Cykel+Shimokita=Vilda Västern och Rosor

Jag älskar att min cykel pajjade. Bakhjulet vill inte vara med längre och jag orkar inte ta reda på exakt vad som är fel så jag slänger in den till de lokala cykelgubbarna. 60 pix och 20 minuter senare är den fixad. Cykelgubbarna måste ha gjort nånting mer än att bara fixa hjulet, det har aldrig förut känts så lätt att ta sig fram med cykel och jag flyger fram över gatorna. För att fira bestämmer jag mig för att se om jag kan cykla till Shimokitazawa, mitt andra favoritställe förutom Shibuya. Jag som alltid tänkt på Shimokita som ett slags Tokyos Haga, ett myskvarter, hittar en skylt som antyder att det kanske är lite mer åt vilda västern hållet


Det visar sig att jag inte bara kan cykla, det tar dessutom knappa 45 minuter, vilket gör det marginellt snabbare än att ta tåget. Jag kunde inte vara nöjdare. Eller jo, kanske om jag bodde i Shimokita. Springer in på Opt Label, en glasögonaffär, som jag frekventerat på sistone, jag ska samla glasögon har jag bestämt, och efter att ha provat mig igenom halva deras sortiment för kanske tusende gången bestämmer jag mig till slut för det här nördromantiska paret tonat lite i lila med diskreta blommor på skalmarna. Det är inte förrän jag kommer hem och någon påpekar att blommorna är rosor som jag inser att jag inte gillar rosor. Finns det egentligen någon blomma som är lika överskattad som rosen? Tvi! Det är därför jag ser så uppgiven ut på bilden också...