Men kom då...

Men fatta! En gång i halvåret, om ens så ofta, föds det en låt ur nånting, en kraft utaför mig, som jag inte rår över. En sån låt brukar ta en, max två, timmar att skriva och texten och melodin är så självklara att jag undrar varför jag inte kommit på dem förut och vart de egentligen har gömt sig alla de gångerna jag sätter mig ner och försöker tvinga fram en bra text men ger upp efter några rader. Igår skrev jag alltså en sån och det är bara de två sista raderna som vägrar komma, men det vet jag att de gör så småningom och då kommer de kännas lika självklara som resten av texten. Nu önskar jag att jag var grym på elgitarr och piano så att jag kunde spela den som den förtjänar också...