Skrivkramp och annat

Det kanske är för att jag har lagt ner läsandet av bloggar lite som jag inte skriver så mycket själv. Jag vet inte riktigt när det hände, men innan jag åkte ifrån Tokyo hem till sverige bestämde jag att det nog fick taggas ner lite på skärmtiden. Jag satt nog minst en timme om dagen och läste olika bloggar. Kollade bloggar flera gånger om dagen för att se om någon skrivit nåt nytt, läste lite aftonbladet, bloggade lite själv, snackade med folk därhemma och till slut blev det för mycket.

Men nu är det snudd på skrivkramp i bloggen och det visar sig i kommetarerna också. Jag skriver inte kommentarer i andras bloggar längre. Ibland så skriver jag något men bestämmer mig för att det är tråkigt och intetsägande och låter bli att skicka iväg det. För tänk om någon skulle få för sig att jag är tråkig och intetsägande! Ve och fasa! Idag har jag låtit bli att skicka kommentarer till Ozzys och Lenas bloggar.

För er som inte märkt nåt ännu är det mycket existensiella "vad-är-poängen"-funderingar som virvlar omkring i luften. Det känns som om jag blivit lite ihålig och allting verkar eka lite falskt mot väggarna. Det går säkert över i sinom tid. Det verkar som om jag, nu när jag lever ett av mina levnadsöden (bo i Japan), och det är på väg mot sitt slut, har kommit tillbaka till nåt slags sökande efter mening, efter nästa levnadsöde, och det är skitirriterande kan jag tala om. Men säkert nödvändigt och bla bla blalalhala. Nu ska jag gå och uppfylla lite mer levnadsöde och se om jag kan lära mig spela min låt på piano!