidigare idag:
T3. Now things are taking a turn for the worse. Winds of up to 110km are expected in Victoria Harbor. You should tie down any objects on balconies and rooftops, and stay away from coastal areas. Depending on the severity of the winds, you may want to stay indoors.Victoria Harbour?
Plan får inte krascha.
Eftersom det inte blev något strandbad igår gick jag en sväng till Tsim Sha Tsui. Roade mig med att gå in på konstmuseet, som har gratis inträde på onsdagar, och titta på 1000 år gammal kalligrafi. När jag kom ut igen gick jag Star Avenue fram och tog lite bilder på Hong Kongön. Det var först efter en stund som jag insåg att det inte var för att min kamera var dålig eller att det var mulet som bilderna blev korniga. "Dimman" som syns på bilden är luftföroreningar. Så här ser alltså Hong Kongluften ut en helt klar dag vilket är ofattbart sorgligt och lite äckligt.
Ok, jag hade tänkt hitta en strand. Tydligen finns det väldigt många fina sandstränder här, men de ligger en bit bort. Och klockan är tre. Min guidebok upplyser mig om vilka stränder som har hajnät. Hajnät? HAJNÄT!?
Vaknade för en timme sen. Solen strålar, havet glittrar utanför fönstret, det är onsdag och jag är helt ledig. Så vad gör jag? Läser bloggar och kollar på Shao Lin Kung fu-film. Inomhus.
Min fanclub i Hong Kong (jo, jag har en sån nu) var inne i butiken idag igen. Den har två medlemmar. För att göra det enkelt för oss säger vi bara att det är två grabbar, varav den ene har färgat håret i någonting som ska likna blont, och den andra inte.
När jag vaknade i morse och vände mig om i sängen flög det upp någonting mot taket. Nånting elakt och lite ondskefullt måste jag anta eftersom mina armar och ben nu är täckta av små prickar.
Någonting har alltså ätit på mig under natten.
Eeeewwww!
Om man börjar sin lördag med att utforska hotellpoolen, inse att det är en utomhuspool med soldäck, bubbelpool och en liten bar, sedan fortsätter med att åka och shoppa med Shoko och en av alla "Kate" som jobbar i butiken och dricka kokosnöt när man blir törstig...
Det bästa är när man får komplimanger främlingar lite sådär i förbifarten. Idag fick jag den kanske bästa någonsin hittills:
Nu trodde jag att jag skulle vara trött på jobbet idag, men fyra timmars sömn gör att jag förvandlas till någon form av supereffektiv version av mig själv. Det kanske inte var sömnbristen, men det faktum att jag inte riktigt lyckades somna om när jag vaknade vid 01:30. Lite som att gå upp jättejättejättejättejättetidigt.
Flyga vägg!
Mmm. Smoothie.
Första måltiden i Hong Kong intas på Life Café i Soho. Beställer en vegobugare och det är alltså mastodont-burgaren till höger. Den var god.
Så här ser det ut när jag tittar ut genom mitt fönster. Grått och jävligt, men det är 31 grader varmt.
Extremt smärtfri flygresa. Hade två stolar för mig själv hela vägen.
Jomensåatteh, om man ska på spa i Göteborg så rekommenderar jag inte Göteborgs Spa. Kanske är det för att en är van vid lite mer serviceanda, kanske är det för att en har lite höga förväntningar, men det kändes inte särskilt lyxigt alls faktiskt. Jag orkar inte gå in på detaljerna, men snålt är ett ord som jag tror skulle passa bra i sammanhanget
Ett släktkalas där min mor envisats med att kort måste knäppas på alla och envar, där kortknäppandet, snarare än födelsedagsfirandet, har stått i centrum, kombinerat med en very bad hair day resulterar i att jag är trött och lite sur.
Kollar runt på Järnhälsan om vaccinationer. Visste ni att man kan vaccinera sig för livmoderhalscancer?! Det är sant!!!
Att bäbisar visst kan vara fula* inser jag när jag hälsar på A och hennes två veckor gamla unge och ser hur vacker den är. Det är inte alls alla bäbisar som är fina men den här, med stora ögon och bekymmersrynkorm, ser man kommer bli en stilig jävel när den blir stor. Fast det är väl en lätt match att vara snyggbäbis med de generna kan jag tänka mig...
Carl-Einar Häckners varieté har gått på Liseberg i juli månad så långt jag kan minnas. Varje år dyker han upp och roar oss med urusla trolleritricks, lite sånger, lite förolämpningar och, självfallet, lite blod Årets varieté heter Skruva ner och trots att jag tyckte att både fotjonglörskan och lindansaren var lite tråkiga är själva Carl-Einar väl värd en timme och de 70 spänn det kostar att komma in på Liseberg om man inte har ett säsongskort. Alla som inte har några helgplaner: Passa på att se de sista föreställningarna som går nu i helgen kl 18 & 21!
Åka till Saltholmen för bad.
