LURING!!!!!

Jag smet packade mina väskor och smet hem till Göteborg utan att tala om det för någon.
Ringde på dörren hemma hos mamma, som tog en halv minut på sig för att känna igen mig innan hon tårögt kramade mig sönder och samman!
Avlöste min mor vid kvart över fem på morgonen och beordrade henne lite sömn...
Nu sitter jag i vardagsrummet där de båda tvillingarna sover.

Moahahha.

GNöFnööögh

Jag har helt otrevligt mycket saker jag måste göra idag.
Och det enda jag vill göra är att sova.
Varför är allting så orättvist?!?!?

Klockan fyra i morse...

Vaknar klockan fyra och tänker för mig själv: Satan, vad skönt att vara ledig!

Någon minut senare inser jag dock att jag är vaken för att klockan har ringt och att jag därmed antagligen behöver gå till jobbet. Det tar mig en halvtimme att ta mig ut ur komma-upp-ur-sängen-ångesten. Ögonen är så trötta att de är gjorda av grus och jag inser att har cirka 10 minuter på mig att sminka mig och platta håret, som för dagen har valt att se ut som en blandning av penntrollshår och svinto, vilket innebär att jag måste välja: antingen foundation, eller ögonsmink. I normala fall skulle jag valt foundation vilken dag i veckan som helst, men de senaste dagarna har min hy plötsligt och oförklarligt blivit helt slät och fri från alla slags blemmor... Har nog aldrig haft så fin hy som jag har just nu, och jag vet vad det beror på. Gott folk, om ni också vill bli av med er problemhy ska ni inte följa alla de där råden i Cosmo, ni ska ni göra som jag och gå upp mellan klockan fyra och fem varje morgon, och se till att äta minst tre hamurgare i veckan!

Fattar inte att jag har gått runt utan foundation, och dessutom i glasögon idag, utan att skämmas. Antingen har jag blivit snyggare, eller så gör sömnbristen att jag helt enkelt inte bryyyyr mig.

God Jul!

Hej, alla glada, och god jul på er!

Måste sticka iväg till Shinjuku om 2 minuter på en julmiddag med Marie-Louise och ett gäng svenskar, men vaknade nyss och vet inte vad jag ska ha på mig för byxor...! (Nej, det här är inte Sverige så jag kan inte gå runt med bara leggings utan att få väldigt konstiga "mental-patient-på-rymmen"-blickar...!)

Men det går nog bra ändå!
Peace.

Att ingen skulle kunna gissa...

Att ingen skulle kunna gissa var mitt hår slutade och var min jacka började var den lömska planen jag hade i bakhuvudet när jag färgade håret idag.

Det gick!!!

Bleker håret

Bleker håret.
Gör ont som fan!

Nerding out!

Det här med att min bloggtemplate försvann ett tag pga att photobucketkontot blev inaktiverat (ja, inte raderat, jag har fattat det nu... hrm) och jag gjorde som Erik sa och flyttade över de flesta av bilderna till imageschack gjorde ju att jag öppnade upp HTML-koden i Blogger för första gången på länge.
Snubblade över BlogU, fullspäckat med tips och trix för Blogger och har tillbringat snart tre timmar med att klippa och klistra kod. Hittills har jag lyckats ta bort den svarta "kanten" runt alla bilder man automatiskt får när man laddar upp en bild på Blogger och lärt mig hur man gör fina pullquotes. Jag har misslyckats med att göra min header, alltså den översta bilden på bloggen, klickbar... men den biten är under konstruktion...
Rekommenderar alla pysselsugna Bloggerbloggare att kika in här:



...såvida inte det är sol ute.
Klockan är snart 15 och jag sitter fortfarande i min pyjamas med frukosten framdukad, och snart, mina vänner, är det mörkt igen...
Illa...

Bye, bye!

Nu har jag orkat fixa med den gamla templaten och säger hejdå till den gröna, tillfälliga som fick hänga med i hela två dagar...

På något sätt har dock inläggsrubrikerna blivit minimala och trots att jag letat vet jag inte hur jag ska få tillbaka dem till den gamla storleken. Jag har något vagt minne av att det var relativt lätt att ändra storleken på rubrikerna sist jag höll på och pillade med blogtemplates (två år sedan, mind you) så om det finns några blogspot bloggare som har koll på hur man gör: Tipsa gärna!

Whose line is it anyway?

Kollar på Whose Line Is It Anyway och skrattar så jag får ont i magen. Tankarna drar osökt iväg till vansinnigt duktiga GBGImpro (som gör föreställningar alltför sällan!). Har ni en chans att se dem nästa år, så ta den.

Garanterad skrattkramp.

Template uppfuck!

Så här såg min blogg ut när jag loggade in på den för någon timme sedan...

Mitt photobucketkonto har tydligen blivit raderat för att jag är för inaktiv!!!!

Vaddå: Vi raderar ditt konto för att du inte loggat in på 90 dagar?!

Jäla fascistmetoder.

Så jag kör på en lånad template ett tag, tills jag vet om det går att fixa...

Mardrömsflytt!!!

Igår på eftermiddagen hälsade vår butikschef att vi måste samla all REA på herravdelningen på ett ställe, i stället för att ha det utspritt på två ställen som det är nu.

Och eftersom jag var den enda i VM-teamet som jobbade både igår och idag tillbringade jag således min sista dag som VM, för den här gången, med att göra en flytt som skulle fått även de rutinerade VM:arna att bli nervösa... "Vi klarade oss på håret!" vill jag säga, men ärligt talat låg herravdelningen fortfarande i kaosets svallvågor när dörrarna öppnades för de första kunderna...

Firade med att dricka en massa öl, och snacka en massa skit med mina fina kollegor från olika golv efter jobbet.

Nu är jag lite småfull, och på vägen hem köpte jag en hel Vienetta-glass. Eventuellt hallucinerar jag, men jag tror banne mig att den ligger och ropar på mig i frysen...

Mmm... glass...

Sansade mig...

Tänkte titta in på ett cocktailparty som började klockan 20 i kväll, men sansade mig i slutändan. Det blir nog lite tufft att komma upp klockan 04 i morgon om jag inte går och lägger mig i ordentlig tid, särskilt med tanke på att jag gick upp klockan 05 i morse på bara 4 timmars sömn...

Stannar hemma i stället och äter ost...!!!

Sushi!!!!

VM:ade på mitt eget golv idag, och blev således självklart tvungen att vara avdelningsledare också, men tamejfan vad det var skönt att slippa springa runt på andra våningar. Bara hålla sig till sitt golv och matcha om...

Lyckades, fantastiskt nog, ta mig ifrån jobbet 10 minuter efter att jag hade slutat och firade med att köpa hem sushi för första gången sedan jag flyttade till Tokyo! Tänker knarka Scrubs och spela Mario Kart, och ge mig ut till Shibuya om nån timme för att köpa lite fina presentpåsar att lägga pepparkakorna från i förrgår i så att jag kan ge bort dem i morgon...!

Om pepparkakor och hångel...

Var ledig idag, och efter gårdagens tequilahävande på ROOTS i Shibuya, på en fest av och för H&M-folk, där jag träffade folk jag saknar som fan, bestämde jag mig för att stanna hemma idag och glasera pepparkakor till barnen på min våning.

Nu har jag visserligen flytt bottenvåningen den här veckan, till förmån för VM:ande på tredje våningen, och tamigfan så kul jag har! Jag jobbade själv i går och röjde runt som fan!

I övrigt hade jag världens chans till hångel nyligen (inte på H&M-festen alltså), men fegade ur.

Inte likt mig.

Kanske borde börja gå runt med en mistel i fickan som jag kan dra upp när jag behöver en förevändning att hångla upp folk. Seriöst, gott folk, man kan dö av hångelbrist om man inte passar sig!

Faktiskt tänker jag nog önska mig hångel , och en ny kamera, i julklapp av Tomten, bara för att vara på den säkra sidan...

Snabba ryck!

Ni vet det dära mötet jag inte tänkte komma rödgråten till häromdagen? Det var ett möte med min HR. I veckan som gick har jag förmedlat till alla mina chefer att jag vill byta lag. Hoppa över från avdelningsledarteamet till visual merchandiserteamet och gå upp klockan fem varje morgon för att matcha om avdelningar dagarna i ända.

Idag när jag kom till jobbet meddelade min butikschef att han ändrat mitt schema. Jag ska jobba i VM-teamet nästa vecka. (Antar att han vill se om jag pallar... little does he know att jag jobbat i VM-team längre än hela VM-träningen i både Hong Kong och i Norge, men hey, en vecka med VM:arna tackar jag inte nej till...)

Och sen inser jag att nästa vecka är i morgon.

I morgon klockan 6:30.

Och jag hade sena skiftet idag.

Förvänta er inga stordåd sådär första dagen bara...

Möjligen är jag en liten zombie i morgon bitti...

Hemma idag...

Sitter hemma idag och har inget av substans att dela med mig av.

Spelar Mario Kart på DS:en tills jag får ont i tummarna och funderar på att vaxa bikinilinjen, men det känns ju bara så himla onödigt så här års...

Noterar hur mörka mina ögonbryn ser ut på bilden.

Kanske skulle jag ta och färga dem ljusare igen...

Vad säger ni, ser de för ghetto ut till det här håret?

ALICE I UNDERLANDET!!!!!!!

Fick reda på det här idag:

Mars 2010, alltså.

I lose my cool

Jag Skype:ar hem till mamsen och hon bara: Åh, hör du? Brorsan säger hej!

Brorsan som i mitt två veckor gamla syskon som jag hittills knappt märkt av att han finns, mest för att han, tillsammans med sin lika gamla syster, finns på andra sidan jorden.

Men så: Ett gnyende.

Och jag tappar alla illusioner om att jag på något sätt har lite för roligt i Tokyo för att ha hemlängtan och lipar så mycket att jag snorar ner en halv servettask.

Och morsan lipar också, mest för att hon är efterpreggo-hormonell, och för att jag lipar...

Tänkte gå och lägga mig nu och tänka på slask, snöblandat regn, och allt annat som är ovärt jag kan komma på med att bo i Sverige.

I morgon har jag ett trevligt, och aningen spännande, möte att gå till och jag kan inte komma dit och vara alldeles rödgråten... sörrni.

Nu är det jul, uti vårt hus...

Kolla, jag har gjort julfint!

Det är alltså en sån där fin julblomma (som jag för tillfället glömt vad de heter) på bordet också, men det syns inte för min kamera är... tja... lite skruttig.

(Kära Tomten, jag önskar mig en ny kamera i julklapp...!)

...och de gamla fina björkgardinerna (som nästan fick mig att börja gråta av hemlängtan när jag först såg dem på IKEA) som förut hängde på väggen har nu blivit gardiner.

Kanske borde julpynta gitarren också... eller vad säger ni?

Wave?

Google Wave alltså...

Jag fick just en inbjudan och skaffade ett konto... tycker att alla kan skaffa så kan vi ta reda på vad... eh... tja... vad som är grejen liksom...

Gör det här.

Sääääng....

Kan knappt hålla ögonen öppna.

Har varit ute med mgr-teamet och lagt sjukt mycket pengar på tequila, men ingen taxi.

Somnade stående både på tåget och på tågperrongen i Shimokitazawa.

Klockan är 01:09, och jag ska bara tugga klart min onigiri.

Sen går jag och lägger mig och sover ända till klockan 04:30...

Hejja!

Bästa spartipset:

Skaffa nån att hångla med.

Det vet ju vemsomhelst att ligga och hångla är både gratis, roligt och värmande.

Seså, iväg med er och spara pengar nu.

Jag måste städa klart min lägenhet.

Ööööh, snille...

Kollade just på mitt hemskickade kontoutdrag från Citibank.

Drog fram en miniräknare, lite på skoj, bara för att se hur mycket jag spenderar på en månad...

Gissa om jag satte pepparkakan i halsen när jag insåg att jag förra månaden spenderade HELA min lön på typ... inget speciellt mer än mat...!

Och nu snackar vi alltså exklusive hyran.

Twittrade igår på skoj att jag kanske borde sluta lägga så mycket pengar på taxi och tequila... nu är det inte skoj längre. Det är blodigt allvar.

Och det blir inga fler IKEA-besök på ett tag.

Herreminget... jag kanske måste börja LAGA mat också.

Det var väldigt många...

...som tyckte att jag var söt idag...

...kan inte påstå att jag förstår vad de menade...

Ok!

Lyckades äntligen bryta cirkeln med folk som gråter på jobbet, lyckades äntligen ha sådär sjukt jävla kul ihop med inte bara mitt, utan två andra, nej tre andra, alltså faktiskt alla, golv i hela Harajukubutiken. Underbemannade och överarbetade lyckades jag få alla att leka sig igenom någonting som borde varit en jävligt tuff stängning, samtidigt som jag hade jävligt kul med kunderna. Bästa sortens dag.

Avslutade med en öl med min trainee och en grabb som jobbar deltid, och taxi hem, för att jag inte orkade bry mig om att hinna med sista tåget.

I utbyte fick jag lära mig den japanska ordet för förfest

I morgon är jag äntligen ledig!

Jag tänker stanna hemma och julpynta, lyssna på julsånger och spela lite på min stackars försummade gitarr.

Visst låter det helt vansinnigt härligt?!

En ny gör dig i ordning på 5 minuter-video

Men de har ju missat EN viktig grej.

Han har ju inte tid att kolla sin mejl eller blogga...

Gårinte!

3:e skitdagen

När två av mina säljare (eller officiellt inte mina för att de jobbar på en annan våning), på olika dagar, blir så frustrerade att de får tårar i ögonen när man pratar med dem (och vi snackar inte vilka säljare som helst här, utan två av de äldsta, duktigaste och bästa) och erkänner att de är så less på den nya generationens avdelningsledare, då har vi misslyckats.

Som tränare, som avdelningsledare, som företag, men mest av allt som team.

För min del känns det sjukt svårt att tillhöra det som de nu tycker har blivit hierarkiskt och trångsynt. Så hårt att jag sväljer två tequilashottar på raken rätt efter jobbet för att bli av med den bittra smaken av besvikelse.

(Det var ju inte så här det skulle bli...!)

I morgon tar vi nya tag, och jag svär nu högtidligt, under tequilans inflytande, att de två aldrig mer ska behöva svälja bittra tårar av frustration på mitt skift!

Okej att en skitdag sällan kommer ensam, men tre kan väl räcka för nu, va?

I morgon kör vi härrrlig dag, ja?

Jäla skitdag x2

Igår.

Åh... tänk om det kunde sluta hända massa jobbiga grejer på jobbet.

Vad trevligt det skulle vara.

Börjar liksom känna av nackdelen med att jobba med människor.

De ska liksom hålla på och känna en massa grejer, tjafsa med varandra och börja gråta när de är trötta, eller bara inte kommer överrens.

Om folk inte skärper sig snart kommer jag bli en bitter avdelningsledare på riktigt. Det känns lagom tillfredsställande att behöva säga åt två nästan 30-åriga människor att de måste hitta ett sätt att kommunicera på utan att få varandra att gråta, och då få som svar från en utav dem: Men jag har ju rätt, eller hur?!

Dagis!!!

Dessutom jobbade jag till midnatt igår för att lyckas bli klar med alla Sonia Rykiel-förberedelser (start idag juh!) samt alla grejer som plötsligt skulle gå på rea idag...

Jäla Sonia Rykiel.

(Kolla gärna in, rätt söta grejer ändå...!)

Jäla skitdag.

Man ska inte vara ledig två dagar i rad. Man hinner varva ner för mycket.

Ha för roligt.

Och så kommer man tillbaka och är alldeles bitter.

För att man måste jobba.

För att man har fått en ny partner på B1:an (och nej, det blev inte min gamla trainee, hon är på en annan våning) som inte är så himla bra på att kommunicera.

För att ens trainee, som är i sin testvecka, och därför borde bete sig som en riktig avdelningsledare, missar vissa ganska viktiga grejer, som att lägga morgondagens schema så att han får göra det när vi redan slutat för dagen i stället.

För att jag har ont i huvudet, antagligen för att jag har ont i axlarna för att jag köpte så jäkla mycket småprylar och maaaaaat (ost och pepparkakshus!) på IKEA igår som jag sen blev tvungen att släpa hem.

Fast hade jag inte tagit mig hela vägen ut till IKEA hade jag inte haft min fina vän Singoalla här att trösta mig nu heller, i och för sig.

Kära Tobias...

Tobias, en läsare som kommer till Tokyo, undrar i en kommentar ifall vi inte kan träffas när han är här och kanske äta lite sushi...

Och på det svarar jag: Det är klart vi kan!

Om inte annat för att jag ska kunna visa dig att det finns roligare saker att äta i Japan än sushi...

... som stingrocka med majonnäs, till exempel. (Oväntat gott!)

Gårdagens äventyr

Igår när jag tvingat med min nyaste trainee till Wired Cafe efter jobbet för att käka deras asgoda french toast som man aldrig kan beställa på lunchen eftersom man är hungrig och vill ha "riktig mat", fick jag ett sms från Makoto som undrade om jag inte ville hänga med och kolla på julljusen på Omotesando.

Egentligen känner inte vi varandra särskilt väl alls, jag och Mako-chan,

men Makoto är en människa med en rätt trevlig ADHD-störning som går ut på att han alltid är pigg på att göra någonting kul. Med vemsomhelst. Mest hela tiden.

Och tydigen är han inte rädd för att träffas för att "bara hänga", vilket japaner annars kan vara relativt dåliga på.

Ungefär så låter det när man är med honom:

Nu? Nu? Nu? Vad ska vi hitta på nu? Vadvillnihittapå?Jagvetvikangåochdrickadrinkarpåcatstreet, låterintedetbra? Jagärhungrig, jagvillätagrillspett, kanvigånudå, komsågårvi!

...och det är väldigt svårt att inte ryckas med.

Han ringde också upp en av sina bästa vänner, Maki, som lekte paparazzi mest hela kvällen och eftersom det börjar verka ganska sannolikt att jag har tappat bort min kamera (ve och fasa!!!) tänkte jag vara så fräck att jag lånar hennes bilder och bjuder på en "best of gårdagen".

Jag, min trainee Kensuke, Maki och Chupa Chups-klubbor.

Tusen juleljus i bakgrunden.

Mako-chan i fula sweat pants till vänster.

Vi intar the Hub och beter oss som om vi bor där.

Halvligger i sofforna och slökollar på fotboll.

Och sen, från ingenstans: Tequila!

Och ni vet vad som händer när tequila är inblandat, va?

ALLTING blir roligare! ...speciellt om någon får för sig

att tokfnittrandes rita fina mustascher till alla.

...och naturligtvis dyker tequilamonstret upp också.

(Notera att jag och Kensuke leker med våra tequilamonster i bakgrunden.)

Grrr?

RIKTIGA paparazzibilder!!!

(Japaner har så känsliga ögon att de måste ha solbrillor på sig

MITT I NATTEN!!!! Visste ni inte, va?)

Ni gillar min nya kappa, visst?

För övrigt funderar jag på att fråga Maki vad hon har för sorts kamera. Det blev ju skitbra bilder, juh!

Frukost 12:36

No joke: Äggröra och pulvermos med basilikasås.

Om jag skulle vara med i "Du är vad du äter" och få en hel veckas matintag upplagt för mig på ett bord skulle jag nog, helt allvarligt, bli lite rädd för mig själv.

Tack till syrran som postade hit pulvermos för att tillfredsställa mina internationella cravings.

Nu räcker det!!!

Igår var jag på bästa glöggpartyt och överdoserade på socker hemma hos My i Kawasaki. Eftersom det är långt till Kawasaki och jag jobbade tidiga skiftet hade jag bestämt redan innan att det verkligen inte skulle bli någon övertid för mig och, eftersom det var en relativ lugn dag lyckades jag faktiskt slänga ifrån mig namnbrickan och sticka iväg bara någon minut efter att mitt skift var slut. (Seriöst, minuter = rekord!!!)

Vidare till fint glöggparty där jag hamnade i någon slags sockerkoma och träffade väldigt fina människor och åt en massa pepparkakor. Tyvärr kan jag inte hitta min kamera så det blev ingen bild på min fina outfit (som jag panikköpte på lunchrasten eftersom jag inte tyckte att jag var piffig nog) som till slut ändå visade sig vara mer piff än vardag. Fast det hade mer med sällskapets generella klädkod (exkluderat My själv som var helt underbart fin i sin blå sammetsbolero) att göra än att det var jag som hade överpiffat.

Vad jag ville komma fram till här var väl kanske någonting i stil med att jag verkligen borde sätta ner foten och sluta göra så vansinnigt mycket övertid! Förtlåt, men det går liksom inte längre. En måste ju få lov att ha ett liv emellanåt också. Jag vet, jag vet, det är inte särskilt japanskt, och "alla andra gör ju övertid" (helt sant, ALLA andra gör minst lika mycket övertid... ), men näe... NU FÅR DET VARA NOG!!!

...och jag kan inte tänka mig något bättre tillfälle att försöka trappa ner på övertid än just nu, när saker och ting äntligen lugnat ner sig lite...

Syskon

Jag fick veta, när jag precis flyttat till Japan, att min mor var gravid.

Och inte så lite heller:

Tvillingar.

Den planerade födseln var 10/12, men kidsen hade visst bråttom, för när jag slutade jobbet idag hade jag blivit sms-bombad av lillsyrran som hälsade att jag nu har ytterligare en lillsyrra och en lillbrorsa att plåga!

Vill se barnen NUUUU!!!!!!

Kommer lätt vara gulligaste kidsen på jorden.

LÄTT!!!

36 timmar: Vad ska jag ha på mig?

Jag ska på glöggfest hos fina My på lördag eftermiddag. Faktiskt ska jag bege mig dit om ganska exakt 36 timmar, men jag vet inte vad jag ska ha på mig.

Så jag ger er nöjet att bestämma:

Vardagligt med lite piff

eller

Partyparty

Tänk på att det alltså är en glöggfest hemma hos någon, och sannolikt inte kommer finnas något dansgolv...

36 timmar från och med:

NU!

Inte alls terrorist...

Idag går jag till jobbet och gör min allra bästa "äkta svenska flicka"-imitation.

Eller om det är "milk maid"-imitation, kanske. Det är lite svårt att avgöra, för det vet ju alla: att riktiga svenska flickor alla är blonda pigor som mjölkar kossor om dagarna och rumlar runt i höet om kvällarna.

Eller hur?

För övrigt: mittbena.

MITTBENA!!! Det har jag nog inte haft sedan mellanstadiet!!!

För övrigt...

...hur roligt är inte det här?:

http://hotgossips.blogg.se/

...som ett svenska Gossip Girl, fast med svenska bloggbrudar.

Efter fem minuters läsande bryr jag mig inte om att jag inte har en aning om vem "Dessie" är, jag är ändå helt fascinerad av mobiltelefonbråket, samt det faktum att vissa bloggare (som man ju ändå får anta sitter och skriver väldigt många timmar av sin tid) på allvar tror att man skriver "gemför" i stället för "jämför".

Gemför?

Vad fan är GEMFÖR!?!??!?

Glöm den borttappade telefonen, det här är en mycket större skandal.

YellowTokyo testar: Fish jerkey!

...bara för er skull, kära vänner - torkad fisk.

Bilden efter denna, den där jag gör en "eeewww"-grimas, har på något sätt försvunnit ur mitt iPhotobibliotek, men vi kan konstatera att det inte var någon höjdare direkt.

Alla japaner kring bordet svor dyrt och heligt att det inte var så gott för att vi gick till en sån billig izakaya, men jag vet inte... fish jerkey låter som någonting som är ganska svårt att lyckas göra om till god människomat. Hade jag varit katt kanske...

Sesamtofu (till vänster) gillade jag dock desto bättre.

Mmm, sesamtofu...

Slut

Tog mig till slut ut till Shinjuku och lyckades få till en "YellowTokyo testar" på en izakaya.

Men mer om det i morgon. Nu ska jag sova.

My progress so far...

Har duschat i hundra år och sminkat mig.

Klockan är 16, lägenheten är fortfarande stökig, och nu har jag inga kläder på mig längre.

Jag vet inte om det går framåt eller bakåt här...

Jag tror det är bäst att jag tar och kollar klart på nästa avsnitt av FlashForward och samlar mig lite här...

Goooood morgon...

Idag skulle jag alltså gå upp lite småtidigt, käka frukost, städa lägenheten, se till att jag såg presentabel ut för att åka in till Shinjuku runt tretiden för att eventuellt köpa en jacka.

Nu är klockan strax över halv två och jag ser ut så här:

No go, för det där med att "se presentabel ut" alltså, men jag åt en fantastiskt fin frukostgröt full med kiwi och jordgubbar, så på den fronten ligger jag på plus.

Tror ni att jag kan gå ut så här (ingen bh på mig heller) och säga, ifall någon undrar, att jag faktiskt åt en väldigt lång och väldigt fin frukost idag, snarare än att klä på mig, borsta tänderna (och håret!) och sånt trams?

Och lägenheten ser ut som fan den också... men solen skiner ju. Alla vet att man får frikort på städning när det är solsken ute.

Ja?

Hallelujah

Klockan är 22:50 och jag borde verkligen sova.
Ska bara spela igenom Rufus "Hallelujah" en gång till.

Power up

Hmm... jag skulle så gärna vilja blogga upp nåt galet typisk Tokyoesque-roligt, men i morgon jobbar jag 6:30 skiftet för tredje dagen i rad. Igår var jag ute och tog en öl efter jobbet (klockan 16 mind you!!!) hemma vid 19 och i säng vid 22:15. Hehehe, allting blir liksom lite förskjutet när man måste gå upp så tidigt. Insåg idag att jag konsekvent glömmer bort att umgås med folk som inte befinner sig i min omedelbara närhet (minne: guldfisk i kombination med aningen udda arbetstider...), vilket resulterar i att jag är som mest social med de som jobbar i min egen butik. Inte alls otrevligt, men det vore ju kanske kul att umgås med folk som jag inte jobbar med 8 timmar om dagen också. För omväxlings skull bara.

Men vet ni, snart, typ i övermorgon kommer jag utexaminera en av mina trainees, och hon blir kvar på mitt golv (fatta peppen med att få jobba ihop med en avdelningsledare man själv tränat upp!!!) och jag har en trainee kvar som börjat få alldeles fint grepp om grunderna, vilket innebär att jag från och med nästa vecka kan jag dela upp arbetsbördan på två (och en halv om man räknar min andra trainee)! Lite mer än dubbelt så många avdelningsledare på B1 helt plötsligt, vilket med andra ord kan komma att betyda att jag kommer ha lite mer fritid att leka på.

Hurra?
(Hurra!!!)

Och så funderade jag på en grej idag. Riktigt mycket funderade jag.
Ni vet att nästa H&M-samarbete är med Sonia Rykiel, va?
(Sonia Rykiel ♥ H&M, i butik lördagen den 5:e december. Så nu vet ni.)
Det är jag och en VM som ska hålla i all planering för Rykiel.
Det knepiga?
Samarbetet är underkläder.
Damunderkläder.
Det har absolut ingenting med B1, alltså herravdelningen (alltså MIN avdelning) att göra.
Undrar om min butikschef, som utsett mig till huvudansvarig, är medveten om detta...

Alla goda ting...

Visst man kanske mår lite illa och sådär om man häller i sig ett gäng på raken, men Mojitos x3 är tydligen det rätta antalet att dricka om man vill somna så fort man lägger huvudet på kudden och vakna utan baksmälla.
Varsågod, gratis alkoholisttips för er med sömnsvårigheter.

PB&J!

Idag är min andra lediga dag i rad!

Igår tillbringade jag dagen med att pyssla en fotobok till Tomoko som fyllde år för tre veckor sedan och fortfarande inte har fått någon present, och idag tänkte jag stjäla Tomokos polare Masaharu och gå på bio eftersom det regnar.

Medan jag väntar på att han ska svara på mitt sms tänkte jag käka upp den här jordnötssmör- och jordgubbssyltmackan.

Den får mig att känna mig som om jag är 8 år gammal...

Weeeeee!!!!

Bilder från igår

Seriösa pojkar.

Glada pojkar.

Jag och "Papa Bear".

Jag och Yuukis mössa.

(Kanske borde skaffa, ja?)

Frukost 12:02

Ughhh.

Vaknar av att min väckarklockan ringer runt klockan 10.

Vill slå mig själv för att jag inte kommit ihåg att stänga av den på min lediga dag. Stänger av alarmet. Tänker på hur skönt det är att jag är ledig idag.

Inte behöva göra någonting.

Jag är nog fan lite bakis efter de där 4000 ölen jag drack igår med grabbarna från B1.

Tänker att jag nog vill gå ut och köpa apelsinjuice.

Vill inte ni också dricka en liter apelsinjuice dagen efter att ni har varit ute?

Så ringer väckarklockan igen.

"Men det var då fan..." tänker jag.

"Av med dig klockjävel!"

Och så ligger jag i sängen en stund och tänker på hur kul det var igår.

Hur jävla roligt det är att umgås med Sales Advisors från sitt eget och andra golv. Man för liksom höra saker man annars inte har chans att få reda på. Vad de tycker om varandra, om deras jobb, om deras liv... tänker jag.

Väckarklockan ringer igen.

Hmm... vänta nu lite.

Ställde jag klockan när jag kom hem?

Det gjorde jag ju fanimig.

Varför gjorde j...

Eeeeyyyyy.

Jag ska inte alls vara ledig idag!

Jag ska jobba sena skiftet!

Upp, på med regnstövlar och köpa en liter apelsinjuice från 7-eleven.

Snart dags att gå.

Jag vill mest sova.

Frukost: 05:15

Jag var uppe till klockan 00:45 igår och la klart Decemberschemat för mitt golv. Såg till att alla hade minst en tvådagarsledighet (om man inte anstränger sig lite blir det sällan så att man har två på varandra efterföljande lediga dagar under en vecka), att ingen jobbade mer än fyra dagar i rad ifall de inte fick sin tvådagarsledighet direkt efter det, att ingen råkade ut för ett tidigt skift rätt efter ett sent (13-22 och nästa dag 06:30-15:30 eller ens till och med 8-17 är liiiite för hårt...) och nollställde "flextimmarna" så nu är schemat klart att sättas upp.

Eller nästan.

Måste trixa lite med nyår och 1:a januariledighet som är en stor familjehögtid (fatta att H&M Harajuku är öppet 365 dagar om året. Eeeh... ingen jävel ger sig ut och handlar den 1:a januari...) så att det blir så schysst som möjligt, utan att pajja allt med flextimmarna.

Känns rätt bra, gott folk.

Rätt jävla bra ändå.

Jimmy Choo ♥ H&M idag!!!

Idag ska jag bara gå och öppna Shinjukubutiken och ställa mig i det kaos som kommer vara Jimmy Choo for H&M.

Är det någon av er som har tänkt handla?

36 timmar

JO!!!

Jag har tänkt lite på det här med låta er läsare styra en bit av mitt liv och kommit fram till att vi ska mjukstarta lite. Vi säger så här:

Vad vill ni först få chansen att bestämma åt mig?

36 timmar från och med... NU!

Twoinone

Sneak peak på "mitt nya hår" (jag ska ta en bättre bild någon annan gång...) och "YellowTokyo Testar" i ett.

Först:

Kolla mitt nya hår!!!

Vad långt det är, vavava?

(Man ser om man tittar noga...)

Sen:

YellowTokyo testar Japans svar på "Piggelin".

Slutresultat:

Mmmmm... Piggelin. Fast med gräddglass och små hårda godisbollar inuti.

Inga protester här

☆☆☆

Tre av fem stjärnor.

Kunde varit lite mer inovativ glass.

Jag menar, det finns ju redan piggelin!

(Inte i Japan förvisso, men ändå...!)

Va?

Jag är inte helt säker på vad som hände efter att jag varit hos frisören idag. Jag hörde eventuellt av mig till Masao (en av VM:arna som jag inte länger jobbar ihop med). Han tyckte eventuellt att jag skulle komma till Shibuya och hänga med honom och andra VM:ar, och det slutade möjligtvis med att ett gäng på en 7-8 personer begav sig till Gas Panic i Shibuya klockan 21:30, dansade runt som idioter och hade allmänt askul på en av jordens mest smaklösa klubbar.

Eventuellt var det så det gick till ikväll.

Jag kan inte säga helt säkert.

Och eventuellt måste jag verkligen gå och lägga mig nu.

Eller ännu hellre: nyss.

Ljug, ljug.

Jag ljög förresten häromdagen.

Det var inte igår jag skulle färga håret.

Igår skulle jag visst jobba.

Men idag.

Om en och en halv timme.

Då jävlar!

(Kanske borde sätta på mig lite kläder...)

Spotify meeeeee!

Nu har det gått 14 dagar och jag måste skicka ett nytt mejl till min syster och få henne att logga in på mitt spotify-konto i Sverige så att jag kan fortsätta lyssna på Martha Wainwright på repeat helt gratis!

Jag får inte noooooog!

Abstinens, rentav.

Recept på hårförslag:

Jag har nu hittat ett nytt användningsområde för min blogg!

Så här:

1. Lägg fram en förfrågan

2. Låt puttra i kommentarsfältet i 36 timmar

3. Ping! Klart.

Tackar, tackar.

Och så här lyder planen efter noggrant analyserande av kommentarsfältet:

Nästa hårfärgning kör jag vidare på blont, eventuellt med lite honungsslingor, för att sedan möjligtvis gå tillbaka till någon form av mörkt nästa gång jag färgar håret.

Det här var ju riktigt roligt!

Jag kanske skulle utöka den här funktionen till att låta er bestämma andra saker åt mig också?

Vart jag ska äta lunch?

Vad jag ska ha på mig i morgon?

Vem jag ska hångl... eller, förresten... kanske inte riktigt så långt.

Fast det skulle kunna vara kul!

Som ett "Dice Man" fast med blogg i stället...

Sexy blonde

Slant lite med plattpången idag och råkade tillbringa en halvtimme
med att locka håret i stället. Och vart ska jag ta vägen med det
här håret, tro? Klubb? Middag med någon snygging? Nej. Jag ska jobba!
Såklart.
Det blir en fin kontrast till gårdagens glasögon och fulhår och mina
kollegor kommer inte veta vad de ska trycka om mig. "Idag är det
Snygg, men igår var det Supersunk. Jag är förvirrad!" inbillar jag
mig att de kommer tänka, fast sanningen är att de nog är för
upptagna med att bry sig om hur de själva ser ut för att lägga
märke till mina pendlingar.

Hursomhelst, som ni alla kan se är det dags att färga håret igen.
Jag hade tänkt färga kastanjebrunt eller så, men så såg jag mig
själv i spegeln nyss och tänkte: Aah, jag förvandlades till en
klassisk "Sexig blondin". Hilarious!!!

Så nu blev jag lite osäker.
Så jag tänkte att medan jag går och jobbar kan ju ni konferera och
komma fram till någonting bra, så kör jag på det sen. Bra, va?

Eeeeh... det har löst sig nu...!

Jag hittade ett mail i min inkorg i morse när jag precis satt mig för att käka frukost som fick frukostäggen att bli extrasaltade (känner nästan att det här med att gråta i mat kanske är det nya svart...) och tja, vad kan man säga?

Vi klickar på "refresh"-knappen och startar om, helt enkelt.

Från varsin sida på jorden, men ändå.

Nystart tackar man inte nej till.

Och hädanefter ska den enda maten jag gråter till vara lök.

Så det så!

Grattis!!!!

...Till Harajukubutiken på födelsedagen!

Förskjutningar

Vi skulle alltid vara vänner, du och jag, inbillade jag mig.

Vi skulle aldrig sluta skojbråka, aldrig sluta vara fåniga små nördar.

Du var den enda som inte bara underhöll mina barnsliga impulser, utan alltid hakade på dem till 110% vilket ofta fick andra, tråkiga människor att fnysa på näsan åt oss. (Men jag slår vad om att vi alltid hade roligare än varenda en av dem!)

Och mitt hjärta gick lite sönder när du flyttade ifrån Göteborg för att plugga. Du skaffade till slut flickvän och jag undrade kanske lite hur det skulle gå med vår vänskap, men det gick ju rätt bra ett tag.

Men sedan började du, sakta men säkert, försvinna längre och längre bort. Du blev två med henne. Vi sågs aldrig själva längre och du förlorade en smula av den där galenskapen jag älskade.

Och jag saknade dig och vår vänskap, men jag kom inte för mig att säga någonting då.

Jag ville inte verka självisk, och dessutom tänkte jag att det kanske skulle gå över. Att man nog måste få lov att växa ihop till en boll med sin kärlek, sådär i början, innan man börjar intressera sig för att träffa andra människor igen.

Dagen då jag skulle flytta till Japan för gott närmade sig med stormsteg, och plötsligt var det dags för en sista fika hemma hos dig.

Och jag var så pepp! Pepp på att sitta i din soffa och dricka te och snacka skit, kanske tala om för dig hur mycket jag faktiskt skulle sakna dig, hur mycket du faktiskt betyde för mig och kanske spela lite tv-spel, men det blev det aldrig tid till, för innan vi ens kom fram till din lägenhetsdörr hade du bjudit in din flickvän att göra oss sällskap. Trots att mitt hjärta sjönk som en sten höll jag god min, och vi hade trevligt, alla tre, men alla de där stora orden förblev osagda.

Jag tror att jag gav upp lite då.

Du kom aldrig tillbaka, och allt det där jag hade på hjärtat låstes in. Kom aldrig ut.

Faktiskt så slutade vi höras helt och hållet.

Och jag tyckte att det var ganska synd, men dels var jag jävligt upptagen, och dels visste jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till dig längre. Du var ju uppenbarligen inte riktigt samma fåniga nörd som varit en av mina allra bästa vänner i väldigt många år. Och jag hade nog förändrats en del jag också.

Och här sitter jag nu.

Nio månader senare.

Och storbölar rakt ner i min intet ont anande grapefrukt.

JAG SAKNAR DIG, JU!!!

Men hur bryter man nio månaders tystnad?

Jag tror faktiskt inte att jag kan.

Yellowtokyo testar: Frukt-Pocky!

OMG, bästa Pockysmaken någonsin!!!!

Det är som om någon leker fruktkrig i munnen på mig!

Mmm, papaya, apelsin, banan!!!

Den finns bara att köpa fram till den 11/11, så nu gäller det att köpa på sig ett lager innan den försvinner för gott!!!

Ni kanske också vill smaka?

Vem vill ha exklusiv fruktpocky?

Kolla, kolla! Nytt!!!

Ni älskar mina nya Michelinarmar, visst?!

Och min semi-dramatiska pose!

Det känns som om hela jag går runt och är en stor kram med det fluffet kring armarna. Och framförallt är det varmt och skönt.

Jag har köpt nya byxor också!

Ända sedan för 1,5 år sedan, när mina favoritbyxor (svarta, jättetajta och från Top Shops "Petite"-avdelning, så att de inte behövdes sys upp eller någonting!!!) gick sönder har jag vägrat byxor!

Mitt i smällkalla vintern också.

Korta shorts, kjolar med leggings bara.

Enbart.

Men nu, nu har jag köpt två par byxor inom loppet av två veckor, och jag älskar dem båda två!

Mmm, byxor.

Fina, varma byxor till mig!

Potatisgris?

GRATTIS SYRRAN TILL NYA JOBBET!!!!!

2009/11/04

Eftersom jag råkade laga vansinniga mängder pastasås igår bjöd jag över mina finaste, Ken och Kiku (som båda bor en 10 minuter härifrån) efter jobbet på hemlagad pasta med köttfärssås. När Ken kom över hade han på sig ett av mina absoluta favoritplagg att hata, men i stället för att rysa över det faktum att han hade på sig extremt okarakteristiska sweatpants och en hoodie slängde jag på mig mina fula rosa pyjamasbyxor och den urtvättade T-shirten jag en gång snodde från min lillasyster. När Kiku kom hit en halvtimme tidigare möttes hon alltså inte utav ett, utan två sunkmonster, och, såklart, väldigt mycket pasta.

Sen bitchade vi ikapp om jobbet och skrattade åt glittervampyrer och doomsdayfilmer. Och det var så... normalt! Men vet ni hur ofta man åker hem till någon i Japan och har på sig sweatpants och sunkar järnet? Extremt jävla sällan händer det, skulle jag tro! Vad var nu poängen med det här inlägget igen...? Jo, just det! Kanske att de här två filurerna nog kan klassas som mina bästa vänner i Japan. De står sig inte mot de därhemma riktigt än, men visst är det bra?

Knappa åtta månader och redan bästis-kandidater i nya hemstaden.

Gissa...

...vems HR-manager som är sjuk i influensa?

Just det.

Hur länge är man borta i influensa?

Max en dag, va?

Jag har knäckt koden!!!!!!!!!

Ni får ursäkta.

Jag vet att det blivit en jävla massa tjat om schemaläggande och skit den senaste månaden, men helt ärligt så är det lite det all min tid har tagits upp av.

Men nu!!!

NU!!!!

Så här klockan 01:30 på en onsdagsmorgon när jag, inte bara la det preliminära schemat för december, utan också räknade timmarna ganska noggrant insåg jag en sak!

Jag saknar 3,7 deltidare för att kunna lägga ett fullt schema!!!

Det är ju inte alls konstigt att jag sitter här och sliter mitt hår när jag lägger scheman... för det är nämligen en omöjlig uppgift!!!

Hur jag än försöker pussla så sitter jag till slut ändå med minus 113 timmar i veckan.

Åh, jag skrattar nästan högt av lättnad över insikten att jag inte är dum i huvudet när det gäller schemaläggning.

Möjligen är jag lite dum i huvudet för att jag inte kom på det här tidigare, men det är ju en annan femma.

Gissa vem som tänker ta sig ett litet snack med HR i morgon, eftersom både butikschefen och assisterande butikschefen för närvarande är otillgängliga pga influensa?

Kom igen, gissa dårå...!

Det är jul nu...

...ifall det var någon som undrade vadan all denna varma choklad?

Jojomen.

Sanna mina ord.

Jag önskar mig romglögg, lussekatter och ett luciatåg.

Kan någon fixa, snälla?

Brrr!

Hösten har verkligen kommit till Tokyo nu. Efter några timmars kringstrosande i Shibuya är jag frusen när jag kommer hem!

Nu tänker jag ta ett bad, bläddra lite i japanska modetidningar och fundera på om tjugotvåtusen yen (ca 1730 kr) är för dyrt för ett par kängor i dessa ekonomiskt oroliga tider.

Tar en paus...

...från shoppandet och slänger i mig en avokado/tonfisktallrik från
Wired Cafe i Shibuya.

Två timmar senare...

Ren lägenhet och redo för 109!

Ni finns här för att muntra upp mig sen när jag kommer hem, va?

Tråkigt nog får jag inte plats i 90% av alla kläder som säljs i det varuhuset...

Plan för dagen:

Städning av extremt stökig lägenhet till Emiliana Torrinis Jungle Drum, och sedan shopping i 109 i Shibuya.

Rukutuku-tukutuku-tung-tung!

Väry Intercontinental Breakfast, änna

Yoghurt med kiwi

Croissant

Apelsinjuice

Glasnudlar

Känns väldigt Hong Kong för övrigt, att äta nudlar till frukost.

And Best Halloween Costume 2009...

...goes to this guy:

NORMAL

What the...? He's NEKKIDDDDD!!!!!