Akihabara

Snurrar runt i Akihabara i solskenet på min lediga dag. Det är någonting smått läskigt med Akihabara. Det är möjligt att det är den höga koncentrationen av nördar.

Jag har ingenting emot nördar, så sett. Jag har faktiskt rätt grova drag av nördighet i mig själv, men de här människorna verkar precis vara den sorts perversa, hämmade nördar som skulle kunna... säg, sätta upp dolda kameror på offentliga toaletter och filma kissande tjejer. Eller kidnappa någon som de sen låtsas ha ett förhållande med. Såna saker.

Kanske är jag bara väldigt fördomsfull. Kanske är de helt harmlösa hela bunten. Kanske är det bara för att det är 90/10 könsfördelning på gatorna och många av de andra tjejerna man ser på gatorna är såna som delar ut reklamblad för maid caféer iklädda korta french maid-klänningar som jag känner mig lite illa till mods.

Kanske, kanske, kanske, men jag kissar ingenstans i Akihabara. 

För att vara på den säkra sidan...

Länk till riktigt maid café här.

Cykel+Shimokita=Vilda Västern och Rosor

Jag älskar att min cykel pajjade. Bakhjulet vill inte vara med längre och jag orkar inte ta reda på exakt vad som är fel så jag slänger in den till de lokala cykelgubbarna. 60 pix och 20 minuter senare är den fixad. Cykelgubbarna måste ha gjort nånting mer än att bara fixa hjulet, det har aldrig förut känts så lätt att ta sig fram med cykel och jag flyger fram över gatorna. För att fira bestämmer jag mig för att se om jag kan cykla till Shimokitazawa, mitt andra favoritställe förutom Shibuya. Jag som alltid tänkt på Shimokita som ett slags Tokyos Haga, ett myskvarter, hittar en skylt som antyder att det kanske är lite mer åt vilda västern hållet


Det visar sig att jag inte bara kan cykla, det tar dessutom knappa 45 minuter, vilket gör det marginellt snabbare än att ta tåget. Jag kunde inte vara nöjdare. Eller jo, kanske om jag bodde i Shimokita. Springer in på Opt Label, en glasögonaffär, som jag frekventerat på sistone, jag ska samla glasögon har jag bestämt, och efter att ha provat mig igenom halva deras sortiment för kanske tusende gången bestämmer jag mig till slut för det här nördromantiska paret tonat lite i lila med diskreta blommor på skalmarna. Det är inte förrän jag kommer hem och någon påpekar att blommorna är rosor som jag inser att jag inte gillar rosor. Finns det egentligen någon blomma som är lika överskattad som rosen? Tvi! Det är därför jag ser så uppgiven ut på bilden också...