"Vem faaen är det som ringer och väcker mig mitt i natten?!"

...undrar jag.

Jo, väckningen jag beställde innan jag gick och la mig, that's vem.

Och ja, jag inser att de senaste 7-8 inläggen handlar om sömn eller tråk i någon form.

Alla fina inlägg hinns inte med riktigt.

Men idag är det första advent och jag ska på pepparkaksfest.

Och sen på Hejdå-Hot Pot-party med tusen kollegor.

En av avdelningsledarna jobbar sin sista dag idag...

Gah. Klockan är 06:03 och jag har varken borstat tänderna eller fått på mig kläder.

Spring.

Mlörg

Det är inte rättvist.

Inte rättvist alls att väckas klockan 07:40 på ens lediga dag av mensvärk.

Jag gick och la mig tjugo över fyra i morse.

Tjugo över fyra!

Man skulle kunna påstå att jag misslyckats rätt bra med sova-delen av dagen.

Kuk.

Tre dagar av trötthet

Klockan är kvart i två.

Jag har kommit hem och duschat av mig den här dagen.

Den här tröttsamma, stressiga dagen.

Tre dagar i rad har vi stängt butiken med bara två avdelningsledare.

Tre dagar i rad har alla fått jobba övertid för att röja färdigt butiken inför morgondagen.

Jag känner mig rätt sliten.

Men i morgon är jag i varje fall ledig.

Då tänker jag sova och shoppa.

Kanske fika lite.

Jag vet i alla fall vad jag inte ska göra.

Jag tänker inte vika ett endaste klädesplagg!

Inte hänga upp en enda tröja på en galge.

Oj.

Jag tror att jag kanske börjar förstå varför mina kläder alltid samlas i högar på golvet.

Pepparkaka?

Jag har blivit bjuden på glöggfest.

På söndag ska få träffa massa svenskar och äta massa pepparkaka och dricka massa glögg.

Hurra!!!

Fast nu ska jag sova en massa.

Hur fan hinner klockan alltid bli tre innan man går och lägger sig de dagar man jobbar sena skiftet?!

Morgon

Mina ögon är trötta.

Dags att gå till jobbet.

Vart tar all tid vägen?

Gåta

Jag är så trött, så trött.

Varför sover jag inte?

Emma Blå

Precis innan jag somnar far en tanke in i mitt huvud.
Vad hände någonsin med Emma Blå?

Den 1800-talsvackra och vildsinta flickan med det korpsvarta håret och de blå ögonen.

Hon spelade blockflöjt när vi började musiklinjen tillsammans i gymnasiet.
Ingen spelar väl blockflöjt i gymnasiet heller, säger ni kanske.
Men Emma Blå gjorde.
Och det med besked.
(Ni har aldrig hört blockflöjt spelas så, jag svär.)
Hennes mamma gick bort när vi gick i ettan.
När vi gick i tvåan bestämde hon sig för att hon inte ville spela blockflöjt mer.
Så hon började spela cello.
Hon köpte två celli med en del av arvet från sin mamma och kallade dem för "cellofan".
Cello-fan.
Hon övade ursinnigt, vill jag minnas.
När vi gick ut trean hade hon blivit så bra att hon blev antagen till en musikfolkhögskola.
Konkurrensen är stenhård.
Men vad är väl konkurrens, när man har sitt ursinne?

Jag vinkade av henne på tågstationen.
Hon åkte med världens packning upp till norrland för att spela mer cello.
I mörkret.

Och sen?
Sen vet jag inte mer.

Till flygplatsen

Att åka till flygplatsen förresten.

Jävligt smidigt.

Gratis buss till Kowloon station, in-town incheckning på tågstationen (och därmed dumpa allt bagage) och sen åka Airport Express-tåget (bagagefri!) i 24 bekväma minuter.

Framme.

Jävligt smidigt.

Bild tagen från travelaid.se

Ensam igen!

Så har jag lämnat av Patrik på flygplatsen.

Han såg nöjd ut.

Det borde han vara, så mycket snyggt som han shoppat.

På vägen tillbaka till hotellet ringer telefonen.

Min kollega på H&M undrar vart jag är nånstans.

- Eeeeh, på ett tåg?

- Meneeeeh....

- Men, jag har sena skiftet idag.

- Nje... du skulle vart här för en timme sen...

Blörgh!

Fast det var inte mitt fel.

Misskommunikation med butikschefen per telefon igår kväll.

Fast ändå...

Blörgh.

Pats provar skor

Eller "Pats köper skor" ska det nog egentligen heta. 

"Pats köper skor efter att lilla söta butiksbiträdet insvept i troll-kofta hjälper honom knyta sina skosnören."

Piller

När man går till doktorn hemma och säger: "Aj, jag har ont i halsen!" brukar de svara nåt i stil med "Taskigt läge. Ät en ipren och håll käften." Går man till doktorn i Hong Kong och säger att man har ont i halsen kommer man hem med halva apoteket i små, små påsar.

Det kan ha att göra med att det är privata kliniker som tjänar pengar på att man köper deras piller. Vi vet inte.

Just idag skiter vi i vilket. 

"Ge oss knark, vi vill titta på öar!"

Ungefär.

Osis

Det är jordens finaste, mest vältempererade dag utomhus.

Och vi kan inte åka ut och titta på fina öar för Patsu är sjuk.

Han var sjuk igår också.

Nånting med halsen och satans ont, tror jag det var.

Det är var mans rätt att få titta på fina öar när man kommer till Hong Kong, så jag tror att vi får ta Patsu till doktorn.

Hong Kong Sunday

Rim och Patsu säger:

När det gäller afternoon tea kan man lätt skippa överskattade The Peninsula och bege sig mot The Intercontinental i stället.

Sjukt trevligt att proppa sig full (full!!!) med bakelser och te med full utsikt över hamnen.

Strax över 400 pix för två pers. 

Men sen kan man hoppa över middag.

För magen kommer vara full av te och bakelser för resten av kvällen. 

Om inte för alltid.

"Ge mig kakor!"

...säget Pats.

Och när han har så nya, fina glasögon är det faktist svårt att säga emot.

chocolate lava på Spaghetti House

Om man äter på Spaghetti House-kedjan, som är lite finare än vad deras logo antyder, och gillar choklad ska man definitivt ge sig på lava-chokladen till efterrätt. 60 sekunder ungefär tar det för den att gå från snyggt upplagd (rykande) chokladfyrkant till det här:



Lite för fort för att en ska hinna med att ta kort.
Hrm.

Billigt skräp nu, tack!

Hittills har det av Papatsu bara shoppats relativt dyra grejer (som fortfarande är bra mycket billigare än hemma) men nu börjar kassan sina. Idag ska vi alltså bege oss till Mong Kok och shoppa billiga och lite skräpiga grejer eller bara titta på folk. Och i kväll ska vi ge oss ut och dricka drinkar i Lan Kwai Fong på någon obskyr bar. Ska bli trevligt.

Royal lazy type!!!

Jag och Papatsu har plundrat Initial Fashion co Ltd i Causeway Bay på allt fint.

Bland annat köpte han fina, fina accesoarer från japanska märket Royal Lazy Type som de har ett samarbete med. 

Kolla här bara:

Ring gjord av gamla delar av en klocka.

Och monokel. 

Seriöst. Vad mer kan en önska sig?

Nya ögon

Det är farligt med långväga gäster.

De ser allt fint som inte finns hemma.

Och sen vill de köpa det.

Det är lätt att dras med i shoppingentusiasmen.

Nähäpp

Jag kan inte blogga så mycket när jag har Långväga Gäster här.

Det är lite synd eftersom man gör så mycket mer fina saker än vanligt då.

städpaus

Har inte tid att blogga.

Måste skuras putsas och fejas.

I morgon får jag besök från Sverige.

Smell you later, baby.

Det här, mina damer och herrar, är två av de bästa, godaste herrparfymerna som finns.
Träffar jag folk som doftar utav någon av dem vänder jag ofelbart mig om efter dem på stan och tvingas motstå impulsen att hoppa på dem och inhalera dem på stället. Jag vågar till och med påstå att min hjärna instinktivt sänder ut ett meddelande som säger:

"Du vill ligga med vad det än är som doftar så här gott!" 

Det brukar dock oftast gå över rätt fort, när man granskat det väldoftande objektet i fråga, men det är ta mig tusan inte ett dåligt första intryck.

Paul Smiths "EXTREME" trumfar för övrigt DKNY:s "Be Delicious". 

(EXTREME trumfar f.ö. allt, skulle jag vilja säga.)

Och det är faktiskt inte bara för att den är randig.

retaining water, typ

Är det någon mer som liksom blir tjock om fingrarna när de dricker alkohol?

Efter ett par glas vin känner jag hur mina händer svullnar upp.

Vad fan är det om, egentligen?

Och så var det över...

Fem minuter tog det. Så var det omsorgsfullt uppsatta, hopvikta, smakfullt matchade borta. Poff!

Bästa minnet från dagen:

Tjej 1 och 2 försöker ta sig fram till bordet på Damavdelningen med fint vikta tröjor som kom med den första av de två extra leveranserna för dagen. "Gör plats, gör plats!" ropar en av grabbarna som går före för att röja vägen åt dem. Tjej 1 kommer fram och lyckas lägga ner sin bunt med tröjor. Tjej 2 kommer inte riktigt fram samtidigt som folkmassan trängs för att få tag på en av de nyanlända tröjorna. Tjej 1 säger till Tjej 2 (med skräck i blicken) "Släng det bara!", vilket tjej 2 gör, samtidigt som hennes kropp rör sig bort därifrån. Två sekunder senare går det inte att flytta sig en millimeter för trängseln. 

Ni är galna, men sköna, kära shoppare.

Idag är det premiär!

Comme des Garçons.

Undrar hur många som kommer storma butiken...

Jag ska jobba i svart cocktailklänning och rött läppstift.

Media kommer ju för fan...

Gay salt pinne?

Jag blir medbjuden på middag per telefon tillsammans med Heafer och en annan kollega precis innan jag hoppar på bussen hem till hotellet.

- Mm, jag är skittrött, men jag ska bara hem först så ringer jag upp er när jag är på väg ut, säger jag.

När jag väl klivit innanför dörren tar det 20 sekunder för mig att sparka av mig skorna, krångla av mig strumpbyxorna, knäppa upp bh:n och stå i full färd med att ta ut mina linser. Ungefär här inser jag att det inte finns en chans att jag tänker krångla mig tillbaka in i mitt "utomhusfodral" igen. Så jag ringer Heaf och meddelar att de får äta middag utan mig. Jag tänker stanna hemma och äta kringlor i bara trosorna, nämligen.

Kringlor, förresten. Det är väldigt nostalgiskt, trots att jag inte kan minnas att jag någonsin åt dem som barn. Det kanske bara är för de känns så gammeldags. Vems jobb är det egentligen att böja till alla salta pinnar, undrar jag...

Man kan må lite illa om man äter för många kringlor också, vill jag att ni ska veta.

Ett Hong Kong gjort av socker

 

En av de allra finaste sakerna med att bo i Hong Kong är de höga husen man omges av. Liksom i Tokyo är det en blandning (om än inte riktigt lika mycket sida vid sida av varandra) av glittrande skyskrapor, små ruckel med plåttak och andra höghus. 

Glittrande skyskrapor är alltid fina att titta på, och rucklen har sin charm, men det är de här andra höghusen, lägenhetshöghusen, som ser ut att vara gjorda av som samma godis som man gör godislego eller godishalsband av, som fascinerar mig. 

Överallt tornar de upp sig, ofta tjugotalet våningar över marken.

På långt håll ser de ut som om de går att äta.

Jag vågar inte testa.

Moderna pepparkakshus.

Undrar om de vet om det.

Att de bor i godishus, alltså...

O-jul

Det är inte, jag upprepar, INTE jul än.

Dagen efter Halloween var fasader och köpcentrum täckta av julkrafs.

Fast jul är fan trevligt.

Jag får åka hem och träffa min familj efter jul.

Efter jul...

Haha, då får de inga julklappar.

Good news everybody...!

...men jag vågar inte berätta än. 

Fint är det i alla fall.

Omtänksamma vänner

Får ett sms från den omtänksamma husflatan på vägen hem:

Det är kyligt idag la!

ta på dig ordentligt med kläder

så du inte blir förkyld

Pfffft, säger jag.

JAG HAR VART PÅ STRANDEN!

Fast det var kallt.

Det var liksom kallt redan när jag gick hemifrån och ångrade att jag var barbent.

Inte en jättebra dag att gå till stranden på kanske.

Fast solen sken.

Och det är ju trots allt det som räknas.

Made in China

Har ni tänkt på hur mycket som är "made in China"?

Eller "made in Bangladesh/India/Indonesia" för den delen också.

Det är rätt mycket prylar.

Plastsaker. Teknikprylar. Kläder.

Hemma i Sverige, vad betyder det egentligen?

Kina, Indien, Pakistan, Singapore och alla andra länder som alla våra prylar är tillverkade i hamnar i samma fack. "Made in Länder Väldigt Långt Borta". Det betyder inte så mycket för oss.

Men så flyttar man på sig så att det plötsligt betyder "Made in Länder Relativt Nära" och till och med "Made in Landet Intill" och upptäcker att det finns en distinkt skillnad.

I Hong Kong går till exempel kunderna på H&M och kollar på lapparna i ryggen. En av anledningarna till varför H&M är så populärt i Hong Kong är att våra leverantörer befinner sig till stor del i Bangladesh och Pakistan.  Ett "made in Pakistan" trumfar ett "made in China". Man vill inte ha saker tillverkade i Kina eftersom de inte anses pålitliga. 

I Kina tummar man på kvaliteten. I Kina är alla korupta. I Kina äter man barn till frukost. 

Och jag kan inte låta bli att undra om det bara är en massa propaganda, eller om det faktiskt ligger någonting i det, bara det att vi i Sverige och Europa har varit förskonade från kinesiska skandalprodukter...

November

Törnrosar i hundra år innan jag äntligen stiger upp ur sängen kl 11:30.

Och så ser jag att solen skiner ute för första gången på nästan två veckor.

Och jag har noll planer för dagen.

Jag skiter i om det är kallt. 

Idag ska jag banne mig till stranden.

Klubbtankar

Var ute på Fong, Sugar och nån mer klubb, som var helt ny som jag inte kommer ihåg namnet på, i LKF igår.

Om man gillar proppfulla klubbar där majoriteten är icke-hongkongeser ska man gå till Fong.

Om man gillar lagom fulla klubbar där man kan träffa hongkongnesiska rappare och få glowsticks i entrén ska man gå till Sugar. 

Sugar är fint.

Så kan man dansa, dansa, dansa tills man inte kan dansa mer och sen tar man en taxi hem och går och lägger sig efter bara pyttelite fyllebloggande.

Saker jag tänkte på samtidigt som jag dansade igår:

Vad är dealen med tjej+tjej porrdansande?

JA, det är klart att jag gör det själv, men mer som karikatyr än på riktigt: "Kolla grabbar vad jag kan vicka på höfterna och orma omkring..." Det finns de som går in för det på allvar. Sånt är lite läskigt.

Vad är dealen med att folk blir helt till sig över kändisar?

Den där rapparen. Inte var han snyggare än alla andra, inte var han mer karismatisk, inte var han mer välklädd, men den amerikanska kinesiskan blev helt till sig. Typ: "I can't believe att jag träffat värsta kändisen..." och jag bara "I can't believe att du faktiskt vill ligga med honom..." Fast vad vet jag, han kanske var fantastisk på att snacka, eller nåt. Han var ju trots allt rappare.

Borde man inte designa skor med fötterna som utgångspunkt?

Eller är det en jättekonstig tanke? Själv dansade jag runt i platta skor igår och inte en enda gång tänkte jag "aj, mina fötter."

cool bild tagen från Nick Veasey

Harajuku + Comme des Garçons

Så har då den andra H&M-butiken i Tokyo öppnat. Japanerna köar sedan kvällen innan i kylan och verkar vara skitnöjda.

Kolla in det blonda snyggot som står och high five:ar de första kunderna.

Det är vår härliga butikschef.

Nu blev jag sådär jobbigt sugen på att åka till Tokyo och jobba... NuNuNuNU!

Undrar hur länge till jag måste vara kvar här...?

Jag ska inte blogga...

...i det här tillsåndet har jag ju kommit överrens med mig själv om.
Så det blir inget skrivet om klubbandet och den hongkongnesiske rapparen som två av tjejerna i mitt sällskap drog hem med.
En utav dem med motiveringen "Ursäkta, men jag måste liggaaaaa."
Fair enough, men han var ju inte särskilt snygg faktiskt. Fast han verkade trevlig...

Men gud, ögonen mina försöker typ kollapsa in i sig själva.
Dags att sova kanske.

Helghelghelg!!!

Äntligen!
Så efterlängtad!
Och inte två, utan TRE dagars helg...!

Jag firar med att bjuda hem lite folk från jobbet.
Första gången jag har folk här.
Om det kommer nån dvs.

Eller, det är klart det kommer folk.
Jag har till och med lockat med pannkakor.
Fast jobbigt om ingen skulle komma.

Eller om bara EN skulle dyka upp.
Eller... i och för sig...
...mer pannkakor till mig!!!

Harajukubutiken

H&M-butiken i Harajuku står nästan färdig.

Fattar inte att jag missar den andra öppningen av H&M i Japan också. Det är inte utan att det svider lite, men nu har jag vant mig. Det gör inte så mycket.

Och nästa vecka, torsdag den 13:e November (8:e November i Japan), har Commes des Garçons-kollektionen premiär. Som vanligt gäller det att vara ute i god tid om man vill nappa åt sig något av de åtråvärda plaggen. Folk bara roffar åt sig och ställer sig i kö och handlar utan att prova. Förra samarbetet med Roberto Cavalli vet jag att det, i Hong Kong, kom in ett gäng där en styrde stegen mot underdelar, en mot överdelar och en mot det som var kvar och så plockade de ständerna rena och köpte... allt. Typ. Sen kunde man naturligtvis hitta plaggen på eBay eller nån annanstans för tre gånger priset. Men, men... Det gäller att vara snabb alltså.

När vi ändå är inne på ämnet H&M kan jag upplysa er om lite mer diskreta, nästan hemliga, finheter som är på gång på ungdomsavdelningen. En ny, lite mer party kollektion har funnits ute i butikerna ett slag. Den känns igen på att det står DIVIDED i guldbokstäver på lappen i ryggen. 

Och premiär idag: En exklusiv kollektion där vissa plagg (här i Hong Kong) bara kommer i 14 exemplar. Alla plagg är svarta, de flesta är klänningar. Perfekta för nyårsfesten, om man börjat planera såpass långt in i framtiden. Känns igen på att det finns en rosa lapp under "DIVIDED"-lappen märkt "exclusive". Bland annat kom det in en klänning och en kjol i svart läder. Totalt tror jag att det ska vara ca 10 plagg som ingår i den serien. I min butik, som är den största av de två som har Divided-konceptet har vi redan sålt slut på somliga av plaggen, medan vi fortfarande väntar på att andra ska levereras till butik. Om ni har vägarna förbi en H&M-butik med ungdomsavdelning snart kan ni gott ta en vända och se själva. Och det riktigt fina? 

Plaggen är inte dyrare än en genomsnittsplagg. Bara väldigt mycket mer exklusiva.

Simpsonseffekten

USA röstar fram en vettig president (det var på tiden!!! Hurra!)

samtidigt som Kalifornien röstar igenom Proposition 8 med 51.9% av rösterna. Fy faen alltså!

Det innebär att man nu häver rätten för homosexuella par att gifta sig.

Och ja, det samma lag som man röstade igenom för typ ett ögonblick sen.

Två steg fram, ett steg tillbaka.

Fy fan för idiotpuckon. 

Visst blir man arg!?

Nåja, men där har ni Simpsonseffekten.

Nånting fint eller jätteovanligt händer. 

Typ: Det visar sig att Homer är smart och han börjar hänga med Lisa. Fint! Jättefint!

Men i slutet åker den där kritan ändå upp i näsan igen och nästa avsnitt är han precis lika korkad.

Man känner sig lurad.

Snyggaste ljudet nånsin

Två veckor sedan min senaste lektion.

Jag har inte alls övat särskilt mycket.

Varit för trött på kvällarna. Typ.

Ber om att få en melodi i läxa utöver kantonpoplåten jag ska lära mig, eftersom jag vet att jag inte kan lata mig då. Måste öva massor för att lära mig spela melodier. 

Visst kan du få det, säger Daddy och spelar ett riff på sin elgitarr.

Så tar han min stålsträngade gitarr och ger mig elgitarren i stället.

Sen sätter han på disten.

Preewng, prewng, preeewwnng, säger elgitarren när jag spelar på strängarna och mina inälvor smälter och blir till flytande guld i min mage.

Åååh, det är nåt med ljudet av en distad elgitarr som... tja, som får ens inälvor att smälta!

Och när det är en själv som åstadkommer detta fantastiska oljud... Det är nästan så man får lust att hångla upp sig själv!!!

När gitarrlektionen är slut rinner jag iväg mot MTR-stationen och tänker att jag måste, måste, måste köpa mig en elgitarr och bli duktig på att spela (ungefär som när jag gick i högstadiet!!!). 

Känslan, människor, känslan! 

Helt fucking jävla Oslagbar!!!

Det känns... som om mina öron fått ligga. 

Jo, ungefär precis så.

English translation (för mina vänner utanför norden, ni börjar ju bli en del nu):

My ears just got laid.

I'm buying an electric guitar.

Historisk förändring

Obama vann alltså valet.

Grattis USA.

Ska bli spännande att se var som händer de närmsta fyra åren.

Meanwhile, på den här sidan jorden, ska jag strax springa iväg till min gitarrlektion.

Jag har lagat ris!

...om det är meningen att ris mest ska smaka salt och lite unket.

Jag känner på mig att det är rätt sannolikt att jag skaffar en riskokare så fort jag sätter fot på japansk mark.

Jag känner också på mig att det är rätt sannolikt att jag kommer käka en 26-dollars nudellunch i morgon. 

Det är rätt lätt att sia om framtiden när man har makten att bestämma över den själv.

Alla borde prova. 

Man känner sig lite mäktigare i vardagen.

tv:n - min enda sanna vän

Det går två vänneravsnitt om dagen här lagom till att man är hemma från sitt tidiga skift. 

Vänner är gammalt.

Skrattar fortfarande ihjäl mig när jag tittar på det.

Varför är inga andra serier så här roliga?

Eller vänta...

SCRUBS och That's 70's Show kommer inte långt efter.

Skratta är bra.

Good shit.

She's got what they call "Milk money"

När jag var liten var vi fattiga.

Inte "Vi-har-inte-råd-med-en-ful-canada-goose-jacka"-fattiga",

eller "I-år-kan-vi-nog-bara-åka-på-en-semester"-fattiga,

utan snarare "Bara-dricka-max-ett-glas-mjölk-om-dagen"-fattiga.

För ett mjölkpaket i veckan var ungefär vad familjeekonomin tillät.

På den nivån.

Men nu är jag rik. 

Så nu ska det banne mig drickas ikapp.

- i mitt kök gråter ingen, INGEN! över spilld mjölk.

Modern toilet

Normalt sett äter jag inte på toa. 

Framför allt inte ur toastolen.

Framför allt inte det.

Normalt sett alltså.

   

Men går man på restaurangen Modern Toilet i Mong Kok har man liksom inget val...

Äckligast: Dricka kiwidricka ur en urinoar (min var den enda som var vit! eww!)

Tråkigast: Bajsglassen smakade ingenting! Nej. Ingenting.

Godast: Den där förrätten som serverades i en japansk toalett och skaldjurspastan i handfatet.

Finast: Bajskorvsformade lampor dinglandes från taket. Och såna där sugproppigrejer man använder när det blivit stopp i toa också! 

Sämst: Den riktiga toaletten i restaurangen delades med restaurangen intill och var inte spektakulär alls. Besviiiiken!

Inte leka med saxen

Nu har jag tunnat ut mitt hår!

Det gick jättebra!

I morgon ska jag köpa hatt.

(Fast det blev faktiskt helt ok.) 

The ever so terrifying nun/cat combo

...eller nåt.

I'll cut you good!

En och en halv månad efter har gått sedan jag klippte mig på hos den hiskeligt dåliga frisören på Toni & Guy. Inte förrän nu har mitt hår växt till den längd jag önskade få det klippt till. 

Äntligen!!!

Igår införskaffade jag en japansk hårtidning. Visserligen med inriktning på killhår (för att de klippningarna är mer intressanta), och visserligen mer än dubbelt så dyr som i Japan, men det följde med en sån här lurig sax!

Idag tänker jag klippa mig själv. 

Det kommer gå skitbra.

Enligt principen: Själv är bäste dräng.

Jojomen.

Ljus som ljus, säger jag.

Eftersom det är lördag jobbar alla människor jag känner.

Så jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen på dejt med Hong Kong.

Det är en rätt snygg stad måste jag säga.

Vem bryr sig om att man aldrig ser stjärnorna

när husen ger en samma känsla av obetydlighet?

Någon däruppe gillar mig. Jo så måste det vara.

Att partaja halva natten och gå och lägga sig klockan sex på morgonen för att sedan vakna till klockan 10:57 och vara jävligt utvilad... tja, det är rätt nice.

Det skulle kunna bero på att alkoholintaget inte var så massivt.

Eller så skulle det kunna bero på att jag lyckades med konsten att inte hångla med några kollegor alls. Och då var det ändå inte mindre än tre stycken som försökte...

Kyskhet. 

Min nya grej.

Kanske.

Vem fan försöker hångla upp en nunna, änyways?

Hallå...!

Gud ser dig!!!

Note to: future self

Axelbandslösa klänningar är INTE bäst på dansgolvet.

Så kommer vi ihåg det till nästa gång. 

Okej!!!?

Glorp!

Nu när jag strax är på väg ut reflerkterar jag över det här med alkoholtolerans.

Det är så jävla olika från gång till gång hur mycket man tål.

Man kan vara mer eller mindre tolerant beroende på vad/hur mycket man ätit, hur mycket man sovit, hur uppspelt man är och naturligtvis vad för slags alkohol man intar.

Men just idag, när min mage inte längre smälter, utan snarare förintar, mat känns det inte som om det där spelar någon roll.

Så här känns, snarare än låter, min mage när jag är hungrig: Glorp.

Och likadant när jag är mätt. Glorp.

Som om jag druckit lava eller nåt.

Glorp.